Det sista skälvande dygnet

inledes i skrivande stund. Inget märkvärdigt med det dygn jag nu lämnar bakom mig. En onsdag bland onsdagar. Förutom att vi haft stormiddag hemma vilket inte är brukligt en vanlig onsdag. Och jag har spelat Mario Kart till tummen krampade. Inte heller en vana jag är trogen någon dag i veckan. Men det mest udda med denna kväll är att sambon sover sedan länge! Mycket sällsynt att han går och lägger sig innan jag gör det. Det har hänt en gång förut. Då vaknade han skitsjuk dagen efter. Känner att vårt nyårsfirande hos goda vänner inte är helt ohotat. Förra året kom min magsjuka mellan oss och firandet, så i år vill vi få ta på kalasstrumbyxor, snyggskjortan och hårspännen och ge oss iväg på baluns! Undrar om jag ska ligga och rabbla friskmantran i sambons öra halva natten så han från ett undermedvetet plan vaknar som Karl Alfred? Fast utan pipa och den fåniga kortärmade skjortan. Så får det nog bli. God natt, gott slut och gott nytt år!

Parallella universum

Det kan tyckas att ett snart fyraårigt förhållande inte kan kallas nytt eller alls färskt. Att man borde vara van att vara två och tre och fyra och fem efter snart fyra år i dygnetruntrelation & varjedagskärlek. Att det ombytliga livet med varannanveckasbarn borde satt sig i systemet och skapat rutin och vana. Att livet med en tvååring känns inkört och invant. Men vet ni - när jag står där i kön på Willys, med min till brädden fyllda kundvagn fylld av storpack köttfärs, storpack tandborstar, storpack blöjor, stortub kaviar, tre olika sorters bröd för att pricka allas preferenser, kan jag svoooscha tillbaks i tiden till den tid jag stod i Konsumkön med en keso och en makrillfilé till min ensammiddag. Eller ensam förresten; jag hade alltid gott fiktivt sällskap i form av exempelvis en märklig fransk film eller av tangentbordet som byggde låtlistor på Itunes tillsammans med mig eller läsandes någon författardrömmandes romanmanus som jag skulle lämna utlåtande på.
Jag levde i fiktionens och musikens värld, drog paralleller till Dostojevski och Kieslowski, nynnade på Wainwrights texter och upplevde att det var mitt liv alla filmer, böcker och sånger handlade om. Det var en härlig tid på många sätt. Jag gjorde bara sådant jag själv mådde bra utav, närde mina intressen och förkovrade mig i film och litteratur. Blev rätt ointresserad av verkliga människor.

Blev rätt ensam. Förstås.

Bestämde mig för att jag trivdes med det och bestämde mig för att jag inte någonsin skulle ha någon partner, i alla fall aldrig bli sambo och för mitt liv aldrig skaffa barn.

Så kom kärleken! Rakt genom skyltfönster gick den, genom kommers och folkmassor trängde den sig, rakt igenom bara, och drabbade mig med en kraft som fullständigt knockade mig. Dramatik, turbulens, förälskelse och förvirring fyllde plötsligt mitt liv och skulle definitivt kunna utgöra både några romaner och flera album, men jag har inte riktig tid att nedteckna allting. Jag har alldeles för många matlistor att komponera, blöjor att byta, mellanmål att fixa, barnfilmer att sätta på, kläder att tvätta, legobitar att plocka upp, feberkinder att svalka, badleksaker att fiska fram under badkaret, saker att avhandla med sambon efter att alla barnen somnat.

När jag står där tillbakasvoooschad i kön på Willys, och undrar vad som hände, så vet jag inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid det här livet. Men likväl älskar jag det! Jag byter inte ut det mot alla coola låtlistor i hela världen, inte mot alla fina independencefilmer i världshistorien, inte mot alla nya brinnande och brännande samtidsromaner på jorden. För när jag går här hemma i vårat brokiga kök och nynnar på här dansar herr Gurka och får hela familjen att stämma upp i kör känner jag livet i mig på ett sätt så att jag känner att det är mitt. Mitt liv, min lycka! Det är stort. Universumstort!

Orka

skriva om att julskinkan är griljerad, paketen inslagna och glöggen upphälld. Att granen är klädd. Orka älta att julmust är gott och choklad godare. Att glöggen är uppdrucken, skinkmackan uppäten och chokladasken tom. Orka.

Burp!

Ängeln i rummet

P är inte hemma och T sover. Ligger i badet. Lyssnar på hur T´s nappar faller i golvet en efter en. Hör hur hon mumlar kimmut kimmut (trad.pingu pingu), hostar, rosslar och tystnar. Går upp för att höra att hon andas. Ända sedan hon kom är jag tvungen att ofta lyssna att hon andas. Se hur den lilla bröstkorgen häver sig. Se de långa svarta ögonfransarna vila mot kinden. Förundras över hur nappen sitter kvar mellan de halvöppna, fuktiga små läpparna. Beskåda hur lockarna sprider ut sig över kuddarna. Försöka urskilja den röda färgen på de varma, runda kinderna. Så vänder hon sig in mot väggen och blottar sin alldeles lilla rygg täckt med små gröna sköldpaddor. Där i mörkret uppenbaras vid skulderbladen ett par ljusa, små hopfällda vingar. Alldeles plötsligt skymtar jag dem och hisnar. En svindlande tanke. En klysha. Min lilla ängel. Min alldeles egna envisa, underbara, arga, roliga, kärleksfulla, jobbiga jävla ängel! Som jag älskar dig!

Julbestyr

Nu orkar jag inte mer glögg eller fler rim. Inga ytterligare saxglid genom tomtemönstrat papper eller över röda snören. Verkligen inte fler tejpbitar på bordskanten eller klisteretiketter med förtryckta godjulhälsningar. Jag orkar inte mer.

Jag behöver en skinkmacka och julmust, pusta ut.

Sen ska jag på´t igen!

Tips 2

för sista minuten klappar och för presenter till fröknar och annat löst folk...

www.WebaidShop.se

utan att det blir meninglöst. Din gåva blir deras gåva som hjälper någon som behöver - bra va?

Fick själv just ett dyrbart russin ur Tyras lilla kartong. Julen är gåvornas tid!

Däbbd i däsad

iged! Bökyld tede gågen i hösd/vider. Duck! Dåja. Föhobbivid fisk dill jud. I Bedder Be!

Det här med kusinen

är det som finns i hjärtat och huvudet idag också. Tänk att en människa som i 36 år varit helt främmande på en kväll blir en del av ens eget kött och blod! Att ett band av kärlek direkt knyts till denna människa. Denna vackra kvinna som liknar min vackra farmor. Som har gått på samma gator som jag i alla dessa år, i samma stad. Som jag hälsat på och småpratat med. Som jag undrat över. Som jag saknat. Först nu förstår jag hur mycket!

släkten blev just större!

Jag har fått en till kusin. Ikväll. Jag hittade henne på dagisgården efter luciatåget. Hennes far är min fars döda bror. Vi har inte vetat om varandra, eller rättare sagt så har jag i några år anat att hon är den hon är, men inte funnit mod och tillfälle att fråga. Men ikväll tog jag mod till mig. LYCKTRÄFF!!! Hon blev så glad! Jag blev så glad! Min pappa och syster blev så glada. Mamma blev glad och hennes med! Alla blev väldigt glada och väldigt känslosamma och mitt hjärta är så varmt över att ha funnit henne. Jag ser så fram emot att få lära känna henne!

Det är inte länge sedan jag återfick kontakten med ännu en kusin via Friskis&Svettis. Vi hade innan det inte haft kontakt på flera år, men vi har ju vetat om varandra och varit nära vänner som barn när våra familjer umgicks. Hennes far är den ende av pappas fyra bröder som lever. Jag ser så fram emot att få berätta om vår nya kusin!

