Jul- & Nyårsschemat

Firandets månad är snart till ända. Tur. För i år har decembermyset slagit alla rekord! Det har fikats, glöggats, romchokladats och ätits fullständigt ohämmat och helt ohälsosamt.


Utöver överdoserade adventsfikor vid samtliga söndagar, har vi ju firat jul vid upprepade tillfällen både innan och efter självaste orginaljulen.


Mellan adventsfrosserier inledde vi med lilla Julafton med barnens farmor och hennes man, faster och pappas kusin med sambo och barn. Fullgott julbord och knökat med paket under granen. När det sista paketet öppnats trodde granen att det var klart för i år och började barra.


Sedan kom stora Julafton som firades med min sida av släkten och alla barn hemma där det förstås åts och åts, fikades och åts lite till. Sedan åkte släkten hem och vi åt lite till, för att på juldagen sedan ta emot släkten igen för lite promenad som en ursäkt för att äta upp alla rester. Dock gick inte alla rester alls åt, så vi fick äta lite till alltmedan granen barrade lite till.


På annandagen sedan, kom barnens farfar och hans fru, då fikades det, öppnades julklappar och sedan åt vi de rester vi helt utan framgång gjorde heroiska insatser för att äta upp under juldagen. När farfarn och frugan åkt gav vi oss på både fikarester och matrester fört att en gång för alla bli av med överflödet.


Måndagen sedan spenderade LillTyran och jag på egen hand i den solglittriga snön utanför. Vi åkte pulka, snowracer, gungade och matade gunghästarna i parken med snökakor, de stackarna har väl det inte lätt att hitta mat under snötäcket! Sedan köpte vi snöglass under rutchkanan och gjorde snöänglar. Sen kom mormorn förbi, då gick vi in och fikade på fikarester som inte gått åt trots ihärdiga försök. Under granen låg då så mycket barr att det är ett mirakel att det faktiskt finns hur mycket barr som helst kvar på granen.


På tisdagen var jag med mormorn på IKEA, sedan skruvade vi IKEAmöbler hod mormorn och morfarn medan Tyra delade ut allt emballage som julklappar till alla snälla medhjälpare som ryckt in som monteringshjälp. Det är fint när alla har en uppgift. fast mormorn och morfarn som hade så mycket hjälp att de inte fick någon uppgift var också fina, fast de själva tyckte det var jobbigt att bara se på när andra arbetar. Jag tyckte att de istället för att sitta och ha det jobbigt för att de inte fick jobba, kunde sitta och tänka på alla gånger de ställt upp, hjälpt, fixat och ordnat och uppoffrat sig för oss, men se det bara fnös de åt.


På onsdagen fick jag äntligen bjuda på annat än rester när bästa Mian, Minnan och Viktorn kom på besök och stannade både på pannkakslunch, lek, fika, film, innebandy, badminton, dockvagnsrace och fruktstund deluxe. Hade jag fått som jag ville skulle de stannat på middag också men allt roligt tar ju slut när det är som roligast så de lämnade oss åt vår fiskmiddag och pulsade iväg i snön. Efter vilda lekar innehållande en del närkontakt med granen hade denne barrat lite lätt sådär, typ så man kunde tro att vi faktiskt närt en hel granskog vid vår vardagsrumsbarm.


Så idag hade Tyra och jag date på badhuset med fina flickorna Agnes, Camilla, Freja och Melissa. Det döks, simmades, hoppades, bubblades, kanades, korvades, duschades, bastades innan vi satte oss i bilen och åkte hem till mormorn och morfarn igen för upphämtning av desamma och kissning och sedan vidarefärd till Weda där stor dramatik och kallabalik uppstod när Tyra blev bajsnödig och vägrade bajsa på toan utan skulle ha en blöja och sedan ville hon åka med mig hem fast det var uppgjort att hon skulle på shoppingrunda med morföräldrarna.


Nu har den här mamman målat nyårsnaglar och ser fram emot morgondagens förmiddag i Ragnhildsborgsbacken med efterföljande korvgrillning och avlösande nyårsfirande med skaldjurslåda, bubbligt vitt vin, trevligt sällskap och kanske besök av en och annan prinsessa.

Och granen, ja, den barrar.


GOTT SLUT OCH GOTT NYTT ÅR!

Som en barn kvällen innan julafton

Jag är barnsligt förtjust i julen. Och pruttljud.

GOD JUL!

Konservativ

För inte så hiskeligt många år sedan höll jag på att få kräksjukan bara av att tänka på att äta fläskbitar. Att det dessutom skulle vara konserverade fläskbitar skulle innebära en plågsamt utdragen förruttnelseprocess med dödlig utgång.

Men nu är det andra tider!

Jag kan visst sleva i mig en hel burk Soldatens Ärtsoppa! För att sedan följa på med tre pannkakor med smör och socker på.

Nu ska jag gå ut och gå bort lite ångest. Och fläsk!

Klart slut!

Områdessnobbism

En engagerad granne stack i somras till mig en pamflett som ondgjorde sig över de planer på nybebyggelse som pågår i området i och kring det gamla Tobaksmonopolet där vi bor i vår hyresrätt. Pamfletten beskrev byggplanerna och uppmanade oss boende i området att mejla in en protest mot dessa. Planen är att 300 nya lägenheter ska produceras, dels genom att bygga om det gamla Tobaksmonopolet och dels genom att nio punkthus á 5-8 våningar högt.
Jag mejlade aldrig in någon protest trots att ett punkthus på åtta våningar rakt över gatan skulle sabba min kanalvy totalt. Jag kände inte att min vardagslyx med kanalglitter utanför fönstret rättfärdigade ett nej till fler lägenheter för folk att leva och bo i. Än mindre rättfärdigat om det byggs efter behov, dvs hyresrätter i både mindre och större storlekar till bra hyror.

Jag respekterar dock att man väljer att protestera mot förslaget, och protestivern verkar ha gett resultat! I dagens Länstidning står att läsa att höjden på husen föreslås sänkas. Det är ju ett resultat som jag gärna hade varit med och frammanat. Dock oroar det några att det skulle vara hyresrätter som planeras byggas och det medför ju en "risk för att bidragstagare ska flytta in i området".

Kanske är jag naiv och omedveten om vilka jag är nabo med, men det hände någonting med luften här i kvarteret Lejonet efter att jag läst artikeln. Den blev liksom unken.

Dags att dra vidare!

Det hände mig

Går in i en hiss från vilken en man går ur. Han har lagt en illasinnad mök i hissen.

Ska ner 4 våningar. Efter 2 stannar hissen. En kvinna stiger in. Rynkar på näsan. Jag överväger att informera henne om att möken inte är min. Bestämmer mig för att det varken skulle kännas mer avslappnat eller mindre pinsamt om jag började reda ut möklukten.

Så jag säger ingenting.

Jag hatar när såndant händer.

Vi måste flytta, del 2.

 

Är det inte detta det vackraste skåp någonsin skådat hitom vintergatan?

VILL HA VILL HA VILL HA!
Hördes det där till Nordpolen tror ni? Jag tar det igen för säkerhets skull:


VILL HA VILL HA VILL HA!!!

Det bästa av två världar

Det är så fint och fullt här hemma jämna veckor! Då är mina stora bonusflickor här och livet blir storfamiljens med alla olika schemor, hemkomster, aktiviteter och allmännt häng här och där. Tycker jämt det är fullt hus dessa veckor med aldrig är vi fulltaliga vid middagsbordet. Alltid är någon iväg på någonting, men behöver man själv iväg på någonting finns alltid någon tillhands för den minsta familjemedlemmen som väl helst inte ska lämnas ensam! Här finns utrymme för effektivitet och planering, vilket jag störtgillar!

Det är så tomt och tyst här ojämna veckor, men också vilsamt och luftigt i jämförelse! Treeningheten är en familj den med, om än inte fulltalig. Här är fullt fokus på lillTyran och hennes bravader, och vardagsstressen är någonting vi hör andra talar om men inte känner av själva. Vi är ju också väldigt bortskämda med villiga barnvakter om det kör ihop sig. Här finns utrymme för lek och vila, vilket jag också störtgillar!

För att nyansera idyllen, och också förklara varför jag kan njuta av den såsom jag gör, bör tilläggas att det tog nästan tre år för oss att landa som familj, och nästan fyra år att känna lugn och värme i maggropen då boendet för storasystrarna blev jämt uppdelat veckovis. Nu känns inte separationen lika tung som när de bodde merparten hos sin mamma. Och då är jag inte ens i närheten av känslan av orättvisa och separationsångest som deras pappa var i!

Men nu som sagt! Det bästa av två världar. Hoppas att det känns så för alla inblandade!

Ankomst

Nu är den här!

Snön!

Stjärnan!

Glöggen!

Känslan!

Jag gillar´n!

Fullbordat

Så. Då har jag klippt mig själv också. Ansat hockeyfrillan.

Jag är så whitetrashig man kan bli med tanke på mitt förra inlägg.

Men jag är uppenbarligen glad ändå.

Av någon outgrundlig anledning.

Förfall!

Herre min je, nu är det inte längre mycket bevänt med varken intellektet eller stilen!

Exempel 1: Intellektuellt förfall
Mina 8 senaste böcker är inköpta på Willys i Weda, helt oöverlagt i kassakön. Dessutom urskillningslöst då läsbarheten är på samma låga nivå som den litterära kvaliteten. 

Exempel 2: Stil utan finess: 
Min senaste dress är i velour och inköpt på familyavdelningen på IKEA.

Hur tänkte jag?

Såhär: Men så praktiskt, nu behöver jag ju inte gå på stan!

Vad blir nästa steg?

Tur att de inte har kläder på Willys.

Översyn språkbruk

Min knappt treåriga dotter sitter just nu i badet och skriker: Dumma Fit! Nu får du färpa dig! Asså! Vad är det för liv!? åt fotfilen som antagligen, och förhoppningsvis, utgör ett substitut för någon(ting) annat.

Jag har ju, hm, lite, hm, hur ska jag beskriva det...besvär själv med det där att skräda orden. Jag förenklar och påstår att det verkar ha gått i arv istället för att medge att det stackars barnet bearbetar sina trauman genom lek. 

Idag har det osat en hel del.

Det började i förmiddags, när vi sprungit till tio-tåget med den låga höstsolen i ögonen för att hinna hämta ut biobiljetterna till Tyras och min första Matiné på biograf i  Stockholm. En minut innan tåget går stormar jag in på SL-expeditionen, efter att ha konstaterat att dörröppnaren ditin inte fungerar och då stress-&ilskbaxat mig in med vagnen, kastar fram mitt blå plastkort och en femhundring och ber om en 24-timmars. Mannen bakom glasskivan ruskar på huvudet och talar om att han verkligen inte kan växla en femhundring denna tidiga förmiddag.
Snabbt in på pressbyrån där en tillsynes Halloweensminkad (dessvärre är det hennes vardagsmake) expedit fyller på mitt kort och hänvisar mig in till SL-expeditionen igen för att aktivera kortet. Jag lyckades inte hålla tillbaka min åsikt i huruvida jag tyckte det kändes som ett bra system eller inte.
Baxbråkar med alla dörrar, ut ur pressbyrån och in på SL-expeditionen och ut igen, innan jag drypande av svett rusar mot perrongen för att upptäcka att tåget är försenat 3 minuter vilket innebär att vi alltså inte missat tåget!

Faktiskt kom inte tåget alls.

Efter fem minuters väntan ropade en osentimelntal röst ut att tåget var inställt. Sedan ingen mer information.
Ingen hint om ersättningsbuss eller nästkommande tåg.
Zip.
Nada. 
Det kan ha undsluppit mig en tämligen högljudd och mindre tillrättalagd ramsa som osade från diverse mörka ställen, både med och utan eldar redan där.

Som tur är kunde den basketcuppande pappan komma och hämta oss för att köra oss till Stockholm, men vi kom ju inte länge än till början av Hornsgatan för där får man inte åka med dubbdäck. Även här slank nog ett ord hemmahörande i nedre regioner ut.

Språngmarsch igen, svettatack igen, från ena delen av Söder till den andra för att upptäcka att biografen är flyttad!
Till en annan planet!
Nej, inte så långt, entrén var bara flyttad, men stress gör tydligen avståndsupplevelsen lite skev. Det blev lite tal om "den där självaste" som "det var då" innan vi kom ner för rulltrappor och vindlade oss fram mellan oöppnade restauranger och skivaffärer.

En stunds njutning under 35 minuter när jag fick sitta med mitt lilla troll i biomörkret och se hennes glädje och fascination över den otroligt stora TVn, och under vår hamburgerlunch på Medborgarplatsen dit flera av figurerna från vår sedda film följde med i Tyras fantasi och dansade i taket på restaurangen.

Sedan bajsade trollet.

Inget fel i det, fullt naturligt. De flesta barn bajsar när de ätit.

Men, hör och häpna - det fanns ingen toalett med skötbord på restaurangen! Hur högt jag än skrek VA!? VAVAVAVA!?? HAR NI INGET SKÖTBORD?!! PÅ EN RESTAURANG DÄR 70% AV BESÖKARNA ÄR BARN OCH 70% AV DEM BLÖJBARN!!?? så hade de inget skötbord att erbjuda.

Lösningen blir att springa tillbaka till biografen, dit vi har toalettkod och allt, och där de förstås har skötbord, eftersom hela deras lördags- och söndagsförmiddagsrepertoar består av filmer som visas för barn i blöjåldern.

Men icke!

Om möjligt blev mitt VAVAVAVAVAVA!!!??? Ännu högre, följt av ett och annat FAN och om möjligt fick jag med Belsebubs alla smeknamn medan lilla trollet började klaga på svid i rumpan. Tog sikte på en hörna där vi bytte blöja på golvet, och hade jag följt mina instinkter hade jag låtit blöjan ligga öppen och osig kvar, men av hänsyn till alla aningslösa stackars blöjbarnsföräldrar och deras barn lade jag den i en hundbajspåse och kastade den i en papperskorg. Samtidigt som jag skällde på närmsta biljettrivare. Jag skiter i att det inte var hans område, han får framföra det till pappskallarna som sitter på toabudgeten och tydligen snålat in på skötbord. Det finns skitbra billiga väggmonterade att köpa på IKEA!

Hur tänkte man där? Barnen får egen meny och lekhörna, men bajsa får de göra någon annan stans? Vi har barnfilm och ibland kör vi barnvagnsbio, men ta inte hit ungar som behöver någonstans att bekvämt kunna byta blöja!

Nåväl, nybytta och uttömda på svordomar tog vi vårat outnyttjade med fulladdade blå plastkort och åkte lite tunnelbana TILL Stockholm, eftersom trollet inte tyckte hon var i Stockholm så länge hon inte åkt tåg. Det gick dock inte att lura henne att tunnelbanan också är tåg, så på pendeltåget hem till Södertälje berättade hon för sina medresenärer att hon minsann skulle till Stockholm. Gissa besvikelsen när vi klev av tåget och hon kände igen vägen hem. Hon storgrät av besvikelse över att ha blivit snuvad på sin Stockholmstripp! Hur övertygande jag än var gick hon inte på att vårat bio- och restaurangbesök, t-baneåkande och rulltrappeåkande och lekande i Kulturhuset och promenderande på plattan hade utspelat sig i Stockholm.

Så nu skäller hon på fotfilen.

Det är helt logiskt.

Bra

Pappa har fått en pacemaker! Jey!

Anus

Mel Gibson
Bert Karlsson
Charlie Sheen
Ola Rapace
Carl XVI Gustav

Listan på män som hatar kvinnor kan göras lång, det här är endast några få aktuella exempel utan inbördes ordning. Du får fylla på i kommentarsfältet. Har du missat att just dessa patetiska upplagor av män har behörighet på listan vill jag råda dig, likt min moster Barbro i Hallandsskogarna, som efter att ha läst artiklarna om HIV-mannens härjningar i Stockholmstrakten för åratal sedan, kände sig nödd att ringa upp mig för att säga: Ge dig inte i lag med honom!

Måttlighet är inte min dygd

Köpte en flaska dyrt dessertvin igår. Tänkte att det är trevligt att ha hemma. En flaska som kan stå i kylskåpsdörren, ständigt kall och redo att tillfredsställa ett ofta besökande sötsug. I ställer för efterrrätt tar man sig ett glas kallimmigt sött dessertvin.
Njuter.
Sparar till nära helg. Och nästa.
Och nästa.

Om man är en normal människa.

Själv drog jag i mig hela flaskan.

Inte helt sunt.

Inte helt bra bas för 75-minuters galenspinning med Mia på lördagmorgonen. Ville kräkas och svimma flera gånger.

Lär jag mig av detta till nästa gång?

Troligtvis inte.

Upp till kamp!

Nu trodde du att jag ska bli politisk med ser du idag handlar det om yta!

Om att "Återskapa den hälsosamma solkyssta lystern vilken tid på året som helst." Ursäkta men jag lyckas faktiskt aldrig uppnå det där. Jag är glad om jag bara slipper se ut som ett utskitet plommon. Allt bortom det är fräschör för mig.

Så.

Idag har jag rustat mig för strid mot höstgrågrötsglåmigheten som gått till grov attack i allians med de fallande höstlöven!

Sponsrade syrrans dagskassa genom att storhandla nya väldoftande och välgörande rengöringsartiklar med diverse undergörande ämnen och utan diverse skadegörande innehåll på Body Shop. Dessutom byttes hela lilla sminkväskans innehåll mot ny, härlig och blänkande färgpalett och nya tricks och tips att applicera och duttelitdutta med blänket på glåmiga hyn.

På hälsokosten botaniserade jag en hel halvtimme och funderade över både Detox, fettförbränningskapslar och solbrännekarotentabletter, men beslutade mig för att slå till på en ny Chi San - detta under av pigghet på flaska. Energibutelj - skål och hej då tröttheten!

Nu en orange klegga från Hårkonstnären i rufset för att gömma de grå tinningarnas charm.

Hålli´rej vad jävla färgsprakande och alert jag ska vara imorgon!

S:t Patricks eve?

Bild från filmen Can´t by me love från 1987.

Jag var kär i Patrick Dempsey redan då.

Det gick inte att lura mig att han var varken ful eller töntig.

Och han har ju inte direkt sjangserat med åren.

Behöver jag upplysa er om att jag gillar onsdagkvällar?

Särskilt som jag har min alldeles egna McDreamy

bredvid mig i soffan?

Värsta bästa mamman

Klivet från självömkan till självbeundran känns väl långt nu, och det är alls inte med pekfingret riktat mot mig själv jag skriver rubriken.

Tänkte malla mig lite över min mamma. Mitt barns mormor. Min mor Britt Bergman. Den snällaste människa man tänkas kan, med ett tjockt lager skinn på näsan. Bästa kombinationen!

Som hon finns tillhands, flänger runt, ställer upp, hittar på, ringer runt, lagar till, packar ner, skrattar till, skriver upp, lackar ur, säger till, tar omhand, packar upp, lägger sig i, skiter i vad man tycker och ger och ger och ger så mycket att man aldrig kommer hinna ge tillbaka!

Undrar om det är en generationsgrej? Eller en könsgrej? Som i uppoffrande tänkte jag. Men jag vet jag inte. Hon gör ju liksom massa bra saker för sig själv! Går på linedance och jympa och möten och promenader och vinskvallrar med väninnan. 

Väninnan som hon åkte bil med och de båda tyckte det var lite väl varmt i kupén. Därför tryckte de igång ACn och åkte vidare i godan ro och i samtycke konstaterade att nu blev det ju mycket svalare! Tills polisen stoppade dem och undrade varför de åkte runt med dimljuset mitt på blanka odimmiga dagen. 

Om det var hennes vackra blå ögon eller hennes magnifika förmåga att snacka sig ur det mesta, eller det att de två damerna i bilen höll på att kissa på sig av skratt som fick polisen att låta boten bli oskriven vet jag inte, men att jag är stolt över henne är ett som är säkert!

Kanske inte helt lätt för henne att tolka in mellan himlande med ögonen och suckar över hennes bravader, men det är mest illa dold förtjusning.

Bara så du vet mamma.

Teknikstress

Fick sova rätt bra i natt, men vaknade inte särskilt stursk. Nerverna lite utanpå även denna dag. Stressen på jobbet intensifieras, eller avtar åtminstone inte. Datorn lägger av att kommunicera med musen och tangentbordet. Flera gånger om dagen. Jag älskar min arbetsplats, men ibland drömmer jag om ett stillsamt kontor med snabbknapp till en stor, kompetent IT-avdelning. Jag blir nästan knäsvag när jag tänker på det. Idag släckte och låste jag in till kontoret, säkrade upp med en "dra-åt-helvete-skylt" på dörren och satte mig att storböla över min havererade dator och to-do-list.

Gick ut och andades hög och klar höstluft, hämtade lillT på dagis och gick till Tobaksparken och handlade Nogger och Piggelin i glasskiosken under rutchkanan. Betalade med pinnar. Mådde mycket bättre.

P.S. Kamouflerade dra-åt-helvete-skylten i artigare ordalag, för jag vill trots allt ha kvar mitt jobb.

Dämoner

Tung dag idag. Jobbig natt inatt. Kallsvettig och orolig i sängen. Sömnen har varit sisådär sedan fullmånen visade sig i all sin runda glans på svarta himlavalvet.

Hämtade lillTyran en av de svarta timmarna och fick ligga med hennes lilla arm runt halsen. Symbiosen oss emellan märks. Hon sov inte heller, låg och klappade mig på kinden, strök mig över håret, som för att trösta. Lilla älskade skatten!

Kom småningom in i en dröm. P och jag befinner oss i ett iskallt, öppet vatten. Tyra befinner sig lekandes och klättrandes uppe på en glaciär alldeles invid oss. Hon tappar plötsligt fotfästet och far i vattnet som en spik, helt rak i kroppen med fötterna först. Vattnet slukar henne. Jag som befinner mig närmast henne försöker simma mot henne men är fastfrusen eller paralyserad, kan bara trampa vatten och kommer ingen vart. P simmar snabbt fram och börjar dyka efter henne. Paniken, ångesten, skräcken!

Tankar och känslor som inte går att formulera i ord, en vild förtvivlan som river i hjärtat och själen ännu såhär en dag och en kväll senare. Drömmen släpper inte taget om mig.

Kom hem sent efter kvällsmöten på jobbet, tassade in till mitt sovande troll, kröp nära, sniffade, pussade och kände mig så oändligt otillräcklig att hantera de hot och faror ett liv och en dröm innehåller.

Fick besked under dagen att min skruttpappa ligger på sjukhus igen. Det gör mig inte mindre modfälld.

Ber till månguden att jag får sova gott inatt så jag är stark och stursk igen imorgon!

Saker hon säger

Tittar bekymrat ut genom förnstret och ser regnet falla: Men fy vicket fitväder!

Förklarar, klättrandes upp på skrivbordsstolen, för stressad pappa varför hon inte alls har tid att klä på sig och komma i tid till doktorn: Jag ska fejsbooka lite föst baja.

Ser lite drygt på sin gnällande mamma som försöker tillrättavisa hennes ombytliga vilja: Är du suj på mej ellej? Jag sa ju fölåt.

På väg hem från dagis, out of the blue? Mamma, jag är ingen pjutt.

Med huvudet på sne: Veeet duuu? Jag har tänkt på en sak...Du luktar tåbija.

Pulandes med cykelpumpen som inte riktigt samarbetar: Fi faaaaan, fi faaaan!

Svårt längtande efter storasystrar som bor hos sin mamma varannan vecka: Jag ska jinga och snacka med Fanette.

Förnöjsamt när hon får som hon vill: Jättetoppenkanon!

Rutinerad vid nattning: Nu släckej jag, säg god natt min skatt nu.

Nu sover hon, lilla skatten, och jag kan knappt vänta tills jag får möta henne imorgon!

Dags att flytta?

Nej, jag tänker inte bli politisk.

Jag beundrar och avundas mångas engagemang och glöd i valdebatterna. Jag uppskattar och upplyses av deras förmågor att fomulera tankar och oro för de olika strömningar som pulsar rätt hårt i samhället just nu.

Men jag ger mig inte in i det där.

Jag har något annat, mycket djupare och mer graverande än klimatförändringar i själ och rymd, att dryfta med er.

Vi behöver en större lägenhet. Vi har så inihelvetes mycket blöta handdukar och träningskläder som behöver någonstans att hänga på tork hela tiden. Med en basketspelare på elitnivå, en proffsrytterska, två spinnare, en innebandyspelare, två jympare, en ur&skurare, tre simmare i hemmet är lilla badrummet på 4 kvm överfyllt och överfuktigt varje dag! Tre av ovan nämnda använder dessutom två handdukar var efter duschen. En till kroppen och en till håret. Samma med simmarna. En till simhallen och en till duschen. Om du räknar på att det i genomsnitt är 4 pers. som duschar här hemma varje dag, tappar du snart bort dig om du ska gångra med antalet dagar i veckan.

Vi drunknar här! Under handdukarna. Svampinfekterade och smått uppluckrade ligger vi här i pölar och tjippar efter luft. Några av oss börjar faktiskt utveckla gälar.

Hjälp!

God & glad

kräftorna ligger i hemkokt lag, osten ska få komma fram och svettas en stund i rumstemperatur, snapsen ligger i frysen, jag är nytränad, regnet rinner snyggt på fönstren, ölen är kylskåpskall, ljus ska tändas, darling ska väckas ut sin snuviga middagssömn och jag älskar den här dagen.

Oväntad godhet

Just nu är jag alldeles varm i hjärtat och en liten molande klump i magen har lösts upp upp flyter ihop med endorfinerna!

Ibland kommer hjälpen till de som behöver den mest därifrån man minst anar.

Städa städa varje fredag och så varje jul

det tyckte Pippi var kul. Men på hennes tid fanns inte Rut-avdrag.

Jag hatar att städa. Verkligen hatar att städa. Jag kan småplocka, småtorka, smådesinficera, smådiska, småsträcka lakan, småputsa och småtvätta, men hell vad jag hatar att storstäda! Idag fanns ingen återvändo.

Imorse låg dimman tjock utanför när jag drog upp rullgardinen, men när jag kom ut var luften hög och klar och solen sken. På riktigt dags att putsa fönster.

Imorse trodde jag att jag gick i sömnen och i drömmen befann mig barfota i ett grustag, men jag var faktiskt helt klarvaken på passage i min hall.

Imorse högg en dammråtta mig i hälsenan.

Det var liksom helt klart och tydligt städdags.

Så idag, efter jobbet, har det putsats fönster, skurats kök och badrum, dammtorkats fria och ofria ytor, dammsugits och vårtorkats golv, lagats ugnslax, druckits ett glas vin och svimmats. Allt med hjälp av sambo och tvåochetthalvtåring (för denna bör tilläggas att det gäller nästan allt, köksskurande och vin betackade hon sig för), aldrig att jag skulle klarat allt detta på egen hand innan fredagsunderhållningen.

Nu har jag kvicknat till och ska väl våga mig ut i köket där två tonåringar bakat kakor med elvisp, från min dimhöljda avsvimmade soffposition hörde jag något om kaksmet uppåt väggarna...

Nåja, det är en dag imorgon också!

En barnfri fredag i faggorna

I fredags fick sambon och jag en kväll på tu man hand. Vi var ute och åt och gick sedan på bio. Man kan ju lätt få för sig att det ska spira något romantiskt skimmer över "tu man hand, restaurang, biobesök", inte sant? Men kära ni: en kväll på Heron City är inte unset skimrande, endast slamrande och uttröttande.

Nåja, jag är ju heller ingen romatiker så nu är jag ju inte alls besviken.

Tvärtom, för att slå ihjäl de två timmar som uppstod mellan ätande och filmtittande, hann vi med LED-TVtittande på en närliggande brakstor media marknad, och att släntra över till IKEA och köpa massa bra förvaring som vi nu styrt upp i vår oreda bland gamla urvuxna kläder och röriga förrådshyllor med. Den lilla kontrollfreaken i mig är som på valium.

Efter att ha ätit sushi från en meny som erbjöd "hackad rå fis" och sett en överskattad och överdrivet lång film med Leonardo Di Caprio, kan konstateras att det bästa på hela BF-fredagen var lådköpen på IKEA. Och det ska sambon, som utöver sin enorma charm och stilighet, också kan besitta envishet och veta att avstyra mina tråkplaner på att, istället för att vänta 2 timmar på en biofilm, åka hem och kolla en DVDrulle i trygga hemmasoffan, ha tack för. Annars hade hammaren forfarande legat skavfötters med lågenergilamporna, och Tyras urvuxna kläder hade legat kvar i ovikta högar på mitt nattygsbord.

Jag tror jag börjar bli gammal.

Både för att jag är så trött och vill åka hem istället för att gå på bio.

Och för att jag just skrev "Nattygsbord"

Men vackrast av allt

är denna tös.

Carolina Gynning

är snyggast i världen. På riktigt.

Hon kan inte stava och kan inte skriva intressanta blogginlägg, hon publicerar nästan bara bilder på sig själv och jag bara njuuuter. Fick jag bara höra hennes högljudda skånska gapa fram de innehållslösa texterna skulle lyckan vara total.

Nä hörrni

om man skulle ta och blogga lite?

Hösttröttheten har slagit till. Däckade efter dagishämtning och middagsfix. Väcktes med kaffe av mina finaste. De som jag inte kan se mig mätt på. Nu sover LillT och P spelar innebandy. Storasystrarna är hos sin mamma.

En stund för mig själv.

Lite plock med tvätt. '

Lite sockersug.

Lite inventering av vantar och mössor till dagisungen.

Premiär för mössa idag på den skuggiga, blåsiga dagisgården. På krönet ovanför dagis lyser solen och värmer med 20 grader. Man pälsar på på morgonen och svettas ihjäl på eftermiddagen. Precis som på våren.

Men hösten är min årstid. Trötthet till trots. Jeans, tröjor och kängor är mycket mer bekvämt än kjol och linne.

Luften är lättare att andas.

Färgerna är vackrare än vackrast.

Sköna september är nu välkommen! - varför finns ingen sång som heter så?

Förlossning i spinsalen?

Kroppsvätskor.

Pretty äckligt ord både bildligt och bokstavligt talat.

Stackars kvinna som hamnade jämte mig på lördagens 75-minuters spinpass! När uppvärmningen fyllt sitt syfte är jag igång liksom inifrån och ut. Och som det flödar! Svettas gör jag nog helt normalt, var nu normen för en genomsnittlig träningssvettsdos ligger, men det är alla andra vätskor som liksom kommer upp till ytan under första konditionspasset som oroar mig. Blodet rusar upp i huvudet för att syresätta hjärnan som kroppen verkar tro har tiltat.

VAD GÖR VI HÄR? VARFÖR ÄR VI HÄR? VAD FAN HÅLLER VI PÅ MED!?

Förvånande nog låter ingen i salen sig hindras av det mänskliga stoppljuset som ilsket och ihållande signalerar rött. Alla trampar vidare. Snoret rinner, slemmet samlas, jag hostar, flåsar och frustar.

Tjippar efter syre.

I andra konditionsblocket eskalerar det. Jag stånkar och stönar och för att ta mig genom skärselden börjar jag instinktivt att profylaxandas!

När det hela är över är jag lycklig som en nyförlöst och pånyttfödd som en...nyfödd, antar jag.

Undrar om spingrannen känner sig pånyttfödd eller mest äcklad?

Allt är bra allting är bra

men ingenting är som det ska, är ju en textslinga från en gammal Ratatadänga. Men faktiskt börjar det bli som det ska med sömnen, den gångna natten bjöd på flera timmars skön, välgörande sömn. Jag tror bönen hjälpte!

Jag fyller år. Dagen till ära har jag blivit uppvaktad med blomster och bullar (som jag ståndaktigt tackade nej till) (bullarna alltså inte blomstren) (det hade ju varit socialt självmord) (och man blir ju inte tjock av blommor mig veterligen så varför tacka nej till dem!?) på jobbet, och med besök av min härliga familj och en bonusunge hemma!

