Fina Fredlåten

Jag kan inte sluta lyssna på den här låten. Visst är det en förjävla bra version av en förjävla fin låt av Fred Åkerström?

Slätaste, sockrigaste!

Igår kan möjligtvis varit sommarens sista sommardag. Det kan möjligtvis regna, storma och åska resten av sommarmånaderna. Vad vet vi?

Men igår rasslade solen mellan fladdrande björklöv och vajande körsbärsblommor!

Tyra och jag firade efter jobb och dagis med att handla bröd på Svens Hembageri. Vi köpte ett alldeles nödvändigt frukostbröd,och som vi stod där i det lilla hembageriet som fastnat i någon era jag har svårt att tidsbestämma, kände vi hur mellismagarna sög till vid anblicken av de sockriga, stora vetekringlor som låg i lagom Tyra-ögonhöjd. Vi slog till! Kringlan fick Tyra i en papperspåse som snart fick mörka fläckar, och hon höll krampaktigt den dyrbara lasten med båda händerna ända ner till Tobaksparken. Där på bänken men solen spelandes i kanalkruset nedanför delade vi på vår bulle. Säkert bidrog både sällskapet och stunden med sin charm, men upplevelsen av denna bulle är ett himmelskt minne!

Vilken perfekt guldgräddad yta! Vilket vitt, lent innanmäte! Vilket sprött, sött socker i lagom mängd i kringlans alla skrymsler och vrår! Vilken sofistikerad smak! Vilken välkomponerad njutning! Vilken lagom stor bulle för ett par munnar att dela på!

Så sköljde vi ner de sista sockersmulorna med päronsaft, Tyra deklarerade att hon INTE hade bajsat så då fick vi gå hem och byta blöja.

Även om det verkligen var årets sista sommardag så ska den där bullen värma i magen fram till nästa sommar. Eller fram till nästa bulle!

Ni har väl hört kära ni?

Promoe har sitt perspektiv och Cornelis hade sitt:

Prästens tös har fått barn med en jazzmusikant!
Vilken chock i vår flock, detta gruvliga bud
brakat ner som ett järtecken från Herren Gud.

Prästens tös i folkets park - dekadens dekadens!
Och musikanten spelade och hon dansade varje dans
Och han lockade
och han pockade
och han blåste uti sin lur
och han fångade prostens dotter fast han inte vet hur!

Det är självaste satan som har snärjt henne i sitt garn
han har farit i musikanten detta jävulens barn
men att de dansade uti parken uti fullmånens glans
det är skam på torra land - dekadens dekadens!

Ni har väl hört kära ni?
Det är väl allom bekant?
Ingen sann och äkta kristen kan bli jazzmusikant!
Och att kyrkoherdens dotter släppt en sådan innanför sin särk-
det är dekadens i tiden
det är jävulens verk!

Dekadent och försoffad är vår ungdom av idag
och de bryr sig varken om religion eller lag
du kan ingenting göra åt det nej - du har ingen chans!
För det är röta i vårt sekel - dekadens dekadens!

Jag tar fasta på sensmoralen och citerar Promoe: Finns inga rätt inga fel alla kör sin grej.

Och så länge vi ger fan i att skada andra är väl det Okej?

För dramaturgins skull - lite negg

Fy för att inte få njuta av den sanna tillfredställelsen i att ha bidragit till statskassan med förvärvad inkomst idag! Det är trots allt torsdag och man vill trots allt jobba. Men icke idag icke - det tillät inte färgen i almanackan. Nåt fantasifoster var visst ute och flög för tusentals år sedan och då ska vi visa tillbörlig respekt.

Man är nödd och tvungen att umgås med sin familj, ligga och slöa i sängen långt in på förmiddagen och sedan äta en ruskigt sen frukost tillsammans. Inte ens en morgontidning fanns att bråka om, för reportrar och fotografer och tidningsutdelare ska respektera även dom.

Man är nödd och tvungen att packa ryggsäckar och ge sig ut i den fullfrodiga vårens skogar och hitta en len plats nära vatten att picknicka på. Så besvärande att vinka på båtar och beskåda sin brunkindade flicka lyckligt skovla vatten i strandkanten och promenera på vitsippeklädd skogsmark. Känna sambons varma, starka hand om sin.

Allt detta när man helst av allt bara vill sitta inne på sitt lilla kontor och vända papper och höra telefonder ringa hysteriskt mycket!

Sen måste man masa sig iväg för umgänge med goda vänner och le åt stojande tvååringar och underhållande anektdoter från umgängets liv och leverne. Man måste äta en massa god mat, stå ut med efterrätt och nybryggt kaffe och löften om sommarfest och gud vet vad.

Outhärdligt! Fullständigt outhärdlig dag säger jag er!

Skönt att man får gå och jobba imorgon!

Guldstunder

När jag i torsdags tagit mig ur mitt febertöcken, fått ett upplyftande samtal från min far, dammsugit av golven och kommit på att jag hade tillgång till bil, åkte jag och hämtade först mina föräldrar, sedan lillT på dagis. Vilken lycka för henne att både mormorn och morfarn kom! Mormorn och lillT tog det handdrivna åket hem, medan morfarn och jag tog det motordrivna. Vi möttes upp i tobaksparken med fikakorg och solsken, gungor och snurror och förbipasserande båtar i kanalen nedanför. Sambon kom hem och anslöt sig innan vi gick upp till oss och lagade middag. Sedan glassfika och motordriven tranport av mormorn och morfarn hem igen.

Somliga kvällar somnar man skönare än andra!

Eller så har man det så bra att man aldrig vill gå och lägga sig! Igår var jag barnfri och gräsänka och hade min bästa Eva och min bästa Mari här. Det hårfärgades, youtubades, bölades, ölades, lagades, brygdes, pratades, skrattades, skreks, åts, vinades, ojades, överröstades, älskades, överraskades, tröstades, förbannades, spelades, boostades och kändes!

Lyllos mej! Lyllos lyllos lyllos mig!

Fan fan fan

När Thåström sjunger det låter det som poesi, men när det kommer från mig låter det mest gnälligt. Men Thåström kanske inte varit slemmigt hostig sedan innan jul, med endast några fjuttiga veckors uppehåll? Nä, just det! Så han kan ju låta sådär sensuell och svårmodig och svära så hjärtan smälter.

Jag är täppt i näsan så "fad, fad, fad" är ju, utöver gnälligt,smått obegripligt, och därav helt meningslöst.

Lyssna ni på Jocke, jag går och snyter mig istället!

Aloha aloe!

Vi är rödnästa ikväll. Strama, varma och glansiga. Aloe Vera svalkar och helar oss och kanske, men bara kanske, tar vi på solskydd när vi ska gå i solens glans en hel dag nästa gång.

Jag är dessutom extrajätteröd efter ett extrajättevarmt och härligt jympapass. Min kille är extrasupersnygg och livet är extratoppen kvällen till ära. Inte ett enda kvällsmonster så lång ögat når. De är kvar på Torekällberget.

Imorgon, när jag jobbat 7-21, kan man dock tänka sig att de kommer på besök och möter upp redan i hallen.

Tills nästa gång- aloha!