Nu blir det kusinträff minsann!

direkt från julkrubban

Tyra kom hem efter besök hos mormor med denna pjäs. Det är en av de tre vise männen ur julkrubban. Enligt Tyra. Helt oskyldigt berättar hon att det är en visaman mamma. Den litet mindre oskyldigt sinnade mamman ser någonting helt annat. Pierced wiseguy. Juste med lite kinky krubba!

jag vill vara där du är

sa bonde-söker-fru-Åsa när bondlurken undrade vilken sida av kostaketet hon skulle vara på. Då visste jag att han måste välja henne. Det spelade lixom ingen roll om hon stod i dyngan eller på det renspolade golvet så länge hon var där han var. Det är väl vackert? Varför omger sig människan med saker som tränger in i utrymmet och tar plats och skymmer oss för varandra? Som tillexempel den här laptopen i mitt knä. Måste nog göra mig kvitt den nu så jag kan vara där min älskade är.

jag vill inte ha din romantik din tunga i min hals dina ögon bligandes

hellre monterar jag ned min hall
kissar i burkar
sitter i telefonkö
väntar på en inställd buss
tuggar på mina trosor

men jag vet inte riktigt hur jag ska säga det till dig

Tips

Gå inte på tapasrestaurang svinahungrig. Alla, precis alla, små rätter på menyn ter sig oemotståndliga. Gå inte på tapasrestaurang svinahungrig och beställ trettitusen rätter som inte ens får plats på bordet. Gör inte det. Beställ tre. Toppa med dessert om du fortfarande har ett ledigt hörn någonstans. Ett tips för magsäcken och plånboken bara såhär i stundande juletid.

Sitt inte heller på tapasrestaurang och var mallig över din knappa tvåårings ordförrråd och vokabulär och berätta om hur denna rycker upp dörren till toa och gastar: DET LUKTAR BAJS HÄR INNE MAMMA! än högre än ungen själv, så att hela restaurangen tystnar och tittar ömsom besvärat, ömsom äcklat.

Förövrigt: Måste man köpa dåligt sydda pepparkaksgubbeklänningar eller tomtenissedräkter för en dags dagisanvändning? Kommer röda velourisar, kofta och tomtemössa se oengagerat och missunnsamt ut?

Senamoss! som Tyra säger när man öppnar bildörren åt henne.

gissel

hittar publicerade bilder av mig själv på internet. Igen. Det är inga särskilt spektakulära eller otäckt oanständiga bilder, men det är bilder på mig och min familj, och en på mig i bikini från i somras. För mig är det fullständigt obegripligt hur man lägger ut en sådan bild för allmänn beskådan utan att kolla att det är OK med mig. Hade jag fått frågan hade jag sagt nej nej hemskt mycket nej, absolut inte tack. Det är gisslet med den moderna tekniken - den personliga integriteten är för långsam för de många megapixlarna och de breda uppkopplingarna.

Nåväl.

Såg en IPHONE igår kväll. Fick dunster i ögonen och hjärtklappning. Fick känna. Väga i handflatan. Glida med fingertoppen över touchskärmen. Åh, det var så vackert. VILL HA! Tomten - hörde du det? VILL HA!!!

Desto mer gjort idag.

Superinspirerande jobbmöte i Haninge på förmiddagen. Supereffektiv inhandling på IKEA efter lunch. Supersnygg sambo lagade supergod middag. Efter den for Tyran och jag till Supermarket Willys. Sambon och Supersucker Sam stannade hemma och fick tillsammans upp halva gårdplanen som tagit sig upp och in, under och mellan överallt. En knapp tvååring som balanserar jos, mjölk, blåbärssoppa, kramar apelsinklyftor, pott-tränar och har leverpastejsmackor som TV-frukost bidrar inte direkt till att öka chanserna till en nominering för Sveriges fräschaste golv. Men nu är det alltså superrent. En hel natt framåt.