Fick dessutom inviga nya löpartights medan sambon tog hand om disken efter kalaset, och storasyrran nattade lillsyrran.

Jorå, man har det rätt bra så attehhh!

Lycka den som sömnen får.

Herrejösses vänner vad för lite sömn kan ställa till det! Här går jag och bölar över ärtor på golvet, försvunna träningstoppar som inte alls är försvunna utan ligger precis där de ska, en trasig skål, att kryddorna inte står på rätt plats, att torr tvätt visst var blöt, att det ska bakas och lagas och jobbas och fyllas och hinnas.

Lyxproblem i ett vidare perspektiv. Men efter 3 nätter utan sömn så pallar jag liksom ingenting! Minsta lilla motgång blir en undergång! Minsta lilla fel blir en katastrof! Och hela tiden vet jag att jag beter mig som en komplett idiot som ilsknar till och bölar över minsta lilla. Likväl kan jag inte stoppa det.

Eftersom sömntabletten jag fick utskriven inte har någon verkan annat än biverkningarna: bakfylla, trötthet och minnesstörningar vänder jag mig nu till högre makter:

Gud som haver barnen kär, kan du tänka dig att ha en medelålders kanslist lite kär också, och se till mig som sliten är, vart jag mig i sängen vänder, är min sömn tji helvete. Sömnen kommer sömnen går, lycka den som sömnen får.
Amen motherfucker!

Vetenskapens Värld

Fröknarna Bergman, d.y. & d.ä. valde att spendera sin näst sista semesterdag på Tom Tits, ett val de inte alls var ensamma om. Kön ringlade sig lång utanför stadens turistattraktion och d.ä. fick mota motviljan i grinn och vackert rätta sig i ledet. D.y. rättade sig inte i ledet men det blir liksom mer accepterat när en lockig 93 cm-dam liksom går rakt förbi och in framför och emellan än när en 180 cm-dam med bad-hair-day gör detsamma. En eloge dock till den fenomenala personalen både i kassan och inne i anläggningen - vänliga, snabba och proffsiga som få! Och Tom Tits är tydligen tillräckligt stort för att sluka alla besökare för det var alls inte trångt. Dessutom sken solen och gjorde trädgården inbjudande för fröknarna att avnjuta medhavd matsäck och köpeglass mellan alla experiment och vattenlekar.

En solig dag med humöret på topp! Inte ett enda världskrig eller sammanbrott!
Bara en sån sak!

Imorgon Sydpoolen. Hoppas freden håller i sig!

(Jo det bråkas, skriks, slängs i dörrar, stampas i golv, sägs emot och ifrån en hel del i Bergman/Svensson-residenset. Flera gånger om dagen. Då är man lite glad när man hållt sams en hel dag!)

Lättjans olidliga varaktighet

Man tränar inte en enda gång på semestern.
Man sminkar sig inte på veckor.
Man fixar inte håret efter duschen.
Man går upp 6 kg.
Man går i illasittande myskläder dygnets vakna timmar.
Man skippar BHn.
Man får dålig hy av all ost.
Man mår lite dåligt över allt detta.

Och sambon bara: Fan vad snygg du är!

Blir man motiverad att rycka upp sig? Nej.
Blir man jävligt lycklig? JA!

Ett annat perspektiv på förfallet/unnandet ges i detta blogginlägg av F&S generaldirektör Anna Ivarsson.

gästinlägg från badkaret

Jag som trodde jag var fullt normalt skapt. Att min kropp förvisso inte håller samma spänst och fräschör som för 15 år sedan men att den ändå är fullt identifierbar som kvinnokropp inom normen för en sådan i åldersspannet 35-40.

En illusion ska det visa sig!

Under kvällens bad tillsammans med dottern blev jag varse att mina bröst tranformerats från två likvärdiga tottar till en navel som är bakochfram och en äcklig snigel.

Ska dubbelkolla med sambon sen vad han tycker. Om jag vågar visa dem förstås!

autosvar

Jag har visst tagit semester sedan en tid tillbaka.

Åter i augusti.

Ha en härlig sommar!

När fan blir gammal

Utomhusträning är ju liksom the shit. Det säger jag er. Så länge solvinden smeker kinden och inte haglet.

Har passat på att jympa med Friskis&Svettis brevid minigolfbanan de tillfällen som erbjudits i sommar. Armhävningar och situps är tusenmiljarder gånger lättare i fylligt, mjukt gräs än på ett plastgolv. Att solen glittrar i kanalen invid och musiken stiger fritt och sprider sig för vinden ger en känsla av frihet och friskhet som ingen svettig jympasal kan bjuda på, måvara hur högt i tak som helst!

Jag har också svikit min välbesökta spinningsal för att flyga med falken landsvägen fram. Falken är då verkligen falken och inte min cykel för den som trodde det. På samma ställe under min tvåmilatur sluter den upp och glider med mig högt däruppe. Cirklar runt när jag tappar farten i uppförsbacken förbi biodlingen för att sedan lämna mig åt mitt öde när jag når säteriet. Jag känner någon slags förtjust samhöriget med den där fågeln. Saknar den när den inte dyker upp.

Ikväll blev turen senare än planerat. Var på närakut med snavande rytterska med djup reva i benet. Efter bestialisk bedövning och tre stygn kunde vi landa hemma och få middag och ta hand om tvätt. Sedan gav jag mig sentomsider iväg.
Solen stod lågt och kvällsbrisen virvlade milt runt de trampande benen. Bakom backkrönet efter Talby gick skördetröskan på ett av fälten och i himlen låg fem röda luftballonger på olika höjd, skiftande höljda av kvällssoldiset.
Jag uppfylldes av en salig lycka som jag endast känner i stunder då det är jag, naturen och musiken i mina hörsnäckor.
Det är så nära religion jag kan komma tror jag.

Sen sist

Jobbar mycket. Fast allt är relativt. Jobbar mer än vanligt.

Soliga, ljusa kvällar inbjuder till annat än bloggande. Ni vet.

Imorgon efter frukost bär det av mot Rimbo för midsommarfirande. Stång, dans och snaps utlovas. Tyran ska ha mormorköpta finsandaler på. Bestämt sedan länge.

Har bytt spinning inomhus mot cykling ute i det fria. Eufori att fara fram genom landskapet i kvällssolen där havren nickar igenkännande och där falken cirklar malligt högt ovanför! Smörblommor, blåklint, varmvinden! Livet!

Ha en fin midsommarhelg!

Evolution

Kom hem från jobbet häromdagen och fick för mig att ställa frågan: Någon som ringt? Rätt onödig då vi inte har någon hemtelefon (för yngre bloggpublik är "hemtelefon" en relik från en svunnen tid då människor hade sladdbundna telefoner jackade i väggen i sina hem, och var nåbara endast genom dem. Jo, det är sant!) sedan länge. Blev sentimental och insåg att det är en utdöende öppningsfras vid hemkomster där man uppenbarligen inte har intresset riktat åt något annat håll än sitt eget potentiellt efterfrågade jag.

Ett annat utdöende fenomen är mammor eller pappor i förkläden och pisstofflor som är ute i grannskapet och letar efter sina barn som ska komma in och äta. Alternativet att öppna dörr/fönster och gasta sitt barns namn så det ekar i kvarteret verkar inte heller ha något större användarvärde.

Kärlek gör en tjock

Jag älskar mozarella.



Och alla andra ostar.

Prokrastinering

Då sambon bygger grill åt F&S, spelar innebandy, jobbar heldag och far till Sweden Rock Festival inom det närmsta dygnet så lämnades liksom hem och barn till mig att ta hand om. Jag har således middagsrester och disk att ta hand om, matsedlar att komponera, inköpslistor att skriva, legobitar att plocka, grushögar att dammsuga, bajsblöjor att kasta, tvätt att vika, Trosapackning att packa och jobb att göra.

Såhär har jag lagt upp det:

Vi reste oss från middagsbordet utan att plocka undan efter oss, Tyra tog sin gräsklippare och jag tog ett glas vin med mig ut i trädgården där vi umgicks med våra fina grannar Rutan och Benny.

Vi låg länge i sängen och läste och pratade innan Tyra somnade.

Vi, eller nu var det bara jag kvar ja, undvek alla sysslor och tog en stor kopp O´boy och slog på Ugly Betty.

Efter det fortsatte jag undvika alla sysslor och lade laptopen i knät.

Nu börjar det närma sig att jag ska ta tag i hela klabbet.

Måste bara ladda med lite slapp i soffan först.

Det finns många intressanta teorier om detta med att skjuta saker framför sig.

Ynnest

Som föräldrar är vi blessade med många i vår närhet som vill hänga med vår härliga tvååring. Igår hämtades lillTyran på dagis av sin kusin med kompis som bjöd på picknick på Torekällberget, studentfirande och häng på stan med hunkiga killar som blev bundis med vårt lilla troll.

Hon har också de bästa storasystrar man tänkas kan, som inget hellre vill än att vi går ut och håller oss borta så de får rå om sin lillsyrra utan oss i faggorna. Möjligheter till träningstid, promenadtid och slappartid finns alltid när vi är fem i familjen.

Det finns en enorm glädje och tacksamhet i att få lämna sitt barn till någon som bett om att få ha det, eller som blir glad när förfrågan om barnvakt ställs.

Tack ovan nämnda och mostrar, Håkan, mormor&morfar och farmor&farfar!

Bortkopplad och utslagen

Jag har erfarit det hårda turnelivet. Ett par dagar on the road med Friskiskollegor har lämnat en spillra av mitt inbillat vältränade jag nedkroknandes på olika stolstyper här hemma. Ett galet skönt och tydligen överdrivet effektivt skivstångspass har sånär begått massmord på samtliga muskelgrupper i min kropp. Ryggsäckspromenader milsvida runt i den stora staden och en komplett sömnlös natt hjälper inte läkningen nämnvärt. Och - nej, det var inte det enda passet, men om jag ska komma in på allt annat jag utsatt min trötta kropp för kommer jag behöva återuppleva hela bootcampen igen och jag hänger mig nu åt förträngning i stället. Nu när I´ts out there. Nu när ni vet. Mitt slit. Min anledning till att inte kunnat öppna laptopen, än mindra lyfta armarna till tangentbordet. Jag tänker glömma det bara.

Det där med sömnlöshet är förövrigt någonting jag lider av även utanför turnerandet. Jobbar på nätterna nämligen. Mycker dumt då jag inte får betalt annat än i en zombietillvaro där en parklek med mitt dagisbarn ter sig oöverstigligare än Mount Everest. En månads insomnia. Idag gick jag till doktorn och fick sömntablett. Ej alls beroendeframkallande sa han. Bäst det, sa jag. Nu har jag tagit mina två Propavan och väntar på att ridån ska gå ner. Undrar om jag hinner in till sängen?!

Fina Fredlåten

Jag kan inte sluta lyssna på den här låten. Visst är det en förjävla bra version av en förjävla fin låt av Fred Åkerström?

Slätaste, sockrigaste!

Igår kan möjligtvis varit sommarens sista sommardag. Det kan möjligtvis regna, storma och åska resten av sommarmånaderna. Vad vet vi?

Men igår rasslade solen mellan fladdrande björklöv och vajande körsbärsblommor!

Tyra och jag firade efter jobb och dagis med att handla bröd på Svens Hembageri. Vi köpte ett alldeles nödvändigt frukostbröd,och som vi stod där i det lilla hembageriet som fastnat i någon era jag har svårt att tidsbestämma, kände vi hur mellismagarna sög till vid anblicken av de sockriga, stora vetekringlor som låg i lagom Tyra-ögonhöjd. Vi slog till! Kringlan fick Tyra i en papperspåse som snart fick mörka fläckar, och hon höll krampaktigt den dyrbara lasten med båda händerna ända ner till Tobaksparken. Där på bänken men solen spelandes i kanalkruset nedanför delade vi på vår bulle. Säkert bidrog både sällskapet och stunden med sin charm, men upplevelsen av denna bulle är ett himmelskt minne!

Vilken perfekt guldgräddad yta! Vilket vitt, lent innanmäte! Vilket sprött, sött socker i lagom mängd i kringlans alla skrymsler och vrår! Vilken sofistikerad smak! Vilken välkomponerad njutning! Vilken lagom stor bulle för ett par munnar att dela på!

Så sköljde vi ner de sista sockersmulorna med päronsaft, Tyra deklarerade att hon INTE hade bajsat så då fick vi gå hem och byta blöja.

Även om det verkligen var årets sista sommardag så ska den där bullen värma i magen fram till nästa sommar. Eller fram till nästa bulle!

Ni har väl hört kära ni?

Promoe har sitt perspektiv och Cornelis hade sitt:

Prästens tös har fått barn med en jazzmusikant!
Vilken chock i vår flock, detta gruvliga bud
brakat ner som ett järtecken från Herren Gud.

Prästens tös i folkets park - dekadens dekadens!
Och musikanten spelade och hon dansade varje dans
Och han lockade
och han pockade
och han blåste uti sin lur
och han fångade prostens dotter fast han inte vet hur!

Det är självaste satan som har snärjt henne i sitt garn
han har farit i musikanten detta jävulens barn
men att de dansade uti parken uti fullmånens glans
det är skam på torra land - dekadens dekadens!

Ni har väl hört kära ni?
Det är väl allom bekant?
Ingen sann och äkta kristen kan bli jazzmusikant!
Och att kyrkoherdens dotter släppt en sådan innanför sin särk-
det är dekadens i tiden
det är jävulens verk!

Dekadent och försoffad är vår ungdom av idag
och de bryr sig varken om religion eller lag
du kan ingenting göra åt det nej - du har ingen chans!
För det är röta i vårt sekel - dekadens dekadens!

Jag tar fasta på sensmoralen och citerar Promoe: Finns inga rätt inga fel alla kör sin grej.

Och så länge vi ger fan i att skada andra är väl det Okej?

För dramaturgins skull - lite negg

Fy för att inte få njuta av den sanna tillfredställelsen i att ha bidragit till statskassan med förvärvad inkomst idag! Det är trots allt torsdag och man vill trots allt jobba. Men icke idag icke - det tillät inte färgen i almanackan. Nåt fantasifoster var visst ute och flög för tusentals år sedan och då ska vi visa tillbörlig respekt.

Man är nödd och tvungen att umgås med sin familj, ligga och slöa i sängen långt in på förmiddagen och sedan äta en ruskigt sen frukost tillsammans. Inte ens en morgontidning fanns att bråka om, för reportrar och fotografer och tidningsutdelare ska respektera även dom.

Man är nödd och tvungen att packa ryggsäckar och ge sig ut i den fullfrodiga vårens skogar och hitta en len plats nära vatten att picknicka på. Så besvärande att vinka på båtar och beskåda sin brunkindade flicka lyckligt skovla vatten i strandkanten och promenera på vitsippeklädd skogsmark. Känna sambons varma, starka hand om sin.

Allt detta när man helst av allt bara vill sitta inne på sitt lilla kontor och vända papper och höra telefonder ringa hysteriskt mycket!

Sen måste man masa sig iväg för umgänge med goda vänner och le åt stojande tvååringar och underhållande anektdoter från umgängets liv och leverne. Man måste äta en massa god mat, stå ut med efterrätt och nybryggt kaffe och löften om sommarfest och gud vet vad.

Outhärdligt! Fullständigt outhärdlig dag säger jag er!

Skönt att man får gå och jobba imorgon!

Guldstunder

När jag i torsdags tagit mig ur mitt febertöcken, fått ett upplyftande samtal från min far, dammsugit av golven och kommit på att jag hade tillgång till bil, åkte jag och hämtade först mina föräldrar, sedan lillT på dagis. Vilken lycka för henne att både mormorn och morfarn kom! Mormorn och lillT tog det handdrivna åket hem, medan morfarn och jag tog det motordrivna. Vi möttes upp i tobaksparken med fikakorg och solsken, gungor och snurror och förbipasserande båtar i kanalen nedanför. Sambon kom hem och anslöt sig innan vi gick upp till oss och lagade middag. Sedan glassfika och motordriven tranport av mormorn och morfarn hem igen.

Somliga kvällar somnar man skönare än andra!

Eller så har man det så bra att man aldrig vill gå och lägga sig! Igår var jag barnfri och gräsänka och hade min bästa Eva och min bästa Mari här. Det hårfärgades, youtubades, bölades, ölades, lagades, brygdes, pratades, skrattades, skreks, åts, vinades, ojades, överröstades, älskades, överraskades, tröstades, förbannades, spelades, boostades och kändes!

Lyllos mej! Lyllos lyllos lyllos mig!

Fan fan fan

När Thåström sjunger det låter det som poesi, men när det kommer från mig låter det mest gnälligt. Men Thåström kanske inte varit slemmigt hostig sedan innan jul, med endast några fjuttiga veckors uppehåll? Nä, just det! Så han kan ju låta sådär sensuell och svårmodig och svära så hjärtan smälter.

Jag är täppt i näsan så "fad, fad, fad" är ju, utöver gnälligt,smått obegripligt, och därav helt meningslöst.

Lyssna ni på Jocke, jag går och snyter mig istället!

Aloha aloe!

Vi är rödnästa ikväll. Strama, varma och glansiga. Aloe Vera svalkar och helar oss och kanske, men bara kanske, tar vi på solskydd när vi ska gå i solens glans en hel dag nästa gång.

Jag är dessutom extrajätteröd efter ett extrajättevarmt och härligt jympapass. Min kille är extrasupersnygg och livet är extratoppen kvällen till ära. Inte ett enda kvällsmonster så lång ögat når. De är kvar på Torekällberget.

Imorgon, när jag jobbat 7-21, kan man dock tänka sig att de kommer på besök och möter upp redan i hallen.

Tills nästa gång- aloha!

Kärlek für alle!

Utan avsikt att kokettera eller malla mig, men kommande berättelse kräver efterstående information: jag fullständigt kletar ner min dotter med kärlek; pussar och kramar och klappar tills hon värjer sig och med all sin tvååriga auktoriet stoppar mig med: SLUTA mamma, du FÅR INTE pussa mig nu!!! Jag talar minst ett par gånger om dagen om för henne att jag älskar henne. Blir det fler än så säger hon: NEJ mamma, du FÅR INTE älska mig!

Man får förstå henne, det blir kladdigt. To much love will kill you, sjöng ju någon.

De få gånger man får gensvar på sin deklamerade kärlek med ett älska dej åsså blir man ju så djupt in i hjärtat och själen lycklig och varm så man inte vet var man ska göra av allt man känner. Hon kan det där med lagom doser. Är liksom sparsmakad i sina betygelser för att dela ut bästa effekt när det väl är dags. Väl valda tillfällen. Noga utvalt.

På sistone tror jag dock vårkänslorna anstormat lilla Tyran. Nu pussas och kramas det i tid och otid! Kärleksorden kommer spontant! Man pyser och smickras. Känner hur det stramar skönt i mamma-barn-bandet. Vi hör ihop! Vi älskar varandra!

Igår hälsade jag på en byggarbetare på väg till dagis. Vem va det? undrade Tyran. Det var en byggarkille. svarade jag. Jag älskar byggarkillen! skiner hon.

Eventuellt att det där med noga utvalt blev lite osäkrat i och med det!

FF-helg

Vilken spännvidd jag har i mitt liv!
Kommande helg har jag storfamilj och får fira valborg med mina fina systrar och deras familjer. Det blir massa tjejer, massa barn, massa grillos, en och annan hund och ett par snubbar. Nån stackars brasa klämmer vi väl in också.
Påföljande helg ska jag vara helt solo från fredag till söndag! Bara jag hemma på hela helgen. Familjefritt! Vad är det första jag tänker då? Att jag skulle passa på att

rensa förrådet?
läsa en bok om dagen?
gå på teatersupé?
bjuda hem en massa intressanta och roliga människor?
städa alla skrymsler och vrår?
träna ett pass om dagen?
slipa och olja köksbordet?

Ja ni fattar, någonting nyttigt, nödvändigt eller intellektuellt.
Nä - det enda jag tänker på är att SOVA!!! Då snackar vi ingen fjuttig obruten nattsömn, vi snackar spannet 12-20-timmars sömn! Vi snackar tonårskoma! Vi snackar liggsår vänner! Liggsår!

LillTyran var helt på det klara över vad som gäller nästa helg. Pappan upplyste att de ska till farmor och farfar. När jag med låtsad förtvivlan ömkade över vad jag skulle göra då helt själv kvar hemma upplyste Tyran om att jag ska stanna hemma och städa. Så det får väl bli ett par tag med kvasten innan de kommer hem på söndagen. Hur man än biter sig loss från kvinnobojan känner man tyngden kvar runt vristen!

Konflikthantering

Varje morgon kommer en arg finsk man till mitt jobb för att träna. Föremålen för hans aggressioner brukar variera kraftigt från dag till dag, men det har alltid med någonting i vår lokal att göra. Det kan gälla en felaktigt placerad papperskorg, avsaknad av häftmaskiner för alla, brist på utomhusservering, för spetsiga spett och för svettig svett med mera. Men de senaste veckorna har han haft totalfokus på de värdeskåp som under vår ombygnation varit placerade på golvet vid skohyllorna. De står inte alls i vägen på något sätt, och det har han heller inte klagat på, dock så står de ju där det inte är tänkt att de ska stå. Detta kan den finska mannen icke fördra. Första gången jag hörde honom svära över de tillfälligt placerade skåpen viftade jag bort det med ett glatt humör och förklarade att de ju inte ska stå där alls nej, men de får stå där tills väggen där de ska sitta är fri från den gamla receptionsdisken och ommålad. Nästa morgon upprepade han sin klagolåt över de rackarns skåpen och jag förklarade ännu en gång, något förbryllad men fortfarande på gott humör, hur det var tänkt. Tredje gången började mitt påklistade serviceleende kännas unset ansträngt och fjärde gången undrade jag om gubbjävlen blivt senil medan jag glädjelöst drog ramsan igen. Imorse var det dags igen. Jag satt dubbelvikt inne i ett litet skåp och kopplade ihop miljarders sladdar till en av våra datorer när jag hörde det välbekanta finska gnällandet igen. Försökte stänga skåpluckan och gömma mig för att undvika konfrontation för jag kände mig helt enkelt inte sugen på en repris. Men när jag insåg att ett 40-standardskåp knappast rymmer både en databurk, ett tangentbord och en 1,80-meterskvinna tog jag tjuren vid hornen, reste mig, tog några steg fram till den arga finska mannen, lade mina armar om honom och talade med min mjukaste stämma in hans öra: Jag har förstått att det här är väldigt jobbigt för dig. Att skåpen står här. Att de inte sitter på väggen. Vet du, nu ska vi riva bort lite bråte här snart, sedan kommer mattläggaren och lägger in en ny fin matta, sedan kommer målaren och målar med fin röd färg på väggen, och när den fina röda färgen torkad sedan - då, då ska vi SÄTTA UPP SKÅPEN!!! Kan du se det framför dig nu? (Nu vänder jag honom mot väggen där skåpen ska sitta och sveper med handen.) Det är nära! Snart så, håll ut bara lite till! Han glodde tomt på väggen, lösgjorde sig ur mitt grepp och gick sammanbiten in i gymmet.
Kanske tycker han att det är jobbigt att det snart är ordning på torpet. Kanske är han orolig att han inte ska hitta någonting annat att hacka på. Men då har han svag tro på sig själv! Jag är helt övertygad om att han kommer fortsätta gnälla över ditten och datten så länge vi har det äran.

Nog om gnälliga finnar, själv är jag en idiotjävla svennekärrning med regler man ska pissa på! Jo jo! Inga förstående omfamningar och mjuka ord viskade i örat här inte när jag försöker få folk att inte dra in grus med sina utomhusskor.

Vi har alla olika sätt att hantera konflikter.

Kalopsa!

Nu jävlar är väl våren här ändå?

Man går utan jacka hem från jobbet.
Man ser precis exakt alla dammkorn och skavanker i hemmet.
Man tycker det är rätt OK att gå upp på morgonen.
Man ser små sopbilar sopa rullgrus från trottoarerna.
Man vill grilla i trädgården.
Eller någon annan stans i naturen.
Man vill ha solbrillor.
Man vill ta en promenad på lunchen.
Man ser minigolfbanor bli piffade för kommande säsong.
Man vill planera semester.
Man kollapsar när ytterligare ett aprilväderssnöfall kommer!

