torsdag, december 22

Dagarna med Tyra

Jobbade min sista dag innan julledighet i tisdags. Tyra tog ledigt redan från måndagen då hon varit rejält trött och osugen på dagis de sista veckorna. Tur att mormorn och morfarn med glädje tar sig an vårt lilla troll när vi behöver hjälp!

Men onsdagen och torsdagen har varit våra. "Du och jag mamma", säger hon Emilskt när vi går hand i hand och värmen sprider sig djupt in i mammahjärtat. "Du och jag Tyra", säger jag Alfredskt och trycker den lilla handen så hårt jag vågar.

Så vad har vi då gjort dessa dagar? Sovit länge, masat oss ur sängarna till soffan för frukostmys och lucköppning innan uppdrag klappjakten. Hela dagen igår sprang vi in och ut i butiker, lunchade, sprang än mer, fikade och fortsatte shoppandet tills det var dags att åka hem och äta middag. Inte ett knyst, tjat eller gnäll från trollet!

Soffmys imorse igen följt av färd mot Järna för besök i Robyggebutiken och på Saltå Kvarn butik och café.
Där fick vi fint sällskap av nybliven mammavän och liten bedårande tjej, fast Tyra tyckte bestämt att hon var en han. Vi bestämde att Tyra var bra på att inte vara så normativ.
Efter lunchfika gick färden mot Södertälje stad igen för en sista slutspurt i klappjakten. Återigen lätt som en plätt, men på väg mot bilen för hemfärd suckade Tyra och undrade om vi måste vara på stan varje dag?!
Så imorgon har vi stanförbud och planerad promenad, pepparkaksbak och paketinslagning.

En sista, mallig, detalj. Tårades upp av stolthet när min dotter för första gången idag köpte en chokladboll alldeles själv i kondisdisken på Saltå Café. Jag satt med finbebis i famnen och Tyra ville ha en chokladboll, så hon fick en tjuga av mig. Hon gick fram till disken, plingade i klockan och när expediten kom sa hon kavat: Hej, en cocosboll tack! Så lämnade hon fram tjugan och balanserade bollen på fatet tillbaks till bordet där hon smaskade i sig av förvärvet. Fina, coola ungen!

måndag, december 12

Heaven&hellhelg


Jisses vänner sådana bergochdalbanor livet bjuder på. Jag har då inte köpt biljett, men fan vad jag åker upp och ner!

Önskar att jag kunde förlika mig med att jag inte är mer än människa. Att det är OK att vara allt och lite till ibland. Att det är rätt trist med människor som inte kan explodera varken i skratt- eller vansinnesattacker.

Finner tröst i texten ovan. Jag önskar att jag kunde ha skrivit den, men någon annan klokare jävel som förstår att värdesätta alla sina sidor hann före. Jag är snart där kanske.

TACK hursom!

(OCh tack P för att du alltid älskar mig som mest när jag förtjänar det som minst.)

fredag, december 9

Jag tycker om dig men...

Igår morse var det ännu en jobbig dagislämning, trollet ville inte alls vara på dagis utan ville åka hem och lägga sig igen. Hon tyckte inte att jag skulle gå till jobbet. Trötta är vi allesammans den här perioden.

Imorse på väg till dagis reflekterade hon nog över gårdagens lämning, och kände väl att det idag bjöds på snö-&slasklek och därmed kändes bra mycket bättre att bli lämnad där. Då är hon så finurlig den lilla, att hon liksom ska linda in budskapet till mig.

Mamma...jag tycker faktiskt om dig...men idag får du gärna gå till jobbet!

Göllit värre!

tisdag, december 6

I vinterns första snö

värmer jag mig med detta minne. Sommar. Gotland. Blå Lagunen.
Älskade ungen.

(Bilden är tagen av älskade coolaste systerdottern)

tisdag, november 29

En annan uppiggande flaska

fast än mer lappen på flaskan. Bara sådär en tisdag i november.

Jag har världens bästa chef!

Nu tar jag till flaskan

Mörkret tog mig även denna höst. Dagarna håller en bra energinivå- men eftermiddagarna och kvällarna: Herrejössesjävlatrött!
Lagar mat på autopilot för att sedan säcka ihop som en ballong med pyspunka i soffan. Noll ork.
Ikväll somnade jag framför "halvåtta hos mig" och grymtade enligt vittnesmål till varje gång ordet "frikadeller" nämndes, vilket roade resten av familjen. Ändå skönt- man måste inte vara vaken för att vara underhållande.

Måste få tag på mitt uppåttjack. Min vän på flaska i höstmörkret. I morgon är det jag som drar till hälsokosten och bunkrar upp med Chi San!

måndag, november 21

Skådisquiz!

Vem spelade huvudrollen i "Den enfaldige mördaren"? Var det: Bild 1; Johanna Bergman, eller var det: Bild 2; Stellan Skarsgård?

Vinnaren slipper se filmen någonsin.

