Nä hörrni

om man skulle ta och blogga lite?

Hösttröttheten har slagit till. Däckade efter dagishämtning och middagsfix. Väcktes med kaffe av mina finaste. De som jag inte kan se mig mätt på. Nu sover LillT och P spelar innebandy. Storasystrarna är hos sin mamma.

En stund för mig själv.

Lite plock med tvätt. '

Lite sockersug.

Lite inventering av vantar och mössor till dagisungen.

Premiär för mössa idag på den skuggiga, blåsiga dagisgården. På krönet ovanför dagis lyser solen och värmer med 20 grader. Man pälsar på på morgonen och svettas ihjäl på eftermiddagen. Precis som på våren.

Men hösten är min årstid. Trötthet till trots. Jeans, tröjor och kängor är mycket mer bekvämt än kjol och linne.

Luften är lättare att andas.

Färgerna är vackrare än vackrast.

Sköna september är nu välkommen! - varför finns ingen sång som heter så?

Förlossning i spinsalen?

Kroppsvätskor.

Pretty äckligt ord både bildligt och bokstavligt talat.

Stackars kvinna som hamnade jämte mig på lördagens 75-minuters spinpass! När uppvärmningen fyllt sitt syfte är jag igång liksom inifrån och ut. Och som det flödar! Svettas gör jag nog helt normalt, var nu normen för en genomsnittlig träningssvettsdos ligger, men det är alla andra vätskor som liksom kommer upp till ytan under första konditionspasset som oroar mig. Blodet rusar upp i huvudet för att syresätta hjärnan som kroppen verkar tro har tiltat.

VAD GÖR VI HÄR? VARFÖR ÄR VI HÄR? VAD FAN HÅLLER VI PÅ MED!?

Förvånande nog låter ingen i salen sig hindras av det mänskliga stoppljuset som ilsket och ihållande signalerar rött. Alla trampar vidare. Snoret rinner, slemmet samlas, jag hostar, flåsar och frustar.

Tjippar efter syre.

I andra konditionsblocket eskalerar det. Jag stånkar och stönar och för att ta mig genom skärselden börjar jag instinktivt att profylaxandas!

När det hela är över är jag lycklig som en nyförlöst och pånyttfödd som en...nyfödd, antar jag.

Undrar om spingrannen känner sig pånyttfödd eller mest äcklad?

Allt är bra allting är bra

men ingenting är som det ska, är ju en textslinga från en gammal Ratatadänga. Men faktiskt börjar det bli som det ska med sömnen, den gångna natten bjöd på flera timmars skön, välgörande sömn. Jag tror bönen hjälpte!

Jag fyller år. Dagen till ära har jag blivit uppvaktad med blomster och bullar (som jag ståndaktigt tackade nej till) (bullarna alltså inte blomstren) (det hade ju varit socialt självmord) (och man blir ju inte tjock av blommor mig veterligen så varför tacka nej till dem!?) på jobbet, och med besök av min härliga familj och en bonusunge hemma!

Fick dessutom inviga nya löpartights medan sambon tog hand om disken efter kalaset, och storasyrran nattade lillsyrran.

Jorå, man har det rätt bra så attehhh!

Lycka den som sömnen får.

Herrejösses vänner vad för lite sömn kan ställa till det! Här går jag och bölar över ärtor på golvet, försvunna träningstoppar som inte alls är försvunna utan ligger precis där de ska, en trasig skål, att kryddorna inte står på rätt plats, att torr tvätt visst var blöt, att det ska bakas och lagas och jobbas och fyllas och hinnas.

Lyxproblem i ett vidare perspektiv. Men efter 3 nätter utan sömn så pallar jag liksom ingenting! Minsta lilla motgång blir en undergång! Minsta lilla fel blir en katastrof! Och hela tiden vet jag att jag beter mig som en komplett idiot som ilsknar till och bölar över minsta lilla. Likväl kan jag inte stoppa det.

Eftersom sömntabletten jag fick utskriven inte har någon verkan annat än biverkningarna: bakfylla, trötthet och minnesstörningar vänder jag mig nu till högre makter:

Gud som haver barnen kär, kan du tänka dig att ha en medelålders kanslist lite kär också, och se till mig som sliten är, vart jag mig i sängen vänder, är min sömn tji helvete. Sömnen kommer sömnen går, lycka den som sömnen får.
Amen motherfucker!

Vetenskapens Värld

Fröknarna Bergman, d.y. & d.ä. valde att spendera sin näst sista semesterdag på Tom Tits, ett val de inte alls var ensamma om. Kön ringlade sig lång utanför stadens turistattraktion och d.ä. fick mota motviljan i grinn och vackert rätta sig i ledet. D.y. rättade sig inte i ledet men det blir liksom mer accepterat när en lockig 93 cm-dam liksom går rakt förbi och in framför och emellan än när en 180 cm-dam med bad-hair-day gör detsamma. En eloge dock till den fenomenala personalen både i kassan och inne i anläggningen - vänliga, snabba och proffsiga som få! Och Tom Tits är tydligen tillräckligt stort för att sluka alla besökare för det var alls inte trångt. Dessutom sken solen och gjorde trädgården inbjudande för fröknarna att avnjuta medhavd matsäck och köpeglass mellan alla experiment och vattenlekar.

En solig dag med humöret på topp! Inte ett enda världskrig eller sammanbrott!
Bara en sån sak!

Imorgon Sydpoolen. Hoppas freden håller i sig!

(Jo det bråkas, skriks, slängs i dörrar, stampas i golv, sägs emot och ifrån en hel del i Bergman/Svensson-residenset. Flera gånger om dagen. Då är man lite glad när man hållt sams en hel dag!)

Lättjans olidliga varaktighet

Man tränar inte en enda gång på semestern.
Man sminkar sig inte på veckor.
Man fixar inte håret efter duschen.
Man går upp 6 kg.
Man går i illasittande myskläder dygnets vakna timmar.
Man skippar BHn.
Man får dålig hy av all ost.
Man mår lite dåligt över allt detta.

Och sambon bara: Fan vad snygg du är!

Blir man motiverad att rycka upp sig? Nej.
Blir man jävligt lycklig? JA!

Ett annat perspektiv på förfallet/unnandet ges i detta blogginlägg av F&S generaldirektör Anna Ivarsson.