ineffektivitet

upphöjt till 4. Vår adventsstäd har pågått i dagarna 4. Dammsugning fredag. Fönsterputs lördag. Dammtork söndag. Toalettskurning måndag. Imorgon ska vi dammsuga igen och torka golv. Eller så sparar vi goltorkningen till onsdag. Då har vi en sexdagarsstädning. Jag har aldrig varit så oplanerad och ostrukturerad och lycklig som jag är nu.

rycken vetty

Damn vad ond den är! Som om inte magsjuka är straff nog, nej nej, ryggen ska totalt spåra ur av 24-timmars ryggläge.
Har dock sovit mig frisk från magsjukan tror jag. Sov middag två gånger igår på dagen, somnade gott i vanlig tid på kvällen och vaknade kl. 12 idag. Sicket sovmaraton! Åt en knäckemacka och drack te och kände mig som Xena. Hämtade Tyran på dagis, mötte upp mamma på stan, fikade och lekte på Barnens Hus, promenerade hem, lagade mat och fick skitaont i ryggen. Ända sedan jag såg filmen JÄGARNA har jag haft repliken "rycken vetty" i minnet. Smakat på orden. Viskat dem lite för mitt inre. Önskat att jag en dag skulle få använda dem på riktigt. För att det låter så coolt. Rycken vetty.
Nu så, nu kör jag den alltså. Men inte är det coolt. Inte alls coolt att ha ont i ryggen. Hoppas den håller för en dagstur till Norrtälje med bil imorgon. Annars får jag väl helt sonika under stora svårigheter ta mig ur bilen och dubbelvikt upplysa våra värdar: RYCKEN VETTY! Undrar om de sett JÄGARNA?

jag såg ljuset

4 pass denna vecka. Kanske börjar jag komma ikapp ätandet med träning? Imorse fick jag med mig min äldsta bonustjej till förmiddagens styrkepass på Friskis. Jäsiken vad vi hävde armar och plankade! LillTyran och Pappan åkte till Runsten för att se på Moan som hopptävlade på sin alldeles egna häst.
Återträff hemma för lunch, sedan packade vi Haglöfssäcken med fika och gav oss av mot Telge Hus.
Vilken vacker dag vänner! Sol och blå himmel! En efterlängtad dag när de senaste har bjudit på ogästvänligt klimat.
LillTyran gick och gick och gick på vår promenad. Och sprang. Hittade en kotte. Hittade en bajskorv. Gick och gick, backe upp & backe ned. Orkade inte bära kotten längre. Sprang och sprang. Hittade en bajskorv till. Letade efter båtar. Gick över en bro under vilken ett troll bor.
Sådana äventyr kräver återhämtning så vi hittade en glänta där vi såg fartygen i inloppet till Södertälje kanal medan vi avnjöt varm choklad, kaffe, smörgås och kakor. Så gick solen ned och kylan kom och vi gick hem igen med rosor på kind och solsken i blick trots att solen försvunnit.

kolla förövrigt in

www.bokunge.se

superfin och innehållsrik sida om böcker för barn. Nominerad till stora kulturbloggpriset i kategorin böcker.

after work

promenerade jag i novemberregnet ner på staden. Skulle vara lite tidseffektiv och ringa några samtal när jag ändå stod i Birkakorset och väntade på grön gubbe. Ingen av de tre jag sökte gick att nå så jag fick prata in på deras mobilsvar. En av mina inte så utvecklade kompetenser är att fatta mig kort på folks telefonsvarare. Tre långa, informativa meddelanden således, och jag kunde tömma hårddisken på både information samt påminnelsen att komma ihåg att föra fram informationen. Mottar under kvällen sms och samtal med upplysning om att trafikbruset överröstat mig totalt, förutom då en högst olämplig, tillräckligt högljudd svordom som trängde igenom bruset när jag blev helt nedstänkt av en bil på klaffbron. Alltså måste jag dra allting igen. Minus svordomen. Inte så värst tidseffektivt. Inte så värst kul att sitta i loungen på Park och sippa vin och känna sig fri och vuxen och obesvärad med vägkantsvattenpölssoppa som accesoar. Det fick bli bärs och jordnötter i stället. Matchade geggstrumbyxorna och fläckkängorna på ett helt annat sätt än ett immigt glas Chardonnay gjort. Tur att man är anpassningsbar.

