måndag, november 26

Så gör vi

Alltså mitt jobb! Kan inte tänka mig ett bättre ställe att jobba på eller bättre ändamål att jobba för. På konferensresan i veckan åkte vi tåg, spelade spel där varje kort som drogs innehöll en diskussionsfråga/påstående. Spelandet bjöd på allehanda insikter på vägen mot Jönköping. Där träffade vi Friskisföreningens inspirerande verksamhetschef och planerade vår kommande kickoff, tränade, drog upp tidslinjen för 2013, pratade, umgicks och hann tänka klart tankar och prata klart prat.

Hemmavid sedan. Måndagarnas personalmöten inleds med ett hårt träningspass under ledning av kollegan med träningsansvar. Vi som är jympaledare och spinnledare kallar det fortbildning i gymmet.Vi gör saker som vi inte orkar och som vi inte kan. Men vi gör det ändå. På nåt jävla sätt gör vi det. Kroppen kan mer än huvudet tror!
Dagens pass var 50 reps i 6 övningar, avslutat med 150 singelhopp hopprep.

50 situps hela vägen upp.
50 kettlebellsvingar.

På kvällen avrundar jag 11-timmars arbetsdagen  med att leda ett spinnpass - ikväll var det fullsatt!

Friskvården är så att säga inbyggd i tjänsten - så lyxigt! Tänk vilken tur att jag sökte den där 50% tjänsten Friskis utlyste efter min föräldraledighet, och vilken tur att jag gick på intervju trots att jag ringde och sade att tjänsten nog inte passade mig då jag behövde jobba mer än 50 %. Idag jobbar jag mer än 100%. Tänk att ett nytt jobb kan innebära ett nytt liv. Och så många nya vänner. I love Friskis!

onsdag, november 7

Åkej

since Mr Damon inte dykt upp än, och jag förresten hunnit kära ner mig i flertalet fiktiva karaktärer på sant tonårsmanér sedan sist, så är jag inte mer framgångsrik nu direkt.

Om ni nu undrade.

Dock är jag ju liksom out there! Eller out there och out there, min lilla tid på egen hand är väl främst förlagd hemmavid, men jag testar nu internetdejting-grejen som jag såg reklam om på TVn. Fast än så länge utan datingdetaljen då. 
Dock står jag inte utan beundrare, nej nej  - inte alls! Jag har minsann ihärdiga fans bland unga herrar i ålderskategorin 20-25 år. Den här MILF-trenden verkar ha slagit rot rejält. Som om inte den ofruktsamma kommunikationen vore nog har jag tydligen stående prenumeration på ett erbjudande om att sälja mina trosor till ett lokalt psyko. En ensamstående mamma kanske är dum om hon inte nappar på en sådan affärsuppgörelse? Finns det en fallande prislista beroende på i vilket skick trosan är i? Jag är så oerfaren på detta!
Sedan har vi den äldre rike mannen ensam i sitt stora hus i Lidingö som vill köpa stövlar och trosor åt mig. Eller "shoppa" som han själv uttrycker det. 
Vid ett snabbt överslag ser jag att jag kan gå plus-minus-noll på trosor här. Dock skulle jag vilja förhandla om stövlarna till ett par kängor. Eller upplysa idiotgubben om att jag inte är prostituerad.

Whish me luck!