Kärlek für alle!

Utan avsikt att kokettera eller malla mig, men kommande berättelse kräver efterstående information: jag fullständigt kletar ner min dotter med kärlek; pussar och kramar och klappar tills hon värjer sig och med all sin tvååriga auktoriet stoppar mig med: SLUTA mamma, du FÅR INTE pussa mig nu!!! Jag talar minst ett par gånger om dagen om för henne att jag älskar henne. Blir det fler än så säger hon: NEJ mamma, du FÅR INTE älska mig!

Man får förstå henne, det blir kladdigt. To much love will kill you, sjöng ju någon.

De få gånger man får gensvar på sin deklamerade kärlek med ett älska dej åsså blir man ju så djupt in i hjärtat och själen lycklig och varm så man inte vet var man ska göra av allt man känner. Hon kan det där med lagom doser. Är liksom sparsmakad i sina betygelser för att dela ut bästa effekt när det väl är dags. Väl valda tillfällen. Noga utvalt.

På sistone tror jag dock vårkänslorna anstormat lilla Tyran. Nu pussas och kramas det i tid och otid! Kärleksorden kommer spontant! Man pyser och smickras. Känner hur det stramar skönt i mamma-barn-bandet. Vi hör ihop! Vi älskar varandra!

Igår hälsade jag på en byggarbetare på väg till dagis. Vem va det? undrade Tyran. Det var en byggarkille. svarade jag. Jag älskar byggarkillen! skiner hon.

Eventuellt att det där med noga utvalt blev lite osäkrat i och med det!

FF-helg

Vilken spännvidd jag har i mitt liv!
Kommande helg har jag storfamilj och får fira valborg med mina fina systrar och deras familjer. Det blir massa tjejer, massa barn, massa grillos, en och annan hund och ett par snubbar. Nån stackars brasa klämmer vi väl in också.
Påföljande helg ska jag vara helt solo från fredag till söndag! Bara jag hemma på hela helgen. Familjefritt! Vad är det första jag tänker då? Att jag skulle passa på att

rensa förrådet?
läsa en bok om dagen?
gå på teatersupé?
bjuda hem en massa intressanta och roliga människor?
städa alla skrymsler och vrår?
träna ett pass om dagen?
slipa och olja köksbordet?

Ja ni fattar, någonting nyttigt, nödvändigt eller intellektuellt.
Nä - det enda jag tänker på är att SOVA!!! Då snackar vi ingen fjuttig obruten nattsömn, vi snackar spannet 12-20-timmars sömn! Vi snackar tonårskoma! Vi snackar liggsår vänner! Liggsår!

LillTyran var helt på det klara över vad som gäller nästa helg. Pappan upplyste att de ska till farmor och farfar. När jag med låtsad förtvivlan ömkade över vad jag skulle göra då helt själv kvar hemma upplyste Tyran om att jag ska stanna hemma och städa. Så det får väl bli ett par tag med kvasten innan de kommer hem på söndagen. Hur man än biter sig loss från kvinnobojan känner man tyngden kvar runt vristen!

