Områdessnobbism

En engagerad granne stack i somras till mig en pamflett som ondgjorde sig över de planer på nybebyggelse som pågår i området i och kring det gamla Tobaksmonopolet där vi bor i vår hyresrätt. Pamfletten beskrev byggplanerna och uppmanade oss boende i området att mejla in en protest mot dessa. Planen är att 300 nya lägenheter ska produceras, dels genom att bygga om det gamla Tobaksmonopolet och dels genom att nio punkthus á 5-8 våningar högt.
Jag mejlade aldrig in någon protest trots att ett punkthus på åtta våningar rakt över gatan skulle sabba min kanalvy totalt. Jag kände inte att min vardagslyx med kanalglitter utanför fönstret rättfärdigade ett nej till fler lägenheter för folk att leva och bo i. Än mindre rättfärdigat om det byggs efter behov, dvs hyresrätter i både mindre och större storlekar till bra hyror.

Jag respekterar dock att man väljer att protestera mot förslaget, och protestivern verkar ha gett resultat! I dagens Länstidning står att läsa att höjden på husen föreslås sänkas. Det är ju ett resultat som jag gärna hade varit med och frammanat. Dock oroar det några att det skulle vara hyresrätter som planeras byggas och det medför ju en "risk för att bidragstagare ska flytta in i området".

Kanske är jag naiv och omedveten om vilka jag är nabo med, men det hände någonting med luften här i kvarteret Lejonet efter att jag läst artikeln. Den blev liksom unken.

Dags att dra vidare!