Så gör vi

Alltså mitt jobb! Kan inte tänka mig ett bättre ställe att jobba på eller bättre ändamål att jobba för. På konferensresan i veckan åkte vi tåg, spelade spel där varje kort som drogs innehöll en diskussionsfråga/påstående. Spelandet bjöd på allehanda insikter på vägen mot Jönköping. Där träffade vi Friskisföreningens inspirerande verksamhetschef och planerade vår kommande kickoff, tränade, drog upp tidslinjen för 2013, pratade, umgicks och hann tänka klart tankar och prata klart prat.

Hemmavid sedan. Måndagarnas personalmöten inleds med ett hårt träningspass under ledning av kollegan med träningsansvar. Vi som är jympaledare och spinnledare kallar det fortbildning i gymmet.Vi gör saker som vi inte orkar och som vi inte kan. Men vi gör det ändå. På nåt jävla sätt gör vi det. Kroppen kan mer än huvudet tror!
Dagens pass var 50 reps i 6 övningar, avslutat med 150 singelhopp hopprep.

50 situps hela vägen upp.

50 kettlebellsvingar.

 

På kvällen avrundar jag 11-timmars arbetsdagen  med att leda ett spinnpass - ikväll var det fullsatt!

Friskvården är så att säga inbyggd i tjänsten - så lyxigt! Tänk vilken tur att jag sökte den där 50% tjänsten Friskis utlyste efter min föräldraledighet, och vilken tur att jag gick på intervju trots att jag ringde och sade att tjänsten nog inte passade mig då jag behövde jobba mer än 50 %. Idag jobbar jag mer än 100%. Tänk att ett nytt jobb kan innebära ett nytt liv. Och så många nya vänner. I love Friskis!

Åkej

since Mr Damon inte dykt upp än, och jag förresten hunnit kära ner mig i flertalet fiktiva karaktärer på sant tonårsmanér sedan sist, så är jag inte mer framgångsrik nu direkt.

Om ni nu undrade.

Dock är jag ju liksom out there! Eller out there och out there, min lilla tid på egen hand är väl främst förlagd hemmavid, men jag testar nu internetdejting-grejen som jag såg reklam om på TVn. Fast än så länge utan datingdetaljen då. 
Dock står jag inte utan beundrare, nej nej  - inte alls! Jag har minsann ihärdiga fans bland unga herrar i ålderskategorin 20-25 år. Den här MILF-trenden verkar ha slagit rot rejält. Som om inte den ofruktsamma kommunikationen vore nog har jag tydligen stående prenumeration på ett erbjudande om att sälja mina trosor till ett lokalt psyko. En ensamstående mamma kanske är dum om hon inte nappar på en sådan affärsuppgörelse? Finns det en fallande prislista beroende på i vilket skick trosan är i? Jag är så oerfaren på detta!
Sedan har vi den äldre rike mannen ensam i sitt stora hus i Lidingö som vill köpa stövlar och trosor åt mig. Eller "shoppa" som han själv uttrycker det. 
Vid ett snabbt överslag ser jag att jag kan gå plus-minus-noll på trosor här. Dock skulle jag vilja förhandla om stövlarna till ett par kängor. Eller upplysa idiotgubben om att jag inte är prostituerad.

Whish me luck!

Otillgänglig

När en (läs jag) så äntligen vaknar upp ur postseparationsasexualiteten och på självaste födelsedagens morgonpowerwalk känner den hisnande känslan av pur köttslig lust, och den enda en (läs jag) kan tänka sig (läs mig) att ligga med av någon outgrundlig anledning är Matt Damons rollkaraktär i Bourne-filmerna, då kan en ju inte påstå att en (läs jag) gör det lätt för sig (läs mig).

I have to let go of your hand

Din tystnad frusterar mig som alltid.

Jag vet ingenting om dina tankar och känslor nu, och jag måste släppa mitt behov av det.

Jag måste släppa dig nu. 

OmpfOmpfOmpfOmpf

Två hela roliga olika spinpass ska jag leda i höst! Två vitt skilda intensiteter som var och en kräver sin musik.

Den senaste tiden har jag samlat och samlat låtar (praise the lordess för Shazam!) och fått ihop digra listor.
Jag har dansat in dem, promenerat igenom dem, nickat till dem och nu ikväll trampat igenom dem för första gången på en spincykel.
Någon låt fick jag kassera, men i övrigt:

VICKET SJUJÄVLA DRAG JAG SKA BJUDA PÅ I SPINSALEN I HÖST!

OCH I EN HELT NY, STOR, SJUJÄVLA SNYGG SPINSAL OCKSÅ!

Kommer du? Och du Pernilla? Marie?

(Nä, det är inte lätt att hänga med i känsloskiftningarna här - från de senaste inläggens melankoli till dagens lilla eufori, det bevisar bara att träning ger finfina endorfiner, och de behöver jag. Och du!)

Egentid schmegentid

Det här med att 4-åringen vaknar och somnar samtidigt som en själv såhär i semestertid.