den här måndan är på måndag

då jag äntligen, efter veckors hackande och hostande, slemmande och snörvlande, har bestämt mig för att jag är frisk och får träna! Eller snarare är det så här det är: det började bli pinsamt att skylla på ovanstående då jag jobbade pigg och alert hela förra veckan och faktiskt inte haft ett enda litet eftersläpande förkylningssymptom.

Helgen gick fort. Hemmafredag, bortalördag, pyjamassöndag. Jag och lillTyran skrotade runt ensamma hemma hela gårdagen. Inte ens när vi gick ut för att promenera och gunga tog vi av pyjamasarna. Inte ens när vi åkte på kvällssimningen tog vi av pyjamasarna. Jo, när vi skulle ner i bassängen förstås, det hade sett konstigt ut annars.
Bad och bastu, sedan fisk och film hemma. LA Gigolo. Don´t waste your time and money on that one.

var på systemet och dämpade min ångest idag...

Min medelåldersångest du vet? Den blev inte bättre av att jag läste seriestripparna i DN och identifierade mig mer med "medelålders plus" än med "Rocky". När jag sedan upptäckte att hårtoningen växt ut med ilfart (säkert ett tecken på hormonrusning i och med klimakteriet) och blottat mina silverstrimmiga tinningar var insikten ett faktum. Medelålders!

Således besökte jag i eftermiddags systembolaget för att införskaffa Chardonnay (vi medelålders är ju lite finsmakare va) för att avnjuta under hemmakvällen. Men se då - den trevliga, underbara och uppenbart synskadade människan i kassan BER OM LEGITIMATION!

Medelålders! Jag? Äh, 25 max. MAX!

snubbla på mitt ord

Skyll dig själv för min ångest.
Jag ger dig huvudvärk i avskedspresent
viskar tvåspråkiga ramsor på ditt mobilsvar.
Papper i travar med min avsky behåll dem -
du får snubbla på mitt ord
jag kommer nog över dig.
I framtiden kan du slå upp mig i en bok och riva ut sidan om du vill.

osynk

Idag har jag och kollegan packat ner hela kontoret i kartonger inför förväntad leverans av nya kontorsmöbler under morgondagen. Vi har skickat ut mejl till alla inom F&S att de kan komma och hämta de möbler de är intresserade av senast imorgon. Mitt skrivbord är paxat sedan länge. Jag har låtit min inre syn blända mig med bilder av mitt nya, fina, stora, svängda, blänkande vita, höjochsänkbara skrivbord; som en hägring har det skymtats i min periferi sedan jag var och såg ut det, som en räddning för min kutade rygg och gamiga nacke har det tröstat som en kommande hjälp. Så ringer leverantören och säger att kontoret kommer DEN 18E! I ÖVER EN VECKA ska jag JOBBA I KARTONGER!!! UTAN MÖBLER! Semester kanske..? Eller så går jag och sätter mig på mitt skrivbord med alla mina kartonger så att ingen kan kånka iväg på det i alla fall...