Konflikthantering

Varje morgon kommer en arg finsk man till mitt jobb för att träna. Föremålen för hans aggressioner brukar variera kraftigt från dag till dag, men det har alltid med någonting i vår lokal att göra. Det kan gälla en felaktigt placerad papperskorg, avsaknad av häftmaskiner för alla, brist på utomhusservering, för spetsiga spett och för svettig svett med mera. Men de senaste veckorna har han haft totalfokus på de värdeskåp som under vår ombygnation varit placerade på golvet vid skohyllorna. De står inte alls i vägen på något sätt, och det har han heller inte klagat på, dock så står de ju där det inte är tänkt att de ska stå. Detta kan den finska mannen icke fördra. Första gången jag hörde honom svära över de tillfälligt placerade skåpen viftade jag bort det med ett glatt humör och förklarade att de ju inte ska stå där alls nej, men de får stå där tills väggen där de ska sitta är fri från den gamla receptionsdisken och ommålad. Nästa morgon upprepade han sin klagolåt över de rackarns skåpen och jag förklarade ännu en gång, något förbryllad men fortfarande på gott humör, hur det var tänkt. Tredje gången började mitt påklistade serviceleende kännas unset ansträngt och fjärde gången undrade jag om gubbjävlen blivt senil medan jag glädjelöst drog ramsan igen. Imorse var det dags igen. Jag satt dubbelvikt inne i ett litet skåp och kopplade ihop miljarders sladdar till en av våra datorer när jag hörde det välbekanta finska gnällandet igen. Försökte stänga skåpluckan och gömma mig för att undvika konfrontation för jag kände mig helt enkelt inte sugen på en repris. Men när jag insåg att ett 40-standardskåp knappast rymmer både en databurk, ett tangentbord och en 1,80-meterskvinna tog jag tjuren vid hornen, reste mig, tog några steg fram till den arga finska mannen, lade mina armar om honom och talade med min mjukaste stämma in hans öra: Jag har förstått att det här är väldigt jobbigt för dig. Att skåpen står här. Att de inte sitter på väggen. Vet du, nu ska vi riva bort lite bråte här snart, sedan kommer mattläggaren och lägger in en ny fin matta, sedan kommer målaren och målar med fin röd färg på väggen, och när den fina röda färgen torkad sedan - då, då ska vi SÄTTA UPP SKÅPEN!!! Kan du se det framför dig nu? (Nu vänder jag honom mot väggen där skåpen ska sitta och sveper med handen.) Det är nära! Snart så, håll ut bara lite till! Han glodde tomt på väggen, lösgjorde sig ur mitt grepp och gick sammanbiten in i gymmet.
Kanske tycker han att det är jobbigt att det snart är ordning på torpet. Kanske är han orolig att han inte ska hitta någonting annat att hacka på. Men då har han svag tro på sig själv! Jag är helt övertygad om att han kommer fortsätta gnälla över ditten och datten så länge vi har det äran.

Nog om gnälliga finnar, själv är jag en idiotjävla svennekärrning med regler man ska pissa på! Jo jo! Inga förstående omfamningar och mjuka ord viskade i örat här inte när jag försöker få folk att inte dra in grus med sina utomhusskor.

Vi har alla olika sätt att hantera konflikter.

Kalopsa!

Nu jävlar är väl våren här ändå?

Man går utan jacka hem från jobbet.
Man ser precis exakt alla dammkorn och skavanker i hemmet.
Man tycker det är rätt OK att gå upp på morgonen.
Man ser små sopbilar sopa rullgrus från trottoarerna.
Man vill grilla i trädgården.
Eller någon annan stans i naturen.
Man vill ha solbrillor.
Man vill ta en promenad på lunchen.
Man ser minigolfbanor bli piffade för kommande säsong.
Man vill planera semester.
Man kollapsar när ytterligare ett aprilväderssnöfall kommer!

De finns de som säger att det ska snöa i helgen. Det tror man vad man vill om. Jo, jag pådyvlar er bloggläsare dessa man-påståenden för de stämmer på er alla. Sånt vet man bara.

På tal om kollaps. Jag jobbade en gång på ett gruppboende för lätt begåvningshandikappade. En eftermiddag kom en uppgiven brukare, en korpulent dam i 70-årsåldern med störtskön personlighet och ett sjuhelvetes humör, in i rummet där jag satt. Hon hade en av kvällstidningarna i handen som braskade om Lars Berghagens kollaps. Då hon tyckte mycket varit motigt i livet en period, och detta med hennes kollapsade favorit Berghagen liksom blev för mycket, dängde hon tidningen i bordet och utbrast: Jaha, nu har Lasse Berghagen kalopsat också!

Märkligheter

Imorse när vi låg och mornade oss i sängen sade Tyra ut ur det blå Johan Falk. Jag tänkte först att jag hört fel, för varför skulle en tvååring namedroppa en fiktiv söndagssnut? Men jodå, på förfrågan upprepande hon Johan Falk. Pappan meddelar då att han denna morgonstund låg och tänkte på just Johan Falk!
Är hon tankeläsare månne?

Häromdagen hörde jag en KBTare prata om hur vi projicerar våra tankar på andra, och hur detta gör att den vi projicerar på omedvetet kan börja leva upp till våra tankar. Märkligt fenomen.

Varför sambons morgonstund har Johan Falk i mund kan man ju också undra, men det är mindre intressant i sammanhanget.

Fler märkligheter: Idag återuppstod videospelaren på jobbet från de döda! Innan påsk var den tvärdöd. Inte minsta surr eller småblinkande. I väntan på begravningsentrepenör/reparatör fick den stå kvar på sin post. Strax innan lunch idag hör jag dock det bekanta ljudet av Den lilla sjöjungfrun och rusar ut för att upptäcka att den gamla videospelaren stod och harvade på som på tiden innan sin död! Under påskhelgen har den så återuppstått! Vilket mirakel gott folk!

Halleluja systrar och bröder!

En stund på jorden

Sitter vid frukostbordet och lyssnar på vårfåglarna utanför. I övrigt tyst förutom datorns surrande. Teet har kallnat i koppen, så länge har jag fått sitta här i lugn och ro. Alla barn och män, ja ibland känns det som att det kryllar av dem här hemma, är på sitt och här sitter jag med mitt. Kan spela vilken musik jag vill hur högt jag vill, kan läsa böcker jag inte får ro till annars, kan passa på att göra allt det där som man får för sig att man ska göra så fort man bara får en stund över. Sy i knappar, rensa garderoben, tömma förrådet, göra hemmaspa, rengöra bakom spisen/badkaret, torka alla golvsocklar och ovanpå alla dörrlister, ta en lång promenad, piska textilier, ge krukväxterna ny jord. Men jag bara sitter här. På sin höjd att jag snart kokar lite kaffe. Brygger gör jag förstås, men koka kaffe är snyggare ur ett allitererande perspektiv. Har ni förresten märkt att jag gillar alliterationer?

Tjejgrej

LillTyran blev kvar hemma hos mostern efter påskimiddagen. Somnade sockerstinn i kusinens stora säng med Doris och Nisse i akvariet som rumskamrater. Tur att hon är etablerad och utrustad med egen pyjamas och tandborte för spontana övernattningar!

Fick rå om mina stora bonustjejer alldeles ifred från småungar och pappor. Vi låg i storsängen och snackade, åt godis, fnissade, retades, youtubade och tjyvnöps. Som så ofta i dessa stunder av närhet och avslappnat umgänge så händer det mig att jag regregerar tillbaks och in i ett alldeles fjortishärligt tillstånd! Det är så otroligt upplyftande att släppa på alla vuxna spärrar och gå in i det vi pratar om utan att värdera eller bedöma, tycka eller tänka. Vilka härliga hysteriska fniss och galna garv det blir! Pappan som kommer hem mitt i detta har inte en chans att ta sig in i den tjejiga gemenskapen. Förvirrad, besvärad och helt utanför blir han stackarn. Men hey - vem bryr sig om killar i dessa stunder!!?

Jag är så glad och tacksam att ha fått denna bonus i mitt liv! Tonåringar is the shit!

Farbrorn och bröderna

Tyra och hennes polare på dagis har varit på Artursberg och sjungit idag. När jag frågade henne om det var roligt att sjunga för tanterna och farbröderna satt hon tyst en stund och funderade. Sedan konstaterade hon att "Jag tycker om fajbon. Och böderna." Något annat om dagens eskapader förtäljer hon icke.

Själv har jag pyntat jobbet med ris och blomster som snabbt åkte undan av hänsyn för allergikerna. Otack är världens lön. Fast förstås är det mer synd om astmatikerna än dekoratören.

Imorgon spenderas långfredagen i Zinken med mina bästisar och barn. Sambon får städa och vara ambulerande förälder under Scania Cup. På påskafton vankas knytkalas i Bårsta. Sen finns det två långa röda dagar till att fylla! Hoppas på vackert väder och parkliv, picknickpromenader och påskägg i överdrift.

GLAD PÅSK!