Teknikstress

Fick sova rätt bra i natt, men vaknade inte särskilt stursk. Nerverna lite utanpå även denna dag. Stressen på jobbet intensifieras, eller avtar åtminstone inte. Datorn lägger av att kommunicera med musen och tangentbordet. Flera gånger om dagen. Jag älskar min arbetsplats, men ibland drömmer jag om ett stillsamt kontor med snabbknapp till en stor, kompetent IT-avdelning. Jag blir nästan knäsvag när jag tänker på det. Idag släckte och låste jag in till kontoret, säkrade upp med en "dra-åt-helvete-skylt" på dörren och satte mig att storböla över min havererade dator och to-do-list.

Gick ut och andades hög och klar höstluft, hämtade lillT på dagis och gick till Tobaksparken och handlade Nogger och Piggelin i glasskiosken under rutchkanan. Betalade med pinnar. Mådde mycket bättre.

P.S. Kamouflerade dra-åt-helvete-skylten i artigare ordalag, för jag vill trots allt ha kvar mitt jobb.

Dämoner

Tung dag idag. Jobbig natt inatt. Kallsvettig och orolig i sängen. Sömnen har varit sisådär sedan fullmånen visade sig i all sin runda glans på svarta himlavalvet.

Hämtade lillTyran en av de svarta timmarna och fick ligga med hennes lilla arm runt halsen. Symbiosen oss emellan märks. Hon sov inte heller, låg och klappade mig på kinden, strök mig över håret, som för att trösta. Lilla älskade skatten!

Kom småningom in i en dröm. P och jag befinner oss i ett iskallt, öppet vatten. Tyra befinner sig lekandes och klättrandes uppe på en glaciär alldeles invid oss. Hon tappar plötsligt fotfästet och far i vattnet som en spik, helt rak i kroppen med fötterna först. Vattnet slukar henne. Jag som befinner mig närmast henne försöker simma mot henne men är fastfrusen eller paralyserad, kan bara trampa vatten och kommer ingen vart. P simmar snabbt fram och börjar dyka efter henne. Paniken, ångesten, skräcken!

Tankar och känslor som inte går att formulera i ord, en vild förtvivlan som river i hjärtat och själen ännu såhär en dag och en kväll senare. Drömmen släpper inte taget om mig.

Kom hem sent efter kvällsmöten på jobbet, tassade in till mitt sovande troll, kröp nära, sniffade, pussade och kände mig så oändligt otillräcklig att hantera de hot och faror ett liv och en dröm innehåller.

Fick besked under dagen att min skruttpappa ligger på sjukhus igen. Det gör mig inte mindre modfälld.

Ber till månguden att jag får sova gott inatt så jag är stark och stursk igen imorgon!

Saker hon säger

Tittar bekymrat ut genom förnstret och ser regnet falla: Men fy vicket fitväder!

Förklarar, klättrandes upp på skrivbordsstolen, för stressad pappa varför hon inte alls har tid att klä på sig och komma i tid till doktorn: Jag ska fejsbooka lite föst baja.

Ser lite drygt på sin gnällande mamma som försöker tillrättavisa hennes ombytliga vilja: Är du suj på mej ellej? Jag sa ju fölåt.

På väg hem från dagis, out of the blue? Mamma, jag är ingen pjutt.

Med huvudet på sne: Veeet duuu? Jag har tänkt på en sak...Du luktar tåbija.

Pulandes med cykelpumpen som inte riktigt samarbetar: Fi faaaaan, fi faaaan!

Svårt längtande efter storasystrar som bor hos sin mamma varannan vecka: Jag ska jinga och snacka med Fanette.

Förnöjsamt när hon får som hon vill: Jättetoppenkanon!

Rutinerad vid nattning: Nu släckej jag, säg god natt min skatt nu.

Nu sover hon, lilla skatten, och jag kan knappt vänta tills jag får möta henne imorgon!

Dags att flytta?

Nej, jag tänker inte bli politisk.

Jag beundrar och avundas mångas engagemang och glöd i valdebatterna. Jag uppskattar och upplyses av deras förmågor att fomulera tankar och oro för de olika strömningar som pulsar rätt hårt i samhället just nu.

Men jag ger mig inte in i det där.

Jag har något annat, mycket djupare och mer graverande än klimatförändringar i själ och rymd, att dryfta med er.

Vi behöver en större lägenhet. Vi har så inihelvetes mycket blöta handdukar och träningskläder som behöver någonstans att hänga på tork hela tiden. Med en basketspelare på elitnivå, en proffsrytterska, två spinnare, en innebandyspelare, två jympare, en ur&skurare, tre simmare i hemmet är lilla badrummet på 4 kvm överfyllt och överfuktigt varje dag! Tre av ovan nämnda använder dessutom två handdukar var efter duschen. En till kroppen och en till håret. Samma med simmarna. En till simhallen och en till duschen. Om du räknar på att det i genomsnitt är 4 pers. som duschar här hemma varje dag, tappar du snart bort dig om du ska gångra med antalet dagar i veckan.

Vi drunknar här! Under handdukarna. Svampinfekterade och smått uppluckrade ligger vi här i pölar och tjippar efter luft. Några av oss börjar faktiskt utveckla gälar.

Hjälp!

God & glad

kräftorna ligger i hemkokt lag, osten ska få komma fram och svettas en stund i rumstemperatur, snapsen ligger i frysen, jag är nytränad, regnet rinner snyggt på fönstren, ölen är kylskåpskall, ljus ska tändas, darling ska väckas ut sin snuviga middagssömn och jag älskar den här dagen.

Oväntad godhet

Just nu är jag alldeles varm i hjärtat och en liten molande klump i magen har lösts upp upp flyter ihop med endorfinerna!

Ibland kommer hjälpen till de som behöver den mest därifrån man minst anar.

Städa städa varje fredag och så varje jul

det tyckte Pippi var kul. Men på hennes tid fanns inte Rut-avdrag.

Jag hatar att städa. Verkligen hatar att städa. Jag kan småplocka, småtorka, smådesinficera, smådiska, småsträcka lakan, småputsa och småtvätta, men hell vad jag hatar att storstäda! Idag fanns ingen återvändo.

Imorse låg dimman tjock utanför när jag drog upp rullgardinen, men när jag kom ut var luften hög och klar och solen sken. På riktigt dags att putsa fönster.

Imorse trodde jag att jag gick i sömnen och i drömmen befann mig barfota i ett grustag, men jag var faktiskt helt klarvaken på passage i min hall.

Imorse högg en dammråtta mig i hälsenan.

Det var liksom helt klart och tydligt städdags.

Så idag, efter jobbet, har det putsats fönster, skurats kök och badrum, dammtorkats fria och ofria ytor, dammsugits och vårtorkats golv, lagats ugnslax, druckits ett glas vin och svimmats. Allt med hjälp av sambo och tvåochetthalvtåring (för denna bör tilläggas att det gäller nästan allt, köksskurande och vin betackade hon sig för), aldrig att jag skulle klarat allt detta på egen hand innan fredagsunderhållningen.

Nu har jag kvicknat till och ska väl våga mig ut i köket där två tonåringar bakat kakor med elvisp, från min dimhöljda avsvimmade soffposition hörde jag något om kaksmet uppåt väggarna...

Nåja, det är en dag imorgon också!

En barnfri fredag i faggorna

I fredags fick sambon och jag en kväll på tu man hand. Vi var ute och åt och gick sedan på bio. Man kan ju lätt få för sig att det ska spira något romantiskt skimmer över "tu man hand, restaurang, biobesök", inte sant? Men kära ni: en kväll på Heron City är inte unset skimrande, endast slamrande och uttröttande.

Nåja, jag är ju heller ingen romatiker så nu är jag ju inte alls besviken.

Tvärtom, för att slå ihjäl de två timmar som uppstod mellan ätande och filmtittande, hann vi med LED-TVtittande på en närliggande brakstor media marknad, och att släntra över till IKEA och köpa massa bra förvaring som vi nu styrt upp i vår oreda bland gamla urvuxna kläder och röriga förrådshyllor med. Den lilla kontrollfreaken i mig är som på valium.

Efter att ha ätit sushi från en meny som erbjöd "hackad rå fis" och sett en överskattad och överdrivet lång film med Leonardo Di Caprio, kan konstateras att det bästa på hela BF-fredagen var lådköpen på IKEA. Och det ska sambon, som utöver sin enorma charm och stilighet, också kan besitta envishet och veta att avstyra mina tråkplaner på att, istället för att vänta 2 timmar på en biofilm, åka hem och kolla en DVDrulle i trygga hemmasoffan, ha tack för. Annars hade hammaren forfarande legat skavfötters med lågenergilamporna, och Tyras urvuxna kläder hade legat kvar i ovikta högar på mitt nattygsbord.

Jag tror jag börjar bli gammal.

Både för att jag är så trött och vill åka hem istället för att gå på bio.

Och för att jag just skrev "Nattygsbord"

Men vackrast av allt

är denna tös.

Carolina Gynning

är snyggast i världen. På riktigt.

Hon kan inte stava och kan inte skriva intressanta blogginlägg, hon publicerar nästan bara bilder på sig själv och jag bara njuuuter. Fick jag bara höra hennes högljudda skånska gapa fram de innehållslösa texterna skulle lyckan vara total.