Helt ok pga: massa kvalitets- OCH kvantitetstid!
Att vi dessutom delar säng i semesterstugan får jag ju se som en av fördelarna med att vara ensam mamma på semester.
Istället för grillosigt hår och ölandedräkt får jag sniffa på vindrufs och sötvarma suckar.

En rund liten varm arm om min hals och näspussar vid nattning gör mig alldeles lugn och lycklig.
Stunder som dessa måste jag med kärleksmosig röst intyga: Du är det bästa jag vet, jag älskar dig mitt hjärta!
Och få till svar: Mmmm mamma, och jag älskar Roleen (Loreen), jag önskar hon bodde närmare oss. Hon sjunger så fint. Hon sjunger Eforia.
Sen somnar hon, trygg och leende.

Den kärleken, den kärleken!

Omval

Semester. Tid för tankar.
Nya miljöer ger nya perspektiv.

Jag tänker på en kvinna som berättat att hon varje semester gör omval. Kring livet, kärleken, karriären.
Klokt.

Vissa val innebär nytt, andra val innebär att en väljer att fortsätta.
Med skillnaden att en gjort ett medvetet val.
Tagit ställning.

Jag har nyligen valt ett nytt liv eftersom mitt gamla bestod i lögner och feghet, parallellt med den kärlek och familj som jag fann ro i.

När lögnerna uppdagades fanns inte alternativet att välja om.
När en människa i tvåsamhet fattar ödesdigra beslut i ensamhet får den stå för det. Jag valde att rädda mig och mitt barn undan de konsekvenser som kom av besluten.
För att överleva emotionellt och ekonomiskt. För att slippa bli bitter.

Nu måste jag acceptera det som hänt och välja hur jag ska leva det nya livet.

Hoppas jag hittar rätt så jag får göra omval nästa sommar. Annars får en ju alltid välja nytt!

Dagar med troll är bra dagar

Inatt somnar jag och trollet med kvällsbadets svalka i kroppen och mälarens vatten i håret.

Denna kväll lägger jag i den guldkantade asken och spar för alltid.

Jaha.
Här ligger jag och kollar fotboll och dricker öl!

Det ligger tvätt över hela golvet, min middag glömde jag i kylskåpet på jobbet och nycklarna lämnade jag ifrån mig när jag gick ikväll.
Jag har gamla borrhål att fylla igen, nya att borra upp och en hel bok att läsa.

Men eftersom jag är så enormt fotbollsintresserad, alltså verkligen typ värsta fänet, så måste jag ju ändå proritera matchen!

Efter kraschlandningen

Jag är trött. Mentalt matt. Kanske utmattad?
Dagarna då det bara är jag orkar jag nästan ingenting.
Dagarna med Tyra är jag starkare, gladare. Bättre.
På jobbet är jag glad. I mina kollegor är jag glad.
Men jag får ingenting gjort.

Är längre fram i tanken än i känslan och handlingen.
Tanken säger att jag ska ta tillvara på dagarna då det bara är jag och göra saker för bara mig.
Träna, umgås med vänner, vara ute, i farten, charma och stå på!
Men.
Då det bara är jag ligger jag mest och glor. För jag är så trött.
Jag är så trött för att jag har krisat, kraschat, kaosat och så smått börjat landa. Det är väl nu sorgen tar över.
Inte längre den skärande, rivande sorgen.
Mera en stillsam, molande och oändligt energikrävande sorg.

På det en nedbrytande förvirring.
Det gick så fort.
Jag är så arg.
Sviken.
Lurad.

Och så oändligt ledsen.

Ledsen för att jag inte fick vara den bra vän jag faktiskt är.
För att jag fråntogs rätten att reagera på sanningen.
För att jag inte fick vara del av en förtroendefylld vuxen tvåsamhet.
För att jag inte fick känna att jag var trygg och lugn.
För att jag försökte och försökte och försökte, men gjorde det helt själv.

Jag är trött.
Inte så konstigt.

Jag vet att jag gör rätt och tänker rätt och är så jävla storsint och duktig. Att jag agerar för allas bästa.

Mitt rationella jag vet allt detta.

I sinom tid kanske mitt känslojag tar in och förstår det.
I sinom tid kanske jag inte känner mig halv utan den som varit min stora kärlek tills allt rasade samman.
I sinom tid kanske jag inte känner mig som ingen alls utan mitt barn.

Hur fan lever en på halvtid utan sin familj? Vem är en då?

Önskar mig sårskorpor, näsdukar och en rejäl fylla. Jag kanske kan önska mig det i födelsedagspresent?

Av allt vad vi kände

Våra leendens draksådd
skall skördas idag
vi ska samla de krälande, blodfyllda
frukterna
som bläckfiskar slingra de sig om våra liar
och som röda jätteiglar bita de sig fast
vid våra skuldror och bröst.
I deras hungriga sugtänder
skummar vi våra leenden
som skrämda solar på en åsktung himmel
och i deras slingrande armar
ser vi en duktigt gjord karikatyr
av allt vad vi kände
den gången vi gick ovanför klipporna
och ovanför fälten och sådde våra leenden
i varandras nyplöjda hjärtan.

