Vi lämnar ju inom kort den här höghöjdstakade trägolvade genomcharmiga men för lilla lägenheten för ett radhus med grå linoleummattor och fyrkantiga rum. Dock finns ett varsitt rum till alla, rymligt kök, förråd, garage och tomt! Helt klart ett uppköp, även om det har tagit ett tag för mig att kkomma över separationsångesten från vår 4-rumsvåning där vi startade vårat liv som familj på riktigt.
Jag har ett väldigt sentimentalt förhållande till alla mina gamla hem, från radhuset på Varpavägen där jag växte upp, första lyan i Ronna, BR-tvåan på Heimdallsvägen jag hyrde av mamma och hennes bröder när min älskade mormor dött, min första sambolägenhet på Syréngatan, min unkarlskvinnelägenhet på Kaplansgatan (vilken underbar tid i livet jag spenderade där!), ettan på Rådhusgatan med bullret från helvetet (där utvecklade jag tveklöst min ljudallergi), tvåan med balkong och öppen spis på Templaregatan där jag och P gömde vår förbjudna kärlek, till hit på Skogsgatan. Jag kommer gå förbi här och tycka att det är lite mitt, att det är lite märkligt att någon annan har sitt hem och sitt liv innanför dessa väggar.
Men som sagt - flytten är av godo och jag kommer nog älska de där linoleummattorna när små treåringsfötter fått springa över dem, tonåringar hårsprayat dem hala och sambon spillt in kaffedoft i dem.
OCH! Jag ska flytta på jobbet också! Jag och kollegan flyttar en trappa upp och kommer bort från spontanspring, onödigt spring och socialt spring (fast det är väldigt trevligt spring så avbryter det mitt arbete hela tiden!) och jag kommer ha möjlighet att stänga dörren och jobba ostört och obrutet - vilken dröm!!! Jag har, just för att det känns så tråkigt att stänga in sig och bli otillgänglig, inte tillåtit mig att se till att kunna göra det, men för att rädda både mig själv och mitt arbete så måste jag. Den här veckan har ihärdiga droppar fått bägaren att rinna över och jag tog upp med min chef att vi har en ohållbar arbetssitution. Min mycket lyhörda och sympatiska chef lovade flytta mig till en bättre plats utan att tveka - och bäst av allt: jag behöver inte ens göra det själv! Under min jobba-hemifrån-dag kallar hon in flyttgardet och swip-swop: NYTT KONTOR!!!
Klumpen i magen och trycket över bröstet lättade lite idag när detta blev bestämt.
Och jag tänker inte vara minsta lilla sentimental över mitt gamla kontor med saloondörrar!
Movin´all up!
