Saturday med sekten

Heldag och kväll igår med jobbet. Fika, föreläsning, magi, MichaelJacksonmoves med skrevgrepp & allt, luch, prat, vimmel, fniss, allvar, liveband, jympa, bubbel, bussfärd, trerätters, party, prat, skratt, energi, dans. Den här sekten kan det inte finnas något ont i när man bara är uppfylld, upplyft och uppriktigt tacksam att ha blivit fångad i dess nät!

Hang on in there

Ikväll skjutsade vi in Tyras morfar till akuten igen. Han hade lyft Tyra och fått hjärtflimmer vilket medför andnöd, kolsyra i kropp och knopp och gissningsvis dödsångest. Jag får så ont i hjärtat. Men det är troligtvis ingenting mot vad han får.

När jag sitter på spinningcykeln eller skuttar runt på jympagolvet och kommer till den där överjävligt jobbiga fasen undrar jag varför jag gång på gång frivilligt utsätter mig för denna upplevda plåga. Svaret är alltid: HJÄRTAT! Klart vill jag hålla kroppen i form, men framför allt hjärtat. Så jag tar mig över peaken och flåsar envetet vidare.

När vi släppt av morfarn och for vidare hemåt för nattning blev Tyran fullständigt förtvivlad. Jag vill va på kukhuset tjöt hon hela vägen hem med snoret och tårarna glänsande i väglyktornas sken. Där finns roliga stolar med hjul på, hissar med knappar, skåp med nycklar, snören till dörrar, morfar med godispåse och akvarium. Klart att kukhuset lockar.

Häng i pappsen!

Måndagsmonstret

Jag börjar 06.45 på måndagmornar. I min värld är det galet tidigt. Helgalet heltidigt.
Då lördagen och söndagen oftast bjudit på sovmorgonar går jag just inte och lägger mig i god tid på söndagkvällen.
Uppstigningen vid 05.50 är dock märkligt nog smärtfri.
Promenaden uppför Algatsbacken likaså.
Röran med lappar och kvarglömda effekter på mitt skrivbord likaså.
Den undantagslöst gnällige finnen bekommer mig inte nämnvärt.
Helgens ouppklarade gåtor och mysterier löser jag i ett kick och jag har min lenaste stämma i luren till den ständigt ringande telefonen.
Jag småspringer i iver till dagis för att få hämta hem lillTyran och inleder kvällens bestyr med en hyfsat hög energinivå.
Jag äter middag och samspråkar med familjen, brygger kaffe och byter om till träningkläder.
Spinnar och snackar lite rusig av energi.
Kommer hem lite rusig av energi.
Tänker; det blir nyheterna sen bums i säng.
Klockan passerar elva.
Monstret tar över.
Jag svär.
Muckar.
Gnäller.
Tjatar.
Skäller.
Beter mig som en jävla idiot.

Nästa måndag är det nyheterna sen BUMS I SÄNG. Hör jag det? BUMS!

saker som tar knäcken på mig

utan inbördes ordning

algatsbacken, snömodd och barnvagn i kombination.
program om alldeles för tidigt födda barn.
nyhetsrapporteringen från Haiti.
sjuka grupper på facebook.
spårlöst på TV.
greys anatomy.
att min pappa med trasigt hjärta nu har en trasig mage också.
friterade tigerräkor.
att skilda pappor inte får samma rättigheter som skilda mammor, vare sig av mammorna eller samhället.

Lovely lördag

Spinning, snabblunch, soffkoll, svettningar, cappuchino, soffköp, barnhämtning, middagsbjudning, sovstund, stjärnor och slott, soffan, lördagsgodis och vin.

Nu ska jag köra ifrån sambon i Mario Kart.

Personlig/privat - var går gränsen?

