ineffektivitet

upphöjt till 4. Vår adventsstäd har pågått i dagarna 4. Dammsugning fredag. Fönsterputs lördag. Dammtork söndag. Toalettskurning måndag. Imorgon ska vi dammsuga igen och torka golv. Eller så sparar vi goltorkningen till onsdag. Då har vi en sexdagarsstädning. Jag har aldrig varit så oplanerad och ostrukturerad och lycklig som jag är nu.

rycken vetty

Damn vad ond den är! Som om inte magsjuka är straff nog, nej nej, ryggen ska totalt spåra ur av 24-timmars ryggläge.
Har dock sovit mig frisk från magsjukan tror jag. Sov middag två gånger igår på dagen, somnade gott i vanlig tid på kvällen och vaknade kl. 12 idag. Sicket sovmaraton! Åt en knäckemacka och drack te och kände mig som Xena. Hämtade Tyran på dagis, mötte upp mamma på stan, fikade och lekte på Barnens Hus, promenerade hem, lagade mat och fick skitaont i ryggen. Ända sedan jag såg filmen JÄGARNA har jag haft repliken "rycken vetty" i minnet. Smakat på orden. Viskat dem lite för mitt inre. Önskat att jag en dag skulle få använda dem på riktigt. För att det låter så coolt. Rycken vetty.
Nu så, nu kör jag den alltså. Men inte är det coolt. Inte alls coolt att ha ont i ryggen. Hoppas den håller för en dagstur till Norrtälje med bil imorgon. Annars får jag väl helt sonika under stora svårigheter ta mig ur bilen och dubbelvikt upplysa våra värdar: RYCKEN VETTY! Undrar om de sett JÄGARNA?

jag såg ljuset

4 pass denna vecka. Kanske börjar jag komma ikapp ätandet med träning? Imorse fick jag med mig min äldsta bonustjej till förmiddagens styrkepass på Friskis. Jäsiken vad vi hävde armar och plankade! LillTyran och Pappan åkte till Runsten för att se på Moan som hopptävlade på sin alldeles egna häst.
Återträff hemma för lunch, sedan packade vi Haglöfssäcken med fika och gav oss av mot Telge Hus.
Vilken vacker dag vänner! Sol och blå himmel! En efterlängtad dag när de senaste har bjudit på ogästvänligt klimat.
LillTyran gick och gick och gick på vår promenad. Och sprang. Hittade en kotte. Hittade en bajskorv. Gick och gick, backe upp & backe ned. Orkade inte bära kotten längre. Sprang och sprang. Hittade en bajskorv till. Letade efter båtar. Gick över en bro under vilken ett troll bor.
Sådana äventyr kräver återhämtning så vi hittade en glänta där vi såg fartygen i inloppet till Södertälje kanal medan vi avnjöt varm choklad, kaffe, smörgås och kakor. Så gick solen ned och kylan kom och vi gick hem igen med rosor på kind och solsken i blick trots att solen försvunnit.

kolla förövrigt in

www.bokunge.se

superfin och innehållsrik sida om böcker för barn. Nominerad till stora kulturbloggpriset i kategorin böcker.

after work

promenerade jag i novemberregnet ner på staden. Skulle vara lite tidseffektiv och ringa några samtal när jag ändå stod i Birkakorset och väntade på grön gubbe. Ingen av de tre jag sökte gick att nå så jag fick prata in på deras mobilsvar. En av mina inte så utvecklade kompetenser är att fatta mig kort på folks telefonsvarare. Tre långa, informativa meddelanden således, och jag kunde tömma hårddisken på både information samt påminnelsen att komma ihåg att föra fram informationen. Mottar under kvällen sms och samtal med upplysning om att trafikbruset överröstat mig totalt, förutom då en högst olämplig, tillräckligt högljudd svordom som trängde igenom bruset när jag blev helt nedstänkt av en bil på klaffbron. Alltså måste jag dra allting igen. Minus svordomen. Inte så värst tidseffektivt. Inte så värst kul att sitta i loungen på Park och sippa vin och känna sig fri och vuxen och obesvärad med vägkantsvattenpölssoppa som accesoar. Det fick bli bärs och jordnötter i stället. Matchade geggstrumbyxorna och fläckkängorna på ett helt annat sätt än ett immigt glas Chardonnay gjort. Tur att man är anpassningsbar.

den här måndan är på måndag

då jag äntligen, efter veckors hackande och hostande, slemmande och snörvlande, har bestämt mig för att jag är frisk och får träna! Eller snarare är det så här det är: det började bli pinsamt att skylla på ovanstående då jag jobbade pigg och alert hela förra veckan och faktiskt inte haft ett enda litet eftersläpande förkylningssymptom.

Helgen gick fort. Hemmafredag, bortalördag, pyjamassöndag. Jag och lillTyran skrotade runt ensamma hemma hela gårdagen. Inte ens när vi gick ut för att promenera och gunga tog vi av pyjamasarna. Inte ens när vi åkte på kvällssimningen tog vi av pyjamasarna. Jo, när vi skulle ner i bassängen förstås, det hade sett konstigt ut annars.
Bad och bastu, sedan fisk och film hemma. LA Gigolo. Don´t waste your time and money on that one.

var på systemet och dämpade min ångest idag...

Min medelåldersångest du vet? Den blev inte bättre av att jag läste seriestripparna i DN och identifierade mig mer med "medelålders plus" än med "Rocky". När jag sedan upptäckte att hårtoningen växt ut med ilfart (säkert ett tecken på hormonrusning i och med klimakteriet) och blottat mina silverstrimmiga tinningar var insikten ett faktum. Medelålders!

Således besökte jag i eftermiddags systembolaget för att införskaffa Chardonnay (vi medelålders är ju lite finsmakare va) för att avnjuta under hemmakvällen. Men se då - den trevliga, underbara och uppenbart synskadade människan i kassan BER OM LEGITIMATION!

Medelålders! Jag? Äh, 25 max. MAX!

snubbla på mitt ord

Skyll dig själv för min ångest.
Jag ger dig huvudvärk i avskedspresent
viskar tvåspråkiga ramsor på ditt mobilsvar.
Papper i travar med min avsky behåll dem -
du får snubbla på mitt ord
jag kommer nog över dig.
I framtiden kan du slå upp mig i en bok och riva ut sidan om du vill.

osynk

Idag har jag och kollegan packat ner hela kontoret i kartonger inför förväntad leverans av nya kontorsmöbler under morgondagen. Vi har skickat ut mejl till alla inom F&S att de kan komma och hämta de möbler de är intresserade av senast imorgon. Mitt skrivbord är paxat sedan länge. Jag har låtit min inre syn blända mig med bilder av mitt nya, fina, stora, svängda, blänkande vita, höjochsänkbara skrivbord; som en hägring har det skymtats i min periferi sedan jag var och såg ut det, som en räddning för min kutade rygg och gamiga nacke har det tröstat som en kommande hjälp. Så ringer leverantören och säger att kontoret kommer DEN 18E! I ÖVER EN VECKA ska jag JOBBA I KARTONGER!!! UTAN MÖBLER! Semester kanske..? Eller så går jag och sätter mig på mitt skrivbord med alla mina kartonger så att ingen kan kånka iväg på det i alla fall...

I söndags var jag inbegripen i ett samtal där jag refererade till en medelålders person och såg framför mig någon som var betydligt, alltså väldigt betydande äldre än jag. Just som jag formulerar mig skiftar bilden av den där betydligt äldre personen till en bild av mig själv. Jag drabbas av en möjlig insikt: Jag är medelålders! Väl? Eller? När blir man det? Va? Jag är ju 36 och det är ju medel av 72! Det är väl en alldeles normal och förväntad livslängd? Eller? Sambon dementerade snabbt och påstod att medelålders är man när man är 45 minst. Men hur många blir 90? 80 kanske är närmare en normal livslängd. Då har jag 4 år kvar innan jag är betydligt, väldigt betydande mycket äldre än jag är nu. 4 år av ungdomlighet och vigör kvar. Sen är det soppteater och ALLERS som gäller.

konstig konsistens

Vid vår goda fredagsmiddag pratade vi om mindre god mat och om konsistenser vi inte tycker om. Matilda konstaterade att hon inte tycker om äggstockning. Men hon verkar tycka om att måla med sin lillasyster.

Skrivterapi

Tredje dagen hemma från jobbet. Dras med en förkylning som som satt sig i huvudet och som droppvis rinner ur mig med långa och ojämna mellanrum. Bihålorna känns inte helt ohotade.

Gjorde en rejäl tömning då jag satt mig och skrev ett brev som borde blivit författat för länge sedan. En olöst konflikt, några hårda ord och en desperat flykt behövde sammanfattas och förklaras.
Så förlösande för hjärtat och snoret att formulera oro och ångest, förklara avsikter och ståndpunkter och fastslå att kärleken är oförändrad, står stark och orubblig trots meningsskiljaktigheter.
Det sprutade ur både ögon och näsa och jag känner mig kilovis lättare till sinnet, för att inte tala om i bihålorna!
Skit i medicin och pencillin, skriv och gråt istället!

som en sirén

dina skärvor behåller jag bit för bit
skramlar dem runt halsen
ringer i dem som klockor
pusslar ihop dem till trianglar
har dem som spelbrickor
är du med?

Klockan tre första måndagen i varje ny månad
tänker jag på dig
och jag tjuter som en sirén