De finns de som säger att det ska snöa i helgen. Det tror man vad man vill om. Jo, jag pådyvlar er bloggläsare dessa man-påståenden för de stämmer på er alla. Sånt vet man bara.

På tal om kollaps. Jag jobbade en gång på ett gruppboende för lätt begåvningshandikappade. En eftermiddag kom en uppgiven brukare, en korpulent dam i 70-årsåldern med störtskön personlighet och ett sjuhelvetes humör, in i rummet där jag satt. Hon hade en av kvällstidningarna i handen som braskade om Lars Berghagens kollaps. Då hon tyckte mycket varit motigt i livet en period, och detta med hennes kollapsade favorit Berghagen liksom blev för mycket, dängde hon tidningen i bordet och utbrast: Jaha, nu har Lasse Berghagen kalopsat också!

Märkligheter

Imorse när vi låg och mornade oss i sängen sade Tyra ut ur det blå Johan Falk. Jag tänkte först att jag hört fel, för varför skulle en tvååring namedroppa en fiktiv söndagssnut? Men jodå, på förfrågan upprepande hon Johan Falk. Pappan meddelar då att han denna morgonstund låg och tänkte på just Johan Falk!
Är hon tankeläsare månne?

Häromdagen hörde jag en KBTare prata om hur vi projicerar våra tankar på andra, och hur detta gör att den vi projicerar på omedvetet kan börja leva upp till våra tankar. Märkligt fenomen.

Varför sambons morgonstund har Johan Falk i mund kan man ju också undra, men det är mindre intressant i sammanhanget.

Fler märkligheter: Idag återuppstod videospelaren på jobbet från de döda! Innan påsk var den tvärdöd. Inte minsta surr eller småblinkande. I väntan på begravningsentrepenör/reparatör fick den stå kvar på sin post. Strax innan lunch idag hör jag dock det bekanta ljudet av Den lilla sjöjungfrun och rusar ut för att upptäcka att den gamla videospelaren stod och harvade på som på tiden innan sin död! Under påskhelgen har den så återuppstått! Vilket mirakel gott folk!

Halleluja systrar och bröder!

En stund på jorden

Sitter vid frukostbordet och lyssnar på vårfåglarna utanför. I övrigt tyst förutom datorns surrande. Teet har kallnat i koppen, så länge har jag fått sitta här i lugn och ro. Alla barn och män, ja ibland känns det som att det kryllar av dem här hemma, är på sitt och här sitter jag med mitt. Kan spela vilken musik jag vill hur högt jag vill, kan läsa böcker jag inte får ro till annars, kan passa på att göra allt det där som man får för sig att man ska göra så fort man bara får en stund över. Sy i knappar, rensa garderoben, tömma förrådet, göra hemmaspa, rengöra bakom spisen/badkaret, torka alla golvsocklar och ovanpå alla dörrlister, ta en lång promenad, piska textilier, ge krukväxterna ny jord. Men jag bara sitter här. På sin höjd att jag snart kokar lite kaffe. Brygger gör jag förstås, men koka kaffe är snyggare ur ett allitererande perspektiv. Har ni förresten märkt att jag gillar alliterationer?

Tjejgrej

LillTyran blev kvar hemma hos mostern efter påskimiddagen. Somnade sockerstinn i kusinens stora säng med Doris och Nisse i akvariet som rumskamrater. Tur att hon är etablerad och utrustad med egen pyjamas och tandborte för spontana övernattningar!

Fick rå om mina stora bonustjejer alldeles ifred från småungar och pappor. Vi låg i storsängen och snackade, åt godis, fnissade, retades, youtubade och tjyvnöps. Som så ofta i dessa stunder av närhet och avslappnat umgänge så händer det mig att jag regregerar tillbaks och in i ett alldeles fjortishärligt tillstånd! Det är så otroligt upplyftande att släppa på alla vuxna spärrar och gå in i det vi pratar om utan att värdera eller bedöma, tycka eller tänka. Vilka härliga hysteriska fniss och galna garv det blir! Pappan som kommer hem mitt i detta har inte en chans att ta sig in i den tjejiga gemenskapen. Förvirrad, besvärad och helt utanför blir han stackarn. Men hey - vem bryr sig om killar i dessa stunder!!?

Jag är så glad och tacksam att ha fått denna bonus i mitt liv! Tonåringar is the shit!

Farbrorn och bröderna

Tyra och hennes polare på dagis har varit på Artursberg och sjungit idag. När jag frågade henne om det var roligt att sjunga för tanterna och farbröderna satt hon tyst en stund och funderade. Sedan konstaterade hon att "Jag tycker om fajbon. Och böderna." Något annat om dagens eskapader förtäljer hon icke.

Själv har jag pyntat jobbet med ris och blomster som snabbt åkte undan av hänsyn för allergikerna. Otack är världens lön. Fast förstås är det mer synd om astmatikerna än dekoratören.

Imorgon spenderas långfredagen i Zinken med mina bästisar och barn. Sambon får städa och vara ambulerande förälder under Scania Cup. På påskafton vankas knytkalas i Bårsta. Sen finns det två långa röda dagar till att fylla! Hoppas på vackert väder och parkliv, picknickpromenader och påskägg i överdrift.

GLAD PÅSK!

Vad är grejen?

När man ska kommentera bloggar dyker detta lilla test upp. Man ska skriva av det förvrängda ordet man ser. Vad är grejen? Är man synskadad får man inte lämna kommentarer? Blir man sjösjuk av de vågiga bokstäverna och måste kräkas missar man sin chans? Vad är det som ska förhindras av detta passertest? Jag fattar inte! Anyone?

monsterkompis

Borde gå och lägga mig. Borde inte kämpa mig vaken för att se AMERICAN IDOL som går sent måndag- och tisdagkvällar. Trogna läsare känner till måndagsmonstret. Då jag inte lär av misstag, som andra normalbegåvade människor, kommer jag aldrig i säng i bra tid på måndagarna vilket bjuder in måndagsmonstrets kompis tisdagsmonstret. Tur att jag är ensam hemma tisdagkvällar. Eller vänta - det är jag ju inte: tisdagsmonstret är ju här!

Som jag ser fram emot

att få lön!
att få klippa mig!
att få lämna barn till mormorn & morfarn!
att få ta en drink på Park!
att få äta en sen och slarvigt komponerad middag!
att få sova obrutet!
att få spinna på lördag - två pass!
att få hem barn från mormorn och morfarn!

This is good this good!

You´re the only story that´s never been told
You´re my dirty little secret wanna keep it so

Bloody Motherfucking Good!

Poetry has no place for a heart that´s a whore

And I´m young & I´m strong but I feel old and tired

Over fired

And I´ve been poked and stoked

it´s all smoke there´s no more fire

Only desire

Världspoesidagen

På söndag är det i alla fall jag som far till Hågelbyparken för att mata min utsvultna poesisjäl! Här kan du läsa mer om det.

Förövrigt funkar ChiSan asabra mot trötthet. Dock gör den intet för glåmigheten. Färgade mitt gråa hår rött igår. Ingen märkte något. Sambon: zip. Jobbarkompisar: nada. Tolkar det som att jag har en verkligt sprakande personlighet som slår gnistor runt om mig oavsett intervallstatus för toningstillfällen. Så måste det vara.

Upp och hoppa för hoppet!

Måste bara slå ett slag för ett riktigt bra event som går av stapeln på Friskis&Svettis Södertälje 27 mars.

Var med och spinna in pengar som oavkortat går till barncancerfonden. 1500:-/lag eller 150:- per timme. Du behöver inte ha spinningvana. Dra ihop kompisarna eller varför inte lite teambuilding med jobbar kompisarna? Jag (och mitt lag "crew against cancer") kommer vara där, det blir en heldag 7-19. Mellan passen passar vi på att umgås, äta, hejja på varandra och vem vet om vi inte måste uppsöka ett vattenhål under kvällen sen för att reglera vätskebalansen. KOMKOMKOM!!!

Klicka här för mer information.