Jul- & Nyårsschemat

Firandets månad är snart till ända. Tur. För i år har decembermyset slagit alla rekord! Det har fikats, glöggats, romchokladats och ätits fullständigt ohämmat och helt ohälsosamt.


Utöver överdoserade adventsfikor vid samtliga söndagar, har vi ju firat jul vid upprepade tillfällen både innan och efter självaste orginaljulen.


Mellan adventsfrosserier inledde vi med lilla Julafton med barnens farmor och hennes man, faster och pappas kusin med sambo och barn. Fullgott julbord och knökat med paket under granen. När det sista paketet öppnats trodde granen att det var klart för i år och började barra.


Sedan kom stora Julafton som firades med min sida av släkten och alla barn hemma där det förstås åts och åts, fikades och åts lite till. Sedan åkte släkten hem och vi åt lite till, för att på juldagen sedan ta emot släkten igen för lite promenad som en ursäkt för att äta upp alla rester. Dock gick inte alla rester alls åt, så vi fick äta lite till alltmedan granen barrade lite till.


På annandagen sedan, kom barnens farfar och hans fru, då fikades det, öppnades julklappar och sedan åt vi de rester vi helt utan framgång gjorde heroiska insatser för att äta upp under juldagen. När farfarn och frugan åkt gav vi oss på både fikarester och matrester fört att en gång för alla bli av med överflödet.


Måndagen sedan spenderade LillTyran och jag på egen hand i den solglittriga snön utanför. Vi åkte pulka, snowracer, gungade och matade gunghästarna i parken med snökakor, de stackarna har väl det inte lätt att hitta mat under snötäcket! Sedan köpte vi snöglass under rutchkanan och gjorde snöänglar. Sen kom mormorn förbi, då gick vi in och fikade på fikarester som inte gått åt trots ihärdiga försök. Under granen låg då så mycket barr att det är ett mirakel att det faktiskt finns hur mycket barr som helst kvar på granen.


På tisdagen var jag med mormorn på IKEA, sedan skruvade vi IKEAmöbler hod mormorn och morfarn medan Tyra delade ut allt emballage som julklappar till alla snälla medhjälpare som ryckt in som monteringshjälp. Det är fint när alla har en uppgift. fast mormorn och morfarn som hade så mycket hjälp att de inte fick någon uppgift var också fina, fast de själva tyckte det var jobbigt att bara se på när andra arbetar. Jag tyckte att de istället för att sitta och ha det jobbigt för att de inte fick jobba, kunde sitta och tänka på alla gånger de ställt upp, hjälpt, fixat och ordnat och uppoffrat sig för oss, men se det bara fnös de åt.


På onsdagen fick jag äntligen bjuda på annat än rester när bästa Mian, Minnan och Viktorn kom på besök och stannade både på pannkakslunch, lek, fika, film, innebandy, badminton, dockvagnsrace och fruktstund deluxe. Hade jag fått som jag ville skulle de stannat på middag också men allt roligt tar ju slut när det är som roligast så de lämnade oss åt vår fiskmiddag och pulsade iväg i snön. Efter vilda lekar innehållande en del närkontakt med granen hade denne barrat lite lätt sådär, typ så man kunde tro att vi faktiskt närt en hel granskog vid vår vardagsrumsbarm.


Så idag hade Tyra och jag date på badhuset med fina flickorna Agnes, Camilla, Freja och Melissa. Det döks, simmades, hoppades, bubblades, kanades, korvades, duschades, bastades innan vi satte oss i bilen och åkte hem till mormorn och morfarn igen för upphämtning av desamma och kissning och sedan vidarefärd till Weda där stor dramatik och kallabalik uppstod när Tyra blev bajsnödig och vägrade bajsa på toan utan skulle ha en blöja och sedan ville hon åka med mig hem fast det var uppgjort att hon skulle på shoppingrunda med morföräldrarna.


Nu har den här mamman målat nyårsnaglar och ser fram emot morgondagens förmiddag i Ragnhildsborgsbacken med efterföljande korvgrillning och avlösande nyårsfirande med skaldjurslåda, bubbligt vitt vin, trevligt sällskap och kanske besök av en och annan prinsessa.

Och granen, ja, den barrar.


GOTT SLUT OCH GOTT NYTT ÅR!

Som en barn kvällen innan julafton

Jag är barnsligt förtjust i julen. Och pruttljud.

GOD JUL!

Konservativ

För inte så hiskeligt många år sedan höll jag på att få kräksjukan bara av att tänka på att äta fläskbitar. Att det dessutom skulle vara konserverade fläskbitar skulle innebära en plågsamt utdragen förruttnelseprocess med dödlig utgång.

Men nu är det andra tider!

Jag kan visst sleva i mig en hel burk Soldatens Ärtsoppa! För att sedan följa på med tre pannkakor med smör och socker på.

Nu ska jag gå ut och gå bort lite ångest. Och fläsk!

Klart slut!

Områdessnobbism

En engagerad granne stack i somras till mig en pamflett som ondgjorde sig över de planer på nybebyggelse som pågår i området i och kring det gamla Tobaksmonopolet där vi bor i vår hyresrätt. Pamfletten beskrev byggplanerna och uppmanade oss boende i området att mejla in en protest mot dessa. Planen är att 300 nya lägenheter ska produceras, dels genom att bygga om det gamla Tobaksmonopolet och dels genom att nio punkthus á 5-8 våningar högt.
Jag mejlade aldrig in någon protest trots att ett punkthus på åtta våningar rakt över gatan skulle sabba min kanalvy totalt. Jag kände inte att min vardagslyx med kanalglitter utanför fönstret rättfärdigade ett nej till fler lägenheter för folk att leva och bo i. Än mindre rättfärdigat om det byggs efter behov, dvs hyresrätter i både mindre och större storlekar till bra hyror.

Jag respekterar dock att man väljer att protestera mot förslaget, och protestivern verkar ha gett resultat! I dagens Länstidning står att läsa att höjden på husen föreslås sänkas. Det är ju ett resultat som jag gärna hade varit med och frammanat. Dock oroar det några att det skulle vara hyresrätter som planeras byggas och det medför ju en "risk för att bidragstagare ska flytta in i området".

Kanske är jag naiv och omedveten om vilka jag är nabo med, men det hände någonting med luften här i kvarteret Lejonet efter att jag läst artikeln. Den blev liksom unken.

Dags att dra vidare!

Det hände mig

Går in i en hiss från vilken en man går ur. Han har lagt en illasinnad mök i hissen.

Ska ner 4 våningar. Efter 2 stannar hissen. En kvinna stiger in. Rynkar på näsan. Jag överväger att informera henne om att möken inte är min. Bestämmer mig för att det varken skulle kännas mer avslappnat eller mindre pinsamt om jag började reda ut möklukten.

Så jag säger ingenting.

Jag hatar när såndant händer.

Vi måste flytta, del 2.

 

Är det inte detta det vackraste skåp någonsin skådat hitom vintergatan?

VILL HA VILL HA VILL HA!
Hördes det där till Nordpolen tror ni? Jag tar det igen för säkerhets skull:


VILL HA VILL HA VILL HA!!!