I söndags var jag inbegripen i ett samtal där jag refererade till en medelålders person och såg framför mig någon som var betydligt, alltså väldigt betydande äldre än jag. Just som jag formulerar mig skiftar bilden av den där betydligt äldre personen till en bild av mig själv. Jag drabbas av en möjlig insikt: Jag är medelålders! Väl? Eller? När blir man det? Va? Jag är ju 36 och det är ju medel av 72! Det är väl en alldeles normal och förväntad livslängd? Eller? Sambon dementerade snabbt och påstod att medelålders är man när man är 45 minst. Men hur många blir 90? 80 kanske är närmare en normal livslängd. Då har jag 4 år kvar innan jag är betydligt, väldigt betydande mycket äldre än jag är nu. 4 år av ungdomlighet och vigör kvar. Sen är det soppteater och ALLERS som gäller.

konstig konsistens

Vid vår goda fredagsmiddag pratade vi om mindre god mat och om konsistenser vi inte tycker om. Matilda konstaterade att hon inte tycker om äggstockning. Men hon verkar tycka om att måla med sin lillasyster.

Skrivterapi

Tredje dagen hemma från jobbet. Dras med en förkylning som som satt sig i huvudet och som droppvis rinner ur mig med långa och ojämna mellanrum. Bihålorna känns inte helt ohotade.

Gjorde en rejäl tömning då jag satt mig och skrev ett brev som borde blivit författat för länge sedan. En olöst konflikt, några hårda ord och en desperat flykt behövde sammanfattas och förklaras.
Så förlösande för hjärtat och snoret att formulera oro och ångest, förklara avsikter och ståndpunkter och fastslå att kärleken är oförändrad, står stark och orubblig trots meningsskiljaktigheter.
Det sprutade ur både ögon och näsa och jag känner mig kilovis lättare till sinnet, för att inte tala om i bihålorna!
Skit i medicin och pencillin, skriv och gråt istället!

som en sirén

dina skärvor behåller jag bit för bit
skramlar dem runt halsen
ringer i dem som klockor
pusslar ihop dem till trianglar
har dem som spelbrickor
är du med?

Klockan tre första måndagen i varje ny månad
tänker jag på dig
och jag tjuter som en sirén

klubben för inbördes beundran

I torsdags åt jag på restaurang med två fantastiska kvinnor som jag har förmånen att ha som vänner. Vi firade att den yngsta av oss precis klivit över och blivit lika gammal som oss andra två. Vi firade med lammfärsbiffar, vin och efterrätt på en söderkrog med horribel inredning men med fantastisk mat och service. Vi blev sittande i tre timmar och hann komma in på vad som pågår i livet, huvudet, magen, hjärtat, kroppen just nu.

Den ena har precis haft premiär på en novell i SR och ska få göra en pilot för ett helt eget program på P1. Den andra avancerar som klasslärare och dramapedagog och har börjat rida på sin fritid. Hur coolt är inte det!? Som gammal kulturkofta som tranformerat till kontorsråtta berättar jag blygsamt om mina arbetsuppgifter på F&S. De blir alldeles till sig och tycker att det låter helspännande och menar att jag minsann är en KONTORSPUMA. Med genuint intresse frågar de hur mina pärmar ser ut, om jag textar etiketterna själv, vad jag har för jobb-kaffe-kopp/mugg, hur min arbetsdag ser ut. De är lika stolt över mig som jag över dem! Sedan lämnade vi jobbsnacket för allt annat livet rymmer. Tre timmar är alldeles för kort tid. Jag vill ha mer. Jag behöver mer. Oftare.

obalans

I augusti lade jag upp träningsagendan. Styrketräning 2 dgr/vecka, jympa/spinning 3 dgr/vecka. 5 träningspass i veckan - Det är ju skitmycket, tänkte jag. Då måste jag äta skitmycket, konstaterade jag. Jippi! hurrade jag. Så jag började äta. Ofta och mycket. Tränade inte alls lika ofta och mycket. Nåt spinningpass då. Nåt jympapass sen. Lite sporadisk bröstpress. Jag som skulle bli fast och fin. Nu är jag mest fluffig och fladdrig. På måndag. Då jävlar.

har någon sett min ryggrad?

Den är försvunnen. Jag är totalt maktlös mot en viljestark tjugo-månaders tjej. Jag är utspelad på fem minuter. Jag är lättmanipulerad och karaktärssvag i mitt föräldraskap och jag håller inte på principer och regler för fem öre. Jag är en förälskad och förförd mamma helt enkelt, som gör allt för att min dotter ska vara glad och nöjd. Som behöver hitta sin ryggrad. Eller lite pedagogiska verktyg. Eller lite mer tålamod. Uthållighet? En burk med något lugnande i? En ganska stor dos av allt det där i kombination vore det ultimata. I övrigt är jag en skitbra mamma.

karriärbyte

Funderar på att bli läkare. Så man har koll. Så man slipper stå som ett mähä och säga jaha..tack då...när en femte läkare skriver ut ett femte preparat för att behandla samma lilla tjejs återkommande krupphosta.
Vi missade ta med den senast utskrivna medicinen till stugan. Naturligtvis börjar LillTyran skälla som en liten säl första natten. In på Ludvika-akuten där läkaren skriver ut Bricanyl. Men är inte det astmamedicin? undrar oroliga mamman som i bakhuvudet har ett minne att en annan läkare sagt att den är verkninglös mot krupp. Prova den, blir rådet. Kort och gott. Sedan informerar hon att den medicin vi glömt hemma står bra där, och att den absolut inte ska skrivas ut åt barn under två år. Bad att få hennes ord på pränt för att konfrontera föregående läkare. Som sagt. Plugga medicin kanske.

pinnemannen

spännande möten i skogen idag. Älgkungen, hoppeharen och pinnemannen. Fasen vad Tyras dagisfröknar är fina och fantastiska! Jag vill också gå på dagis. Fast mitt jobb är också roligt. Och man slipper barr i brallorna.

användarvänlig

använd mig
till någonting du tycker är roligt
du kunde förslagsvis hälla öl i mitt knä och simma fjäril
eller klistra fast din panna mot mitt nyckelben och
beundra utsikten
varför inte göra skinkstek av mig
garnera med ditt favoritströssel
vilket du vill
jag är så användarvänlig

intressekonflikt

Varvar ner med nappkok och O´BOY efter tolvtimmarsdag på jobbet. Jobba jobba jobba, styrkepass, infomöte med alla fantastiska receptionsvärdar på Friskis&Svettis Södertälje. Massor av energi fast jag borde vara trött!

Sambon är i fritidshuset i Grängesberg för att rensa tomten på skrot då de nya ägarna tillträder 1 november. Själv ska jag på kurs i helgen igen så jag kan ju TYVÄRR inte hjälpa till med tomtstädet. Istället får jag utbildning och träning på Lillsved tillsammans med härliga kollegor från F&S Södertälje och från alla håll och kanter i landet så TYVÄRR kan jag inte närvara vid kånkande & kastande av gamla geggiga vitvaror. Jag ska få maten serverad och obruten nattsömn så TYVÄRR kan jag inte vara med & rensa bland gamla rostiga kastruller och tekittlar. Tokigt när det krockar sådär. Intressekonflikt liksom.

Pyjamashud

Lampsken honungsben röda fötter
andas genom porerna böjer tankar mellan tinningarna

vinfin daggdroppe rinner längs min utsikt
skvätter i min berättelse

Pyjamashud bredvid mig

allt flyter...

Färdigdukat frukostbord igår morse, sköna ungar och en stilig karl. Träning, lunch och tur till det naturskönt belägna stallet för att beskåda en begåvad rytterska på 11 år. Kadrilj-uppvisning minsann.
Därefter hemöver och bjuda släkten på marängsviss & kaffe för att sentomsider fira 13-årings födelsedag. På det fantastisk fläskkarré med sesamrotsaker & ingefärsyoghurt. Lovely lördag.

Skön förmiddag hemma idag. Regn och rött, blad och blåst utanför fönstret. Promenad till Rosenborg för basketmatch, vi hann med en halv tipsbingo på vägen. Seger för Telge F-96, lunch och middagssömn för F-73 & F-08. Älskar att få somna med varm, dreglig, kramig Tyra runt halsen.
Lasagnelagning innan det bar iväg till Bergvik för veckans Knattesim. Tyran har ropat "badda sen" hela dagen och när vi åker iväg far hennes armar upp i luften i ett "hippi!". Idag övade vi långdyk och hon får inte ens kallsupar! Hon sparkar & simmar och är alldeles överlycklig och övermodig och mammahjärtat spricker nästan när glädjen glittrar & tindrar i Tyrans röda ögon.

Nu är lasagnen uppäten, alla barnen sover, tvätten hängd, leksakerna i korgen, varmsockan på & soffan bjuder på skönt sällskap. Allt flyter.

bojabäs till middag & bajlej till kaffet

Äntligen fredag! Fick just en whiskeykyss mot min baileystunga - mmm...

Tyras storasystrar anlände igår med buller & bång - ett annat hem, ett annat liv. Mer, livligare, roligare, lättare men också mer att anpassa sig efter. Basketmatcher, ridhopptävlingar, träningar, läxor, kompisar, skjutsa hit, hämta där, spela kort, lyssna, kolla, fatta, skratta, natta, älska & undra hur mycket jag får när jag inte är deras mamma på riktigt.

Tyras stora storasyster har premiärnattat sin lilla lillasyster ikväll. Imorgon ska hon vara barnvakt så jag och whiskeytungan ska få gå & träna tillsammans. Livet blir lättare ju fler barn man har säger vissa. Jag kan bara instämma.

man gör inte så

man gör inte så sa han
jag är ingen man sa jag

jag är en katt

sen jamade jag och slickade mig runt munnen

no öronpropps no sleep

Kurs på Bosön fredag-söndag. Inkvartering på Scandic Lidingö. Susande fläkt i taket och fart och fläkt på dansgolvet inunder. Inga öronproppar i väskan och inga i receptionen. Ingen sömn. Varför bytte jag inte rum då?
För att jag är en mes.
Kollegan sov så gott innan jag upptäckte fläktfan första natten. Det var så sent och vi var så trötta när vi kom till hotellet andra natten att jag inte orkade ställa till med en flytt. Kollegan trött-trött och ville bara få sova-sova. Så jag fick hata-hata fläktfan och lyssna på podradio genom sus och dus och kollegans snarkningar.

Nästa gång ska jag ha ett rum för mig själv. Utan fläkt. Utan dansgolv. Med en låda öronproppar.
Det är väl inte för mycket begärt?

Igår var jag inte rolig att leva med. Tur att jag har en man som älskar mig som mest när jag förtjänar det som minst.

Mitt hopp min tröst min lilja.

utsmyckad bajskorv

Tänk att någon tagit sig an uppgiften att sätta svenska flaggan i hundbajshögarna. Vilken idé! Vilket engagemang! Vilken konstig grej! Vad är tanken? Antagligen att synliggöra problemet. Kreativt hursom får man väl ändå konstatera.

Nystädat hem och sinne.
En kopp te en varm hand.
Frosten kommer nu.


Hur ska det gå för dekoratören när bajskorvarna är frusna?

akut piercing

Efter helgens kulturkrock i relation och föräldraskap går veckostarten i försoningens tecken. Handpåläggning och kärleksord vinner! Verkar det dunkelt? OK - det har grälats men nu är vi sams.

Ibland blir skillnaden mellan att acceptera och resignera tydlig. Sena timmar och mörker är bra grogrund för missnöje. Med morgonljuset kommer lättheten och lösningarna. Och tröttheten efter en sömnlös, frustrerad natt.

Så är kärleken.
Sådant är livet.
Man ska känna att man lever!



En dikt:

jag lämnar dig
gör en akut piercing och klipper mig kort förstås


färsk högrev och kyckling för trettinienitti kilot
det här är ändå precis vad jag behöver


hädanefter tänker jag bara förälska mig i människor
med väldigt oavancerad sexualitet