Living doll

Efter en instensiv helg med träning och umgänge har jag tagit en dag för mig själv. Skrotar runt hemma och återhämtar mig mentalt och fysiskt. Njuter av tystnaden och av att inte prata och inte lyssna.

Bäst som jag står och viker tvätt hör jag en stämma från köket: Jag är hungrig!
Jag hinner sucka lite tyst för mig själv och kontstatera att det nu är slut på friden, innan jag kommer ihåg att: Hey, jag är väl ensam hemma?!

Letar upp rösten och finner denna läskigt välsminkade docka på sin potta i ett hörn i köket. Hon har suttit tyst där sedan två veckor då hon hamnade där i väntan på rengöring efter att Tyran och pappan gett henne neongul gröt att äta.
Två veckor och två Bag-In-Box senare är hon alltså hungrig igen.
Jag förklarade att jag inte alls planerade att laga mat, torka spyor eller på annat sätt ta hand om henne idag, och att om hon knystade det minsta skulle jag dränka henne i kallt vatten.

Än så länge är det tyst där ute, men jag ser för mitt inre hur hon googlar numret till DRIS.

tisdag, november 15

måndag, november 14

Släng dig i väggen Dostojevkij!


Asså shiiiiit vad jag längtar till onsdag! Då ska jag och Moan gå på premiären av Breaking Dawn, den fjärde Twilightfilmen. De tre tidigare har pappan gått med på då jag tydligen varit helt beyond förstånd. Tänkt att de där tonårshistorerna är inget för mig.
Så en sjuk hemmadag hade jag verkligen ingenting att läsa. Så jag började läsa den första boken som ligger till grund för den första filmen. Och har inte kunnat sluta! Vilken story! Vilket berättande! Vilka karaktärer! Vilken dramaturgi! Vilka filmatiseringar. Vilken casting! Vackra Edward och Bella! Vackra varma Jakob. Ett underbart och intelligent triangeldrama mellan en tonårstjej, en vampyr och en varulv. Nedskrivet med sådan kärlek och sådan sinnlighet.

Och i fjärde filmen/boken blir Bella gravid! Åhhhh, hur ska det gååååååååå!?

Läs och se, språkförbistringen i början av detta inlägg är ett medvetet grepp och inte en dålig inverkan pga överdos av tonårslitteratur!

torsdag, november 10

Pannkakstorsdag

Tyra står för middagen, då blir det pannkaka. Men mest slickar hon i sig smöret att steka i. Och jag tänker att det är så bra för den lilla skrikan att fetta på. Mamman med bakdel som en ladugårdsdörr får slicka i sig vattendropparna efter disken och övertyga sig om att det är bra för henne! Men i helgen! Då är det tjejfest och ostfrossa! För att liksom hedra kossorna bakom ladugårdsdörren. ?

tisdag, november 8

Han går som en karl

Somliga dagar rullar livet liksom bara på utan tid eller ork för att stanna upp, reflektera, fråga, lyssna och se oss själva och varandra. Det är OK tycker jag, så länge somliga andra dagar bjuder på uppenbarelser, bekräftelse och ett och annat kåtslag.

Häromdagen stegade min långbente snubbe in på mitt jobb, sådär lite vindpinat rosenkindad och rufsig efter en höstlig cykeltur. Med nån himla tredagarsstubb, småskitiga stora starka händer, jeansrumpa och breda axlar.
Jag blev så drabbad att jag tappade konceptet. Han pratade med mig med jag hörde inte vad han sa. Han hämtade någontring men jag vet inte vad det var. Jag uppförde mig inte alls professionellt när omgivningen försvann ur mitt synfält. Mina okontrollerade närmanden och lystna blickar var inte direkt diskreta, och rosenkinderna fick en djupare färg på den stackars objektifierade sambon som bokstavligen flydde ut ur lokalen.

Resten av min jobbkväll såg jag genom en febrig lins och räknade ner timmarna tills jag skulle få komma hem till härligheten. Väl hemma försökte han skälla på mig för att jag generat honom så. Men när jag förklarat vad jag ser ibland när jag ser på honom såg han återigen litet generad ut, men också väldigt lycklig. Innan jag hoppade på honom och åt upp honom vill säga.

tisdag, oktober 25

Rätt kontext?

En klok vän sa en gång till mig att jag kanske var låg och oinspirerad för att jag inte omgav mig med de människor jag behöver för att må bra. Jag tror vännen hade rätt och vill dela klokskapen.

tisdag, oktober 11

5-minutersregeln

De gånger lilltrollet varit "svårlämnad" på dagis kan jag nog räkna på en hands fingrar. Vi är blessade med en trygg och social tjej som kan ta för sig och hittar sin plats i de flesta situationer.
Just därför blir de få tillfällen jag blivit tvungen att lämna en gråtande lillT bakom mig är otroligt jobbiga.
Just för att det är så sällsynt undrar jag vad som är galet, vad som hänt, hur hon har det egentligen? Fