Känner jag dig?

Känner jag dig ömhudad och hård i mina nätter?
Ligger du vackert på min näthinna bland färgade lakan?
Finns du styv i en andedräkt mellan orörda hudar?
Somnar du bottenlöst i en suck med förälskad fingertopp i halsgropen?
Väcker du mig i sena mornars händer runt mina bröst?
Viskar du länge ur fuktiga kuddar om våra stjärnfall och jordskalv?
Svalnar du orörlig under mina tyngders kvava veck?
Sjunker du tungt iväg för min stillhet min tagg?
Glider du smalt undan mitt förakt?
Lämnar du mig sargad förlagd?

Snorre Sturlasson

skrev ju den prosaiska Eddan. Det fick jag lära mig rätt tidigt i skolan. Plus repetition från mjölkpaketet vid Obo´ymelliset.

Sambon frågade 11-åringen om hon visste vem Snorre var. 11-åringen gjorde stora ögon i bilen: SNORRE? Skojaru? Hette han SNORRE?

Pappan: Japp.

11-åringen: Men ofta?!

Pappan: Japp, ofta.

11-åringen: Vaddå så han ba till en tjej: Tja jag heter Snorre! och hon ba: Ja jag heter Snippa!

Väl hemma frågade han 13-åringen om hon visste vem Snorre var.

13-åringen: Ja det var väl han som uppfann snorren?

Vad gör de på svenskalektionerna nu för tiden?

Nattamat

Tjyvstart på tvåårsfirande vid midnatt 28-29 januari

kåvepenin och furadantin

Sjukstuga råder här! Efter tre sömnlösa nätters hostande från både mig och lillTyran sprang jag från jobbet i fredags och mötte upp Tyran och mormorn på Tallhöjden för en koll av krupphalsen. Den var full av streptokocker så antibiotika skrevs ut. Sprang tillbaks till jobbet för ett lunchmöte med chefen som avlöstes av ett möte med superdesignern Camilla för presentation av hur F&S ska te sig efter renoveringen. Applåder och busvisslingar och mitt i allt: urinvägsinfektion! Nåt var väl att vänta efter sömnlösheten. Man blir varken pigg eller stark. Man blir rätt utmattad och avtrubbad. Tur att vi har mormorn. Som ställer upp närsomhelst. Tur att jag har Patrick. Som bjuder på sovmorgon och sconesbrunch, kaffe, godis och middag. Jag behöver inte göra någonting. Ändå är jag helt slut. Hur klarar sig ensamstående föräldrar? De måste ju typ be om hjälp hela tiden. Hoppas innerligt att alla har någon att be om hjälp. Hoppas innerligt att de får det! Hoppas hoppas hoppas!

Bygg-Bagge och Tak-Torsten

är på mitt jobb och gör om och gör fint i receptionen och på kontoret. Som de bankar & borrar, klättrar och käftar! Gnabbas som ett gammalt par, och de har nog passerat pensionsåldern båda två för länge sedan. Vad är du för en jävla snickare, har du satt dörrkarmsjäveln uppoch ned? ryar tak-Torsten med glimten i ögat till Bygg-Bagge. Som ruskar på huvet och viskar till mig någonting om att den där jävla idioten måste man kolla hela tiden annars blir det åt helvete fel, lite lagom högt så att Tak-Torsten helt säkert ska höra det. Jag är helt såld på de här gamla gubbarna. Jag älskar hur de svär och går på. Hur de liksom bjussar varandra på de poänger de vinner på att jävlas med varandra inför alla som råkar befinna sig i lokalen för tillfället. Har den ena lyckats vara riktigt fräck och elak, ruskar den andra bara på huvudet som bär ett leende i mjugg, och bekräftar att han har så rätt. Det är kärlek på jobbet! De säger att de kramas på kvällarna men det tror jag inte ett dugg på.

Vore det inte för dessa herrar, hade väggputs i tangentbordet, betongborrande mitt i telefonsamtal, geggiga golv, stegar där stolar ska stå, ständiga ommöbleringar och gipsskivor i drivor framför skåp man gärna vill in i, varit bra mycket mer påfrestande än det är!

Tack helgen!

Föräldrafika (tack mamma & pappa!), fisksoppa (tack jag!)och dansafton i fredags. Sambospinning och lunchen serverad (tack Matilda!), systerfika (tack syrran!) och partykväll i lördags (tack Camilla & Pernilla!). Sovmorgon (tack Matilda!) som blev städmorgon (tack? jag!), söndagsshopping, middagslur (tack öronproppar!) och spinning med sambon igen (tack Matilda och Moa!)!!! Avrundat med fruktsallad (tack Patrick!) och gänget i Köping (tack Tobbe & Linda!).

Läkarstudier igen

För att kunna behandla pappas flimrande hjärta måste man laga den blödande magen. Så de som tittat på pappas hjärta kan inte göra så mycket innan de som ska titta på pappas mage har tittat på pappas mage. Så de skickar hem honom. Utan att informera om någon slags plan för hur man tänker ge honom den vård han behöver. Det får man som anhörig ringa till hjärtdoktorn och ställa många, långa och besvärliga frågor om, och ändå inte få något vettigt svar. Magdoktorn har inte informerat om någon, vad det verkar inte heller gjort någon, handlingsplan för magen. Ringer magdoktorn imorgon och ställer många, långa och besvärliga frågor. Kanske är det många krav jag egentligen ska ställa? Men då känns det som att jag skulle behöva en läkarexamen.

Tänk om man hade en USBport i örat och bara kunde ladda in den information man behövde i olika situationer där man är totalt maktlös i sin okunskap?

Torrare än torrt

På vår torktumlare kan man välja torrrhetsgrad torrt och extra torrt. Jag kan alltså ta ut min torra tvätt ur torktumlaren, konstatera att den är torr och slänga in den igen för att den ska bli extra torr?

Var på Vibutiken för att panikhandla kakao. Hittar inte var den ska stå.
Frågar butiksbiträdet: vet du var kakaon står?
Hon säger; vet du var kaffet står?
Jag: ehh, va, näää. Trodde hon inte visste. Men det var alltså en ledtråd till var kakaon skulle stå. Gick till kaffehyllan och hittade ett gapande tomt hål där kakaon skulle stått.
Letade upp samma frågvisa butiksbiträde och sa: du kakaon är slut i hyllan, kan du ha mer på lager?
Butiksbiträdet: Slut? Var den helt slut? Ännu en motfråga.
Jag: ehh, jaaa, alltså jag kan inte riktigt gradera slutheten. Den är slut. I hyllan. Det är tomt där den ska stå.
Butiksbiträdet: Då är den helt slut.
Jag: Jaha. Helt slut alltså?
Butiksbiträdet: Ja. Helt slut. Tyvärr.
Jag: Synd. Att den inte bara var slut utan helt slut.
Butiksbiträdet ler som sig bör.

De här graderingarna förbryllar mig.