När fan blir gammal

Utomhusträning är ju liksom the shit. Det säger jag er. Så länge solvinden smeker kinden och inte haglet.

Har passat på att jympa med Friskis&Svettis brevid minigolfbanan de tillfällen som erbjudits i sommar. Armhävningar och situps är tusenmiljarder gånger lättare i fylligt, mjukt gräs än på ett plastgolv. Att solen glittrar i kanalen invid och musiken stiger fritt och sprider sig för vinden ger en känsla av frihet och friskhet som ingen svettig jympasal kan bjuda på, måvara hur högt i tak som helst!

Jag har också svikit min välbesökta spinningsal för att flyga med falken landsvägen fram. Falken är då verkligen falken och inte min cykel för den som trodde det. På samma ställe under min tvåmilatur sluter den upp och glider med mig högt däruppe. Cirklar runt när jag tappar farten i uppförsbacken förbi biodlingen för att sedan lämna mig åt mitt öde när jag når säteriet. Jag känner någon slags förtjust samhöriget med den där fågeln. Saknar den när den inte dyker upp.

Ikväll blev turen senare än planerat. Var på närakut med snavande rytterska med djup reva i benet. Efter bestialisk bedövning och tre stygn kunde vi landa hemma och få middag och ta hand om tvätt. Sedan gav jag mig sentomsider iväg.
Solen stod lågt och kvällsbrisen virvlade milt runt de trampande benen. Bakom backkrönet efter Talby gick skördetröskan på ett av fälten och i himlen låg fem röda luftballonger på olika höjd, skiftande höljda av kvällssoldiset.
Jag uppfylldes av en salig lycka som jag endast känner i stunder då det är jag, naturen och musiken i mina hörsnäckor.
Det är så nära religion jag kan komma tror jag.

Sen sist

Jobbar mycket. Fast allt är relativt. Jobbar mer än vanligt.

Soliga, ljusa kvällar inbjuder till annat än bloggande. Ni vet.

Imorgon efter frukost bär det av mot Rimbo för midsommarfirande. Stång, dans och snaps utlovas. Tyran ska ha mormorköpta finsandaler på. Bestämt sedan länge.

Har bytt spinning inomhus mot cykling ute i det fria. Eufori att fara fram genom landskapet i kvällssolen där havren nickar igenkännande och där falken cirklar malligt högt ovanför! Smörblommor, blåklint, varmvinden! Livet!

Ha en fin midsommarhelg!

Evolution

Kom hem från jobbet häromdagen och fick för mig att ställa frågan: Någon som ringt? Rätt onödig då vi inte har någon hemtelefon (för yngre bloggpublik är "hemtelefon" en relik från en svunnen tid då människor hade sladdbundna telefoner jackade i väggen i sina hem, och var nåbara endast genom dem. Jo, det är sant!) sedan länge. Blev sentimental och insåg att det är en utdöende öppningsfras vid hemkomster där man uppenbarligen inte har intresset riktat åt något annat håll än sitt eget potentiellt efterfrågade jag.

Ett annat utdöende fenomen är mammor eller pappor i förkläden och pisstofflor som är ute i grannskapet och letar efter sina barn som ska komma in och äta. Alternativet att öppna dörr/fönster och gasta sitt barns namn så det ekar i kvarteret verkar inte heller ha något större användarvärde.

Kärlek gör en tjock

Jag älskar mozarella.



Och alla andra ostar.

Prokrastinering

Då sambon bygger grill åt F&S, spelar innebandy, jobbar heldag och far till Sweden Rock Festival inom det närmsta dygnet så lämnades liksom hem och barn till mig att ta hand om. Jag har således middagsrester och disk att ta hand om, matsedlar att komponera, inköpslistor att skriva, legobitar att plocka, grushögar att dammsuga, bajsblöjor att kasta, tvätt att vika, Trosapackning att packa och jobb att göra.

Såhär har jag lagt upp det:

Vi reste oss från middagsbordet utan att plocka undan efter oss, Tyra tog sin gräsklippare och jag tog ett glas vin med mig ut i trädgården där vi umgicks med våra fina grannar Rutan och Benny.

Vi låg länge i sängen och läste och pratade innan Tyra somnade.

Vi, eller nu var det bara jag kvar ja, undvek alla sysslor och tog en stor kopp O´boy och slog på Ugly Betty.

Efter det fortsatte jag undvika alla sysslor och lade laptopen i knät.

Nu börjar det närma sig att jag ska ta tag i hela klabbet.

Måste bara ladda med lite slapp i soffan först.

Det finns många intressanta teorier om detta med att skjuta saker framför sig.

Ynnest

Som föräldrar är vi blessade med många i vår närhet som vill hänga med vår härliga tvååring. Igår hämtades lillTyran på dagis av sin kusin med kompis som bjöd på picknick på Torekällberget, studentfirande och häng på stan med hunkiga killar som blev bundis med vårt lilla troll.

Hon har också de bästa storasystrar man tänkas kan, som inget hellre vill än att vi går ut och håller oss borta så de får rå om sin lillsyrra utan oss i faggorna. Möjligheter till träningstid, promenadtid och slappartid finns alltid när vi är fem i familjen.

Det finns en enorm glädje och tacksamhet i att få lämna sitt barn till någon som bett om att få ha det, eller som blir glad när förfrågan om barnvakt ställs.

Tack ovan nämnda och mostrar, Håkan, mormor&morfar och farmor&farfar!

Bortkopplad och utslagen

Jag har erfarit det hårda turnelivet. Ett par dagar on the road med Friskiskollegor har lämnat en spillra av mitt inbillat vältränade jag nedkroknandes på olika stolstyper här hemma. Ett galet skönt och tydligen överdrivet effektivt skivstångspass har sånär begått massmord på samtliga muskelgrupper i min kropp. Ryggsäckspromenader milsvida runt i den stora staden och en komplett sömnlös natt hjälper inte läkningen nämnvärt. Och - nej, det var inte det enda passet, men om jag ska komma in på allt annat jag utsatt min trötta kropp för kommer jag behöva återuppleva hela bootcampen igen och jag hänger mig nu åt förträngning i stället. Nu när I´ts out there. Nu när ni vet. Mitt slit. Min anledning till att inte kunnat öppna laptopen, än mindra lyfta armarna till tangentbordet. Jag tänker glömma det bara.

Det där med sömnlöshet är förövrigt någonting jag lider av även utanför turnerandet. Jobbar på nätterna nämligen. Mycker dumt då jag inte får betalt annat än i en zombietillvaro där en parklek med mitt dagisbarn ter sig oöverstigligare än Mount Everest. En månads insomnia. Idag gick jag till doktorn och fick sömntablett. Ej alls beroendeframkallande sa han. Bäst det, sa jag. Nu har jag tagit mina två Propavan och väntar på att ridån ska gå ner. Undrar om jag hinner in till sängen?!