Elsa Grave, Kärlekens nidvisor.

Skärtorsdag

Idag har jag haft en påskkäring med mig till jobbet. Vi har haft idel tuffa avsked på dagis denna vecka, så det kändes fint att kunna erbjuda henne att hänga med till Friskis idag.

Behöver jag säga att hon gjorde succé?

Sedan kom pappan och hämtade på cykel till påskkäringens stora lycka och mamman kunde åka på PSO-SPA.
När jag sitter i bastun brukar jag göra tåjymnastik och knipövningar.

Det kallar jag att förena nytta med nöje!

GLAD PÅSK!

Alla dina olika ansikten.
Nu vet jag inte vilket som är mitt.

Piss of Pricks!

Imorgon ska jag på SPA. Sola, basta, duscha och bli insmord i hårbotten och på kroppen. För andra gången den här veckan. Tamejtusan om jag inte tar ett tredje besök på fredag! För att avrunda veckan liksom. Undrar om de serverar lite bubbel på PSO? Troligtvis inte.

Efter en halsfluss och antibiotikakur för tre veckor sedan fick jag kliande prickar på armarna och ryggen. Fick antihistamin då jag gissningsvis fått en allergisk reaktion på antibiotikan. Fick fler kliande prickar, i huvudet, på bröstet, på benen, magen. Fick remiss till hudläkare som ringde i mitten på förra veckan och erbjöd mig att få komma nu på fredag. Fler prickar på händer och fötter och små snöhögar varhelst jag flaxat med håret fick mig att strängeligen kräva av bokningssköterskan att få komma tidigare. Plötsligt fanns en tid redan i fredags!

Då jag ännu inte fyllt 40 ville jag såklart ha mamma med mig till doktorn. Mamma -  min ständiga klippa och jorhavande hjälp vad helst det gäller. På hudkliniken konstaterades att prickarna var psoriasis utlöst av halsinfektionen. En kronisk sjukdom som man kan leva symptomfri med i perioder om man har tur. Det tänker jag ha. 
Blev omgående skickad till psoriasisförbundet PSO hemma i Södertälje för en första värme- & hårbottenbehandling. Varmt mottagen och omhuldad av fina, proffsiga personalen som svarar på alla mina frågor och besvarar några oställda. Som ordinerar mig att komma 3 ggr/veckan för behandling. Jag får en låda där jag kan ha mina tofflor. Känner mig liksom lite hemma redan då.

Orkade inte stanna på hemvägen och köpa utlovade chips till fredagkvällen hemma. Kände mig trött, modfälld och ledsen. Bästa mamma uträttade chipsärendet medan jag låg i sängen och bestämde mig för att jag skulle deppa den kvällen. Över sjukdomsbeskedet. Över den angripna kroppen som jag vill skyla. Över kliandet och hudflagorna.
Sedan bestämde jag mig för att jag ska svara bra på behandlingen. Så bra att prickarna försvinner helt utan att lämna några ärr. Att jag sedan ska vara symptomfri och fin i huden precis som vanligt. Tills nästa halsinfektion vill säga, men vem vet - kanske slipper jag fler sådana också?
Jag bestämde också att den tidskrävande behandlingen är fullt jämförbar med ett SPA-besök- det finns badkar, värmeskåp, bastu, krämer, duschar, handdukar och varma helande händer.

Jag har nu gjort min andra behandling och ser en enorm förbättring på kroppen. Kliet i hårbotten är så gott som borta, liksom hudflagorna. Jag tror inte Beach 2012 är en omöjlighet! Och går det åt pipan kan jag ju alltid satsa på Bitch 2012?

En stilstudie

Den där fyraåringen kan hon. Roa sig på ett kreativt sätt.

När skröppelmamman somnar på soffan lånar hon mobilen och dokumenterar dagen.Utsikt från vardagsrumsfönstret

Closeup på fjärrkontrollen

Halv helt slocknad vårdnadshavare

Prydnadsvasstjafs

Resten av vårdnadshavaren

Det där med kodlås på telefonen kanske vore något..?

Hemmamåndag

Jag är hemma med halsfluss. Tyra är hemma som sällskapsdam.

Vi målar, äter valnötsbröd, lyssnar på Laleh och snackar om troll.

Inte alls pjåkigt att vara sjukskriven!

Tankens kraft?

Tänkte häromdagen att jag hållt mig fasligt frisk på sistone, inte ens mista lilla förkylning har kommit åt mig. Dagen efter ligger jag däckad i 39 graders feber.

Kanske ett straff för att jag samtidigt tänkte att jag inte bara är fasligt frisk, utan dessutom stark och vältränad? Lite smått i mitt livs form faktiskt!

Man ska väl inte förhäva sig.

*ja änte bitter*

Man kan ha otur när man tänker

men om jag jobbade på marknadsavdelningen på Resecity hade jag nog krävt annonspengarna tillbaka.

Eller haft den goda smaken, eller för all del ekonomiska strategin, att skjuta på annonskampanjen ett tag.