Jag har en social åkomma som nog en och annan tyckt synd om mig för. Åtminstone besvärats av. Den består i att jag i situationer där jag oundvikligen måste uppehålla mig, under en så pass lång tid att total tystnad skulle bli krypande obekväm, med en person som inte hyser minsta intresse för min person men desto större för mina pengar; tänk frisörer, taxichaufförer, massörer, tandläkare, läkare, bvctanter m.fl, blir otäckt tjenis och förtrolig på nolltid.
Jag går loss totalt på den neutralt ställda frågan: Jaha, och hur har julen varit då? Den som frågar vill på sin höjd höra var man befunnit sig och att man ätit sill och allt därtill utan nogrannare redogörelse än så. Men om jag nu sitter i en frisörstol och ska fylla ut 45 minuter; ja då brer jag på! Var jag firar och varför, var jag firade i fjol och i förfjol gås nogsamt igenom. Jag redogör för vilka som var med och vilka julklappar som delades ut och vad pengagränsen för dessa var. Jag tar upp smågnabbande och pinsamma anekdoter. Sjukdomar och magsmärtor till följd av frosserier i prinskorv, skinka och chokladask på chokladask som slukats utan hämningar. Skamlöst informerar jag om hur många fler streck vågpilen stannar vid och att favoritjeansen inte går att knäppa. Allt på ett sätt som får det att låta som att jag tror att detta på något sätt är orginellt och speciellt just för mitt julfirande. Ni vet, lite som Peter Magnusson i reklamfilmen för någon chokladask, då han sitter och rapar upp samma slags klyshor och traditionsmönster för sin nya bekantskaps familj. Precis så går jag på i stolen där jag sitter. Den stackars frisörskan får inte en syl i vädret. Märker jag att jag uttömt alla julens och nyårsfirandets händelser innan klippningen är klar snor jag lite från i fjol och förfjol.

När jag går därifrån får jag en känsla av att hon sopar undan mina hår, låser salongen, stänger av radion och fläkten, njuter av tystnaden och förbannar att jag envisas med att alltid fråga efter henne när polisongerna blivit för långa. Jag går hem med den läskiga känslan av att ha lämnat ut mig alltför mycket och undrar varför jag gör såhär varje gång? Jag tror jag gör det för att jag känner sådant himla ANSVAR. Ansvar för att det ska vara trevligt och glatt, uppsluppet och avspänt och framförallt INTE TYST! Jag läste om en frisör som utbildade sig till psykoterapeut för att använda sig av dess kunskap i sitt yrke som frisör. Kanske är det henne jag borde gå till? Fast det visar ju bara att jag inte är ensam om att framstå som en komplett galen i frisörstolen.

Värst var nog den gången jag låg i gynekologstolen och rekapitulerade det senaste årets händelser efter att doktorn artigt frågat hur jag haft det sedan sist vi sågs. Då det ju ligger för mig att vilja lätta upp stämningen i de mest bisarra situationer dramatiserar jag lite extra och sätter en komisk knorr på mina förehavanden, och då jag ändå är där jag är redogör jag ingående för sommarens svampinfektioner till följd av alltför många timmar i blöta badbyxor. Också detta med ett krystat försök till skojighet.
Min gynekolog kände sig tillslut manad att upplysa sin unge praktikant, som hela tiden stått och tittat över axeln på min gynekolog, om att detta; att patienten är så pass avslappnad och pratglad, inte hör till vanligheterna i gynekologens undersökande moment. Troligtvis dryftades min mentala status bakom lyckta dörrar då besökstiden var slut.

Snacka om att lämna ut sitt inre. Bokstavligt och bildligt talat.

Gudrun i mitt hjärta

Äntligen är fredagsunderhållningen igång. Alltsedan IDOLfinalen har vi befunnit oss i ett slags verksamhetens vaacum här på Skogsgatan. Vad gör man en fredag mellan 20.00 och 21.30? Samtalar? Umgås? Spelar Geni? Tänder ljus och äter chips? Hell No! Man snabbar sig att ta skönsaste platsen i soffan, stirrar stint mot TV-rutan och försvinner in i tävlingsmoment, juryutlåtanden, poängutdelningar, publikfrierier och dramatiska upplösningar.

Hursom.

Fredagarna är alltså räddade och bonusen: Gudrun! Gudrun dansar på 4an! Vad kan jag säga. Jag gillar Gudrun. Jag inte bara gillar Gudrun, jag känner en beundran, som gränsar till vördnad, för Gudrun. Denna rödstrumpa och kvinnorättskämpe som fått utstå så mycket spott och spe men som rakt och orubbligt står upp för sina åsikter, och för sina misstag och missöden. Ni minns kissandet på biografen? Outandet av alkoholismen?
Ni minns kanske också när det blåste hårt kring hennes sammanfattande ord "död åt kärnfamiljen" för några år sedan? Medias makt blir tydlig när man kan få ett helt folk i moralpanik genom att rubricera och rekapitulera hennes tal om kärnfamiljen i denna enda mening. Död åt kärnfamiljen. Alla som levde i tvåsamhet med barn kände sig säkert felaktigt angripna och anklagade för att ha gjort fel vägval. Alla som inte levde däri men som strävade dithän kände sig säkert anklagade för att ha fel riktning i livet. För det är väl ändå det vi människor gör. Bildar familj och reproducerar oss? Jo, om man så vill. Absolut.
Jag tror att Gudrun angrep att samhället i sig inte lämnar så mycket valmöjlighet för individen. Att allt är anpassat efter tvåsamhet och två barn. Typ. Ta resor till exempel: familjepris = 2 vuxna & två barn. Vill du resa ensam bestraffas du med ett extrasaltad biljettpris. Likaså om du varit så normbrytande att du fått tre eller fler barn bestraffas du med extra påslag på allt, även på det det som vanligtvis ingår. Och varför är bara storpack prisreducerat i matvarubutiken? Varför inte singelpack? Huruvida Gudrun tänkte på Gorbys piroger eller inte ska jag inte försöka mig på att minnas, men hon försökte i alla fall slå ett slag och bryta invanda mönster och normer. Att öppna upp för andra sätt att leva än det brukliga. Jag lyssnade på henne i ett inslag i ett P1-program där hon pratade om äktenskapet som en förlegad institution som borde omprövas rent pragmatiskt. Henner egna aktion i detta var att vägra äktenskapet genom att bjuda in alla sina nära till sin och Jaques dag när de INTE gifte sig. På inbjudan stod; Den 14 juni gifter vi oss inte, kom och fira med oss där och där. Typ.
Vilket härligt statement!

Det är bara att bryta ihop och gå vidare

Ställde in mat i ungnen där bara lampan var tänd men ingen värme på och missade därmed kvällens planerade biobesök. Bröt ihop och grät som ett barn. Samlade mig. Satte mig vid datorn för att styra upp ouppklarade ekonomiska ärenden. Fick inte igång modemet. Bröt ihop och grät som ett barn, kastade modemhelvetet in i en kökslucka. Såg på COPS där knarkande och imbecilla idioter som har barn inte kan styra upp sin tillvaro eller skydda sina barn från den, bröt ihop och grät som ett barn. Tog ett bad, samlade mig. Gick upp, hittade inte min socka. Bröt ihop och grät som ett barn. Sambon hittade sockan, jag samlade mig. Sambon sade att han älskar mig. Bröt ihop och grät som ett barn.

Unset labil idag.

Hoppas

att Tyra har tandmage och därav bajsar rinnande trehundra gånger om dagen, så att inte hennes mage är sabbad av juice och fiberpasta. Hoppas Karolinska hittar felet i pappas mage/hjärta och kan operera/medicinera, så att han inte får åka hem med ännu en oidentifierad åkomma. Hoppas min mamma orkar ta hand om allt som faller på hennes lott när allt är som det är. Att hon ber oss om hjälp om hon inte orkar.

Hoppas snön ligger kvar och fortsätter glittra i solen, så den inte töar bort i ett grått slask nu när vi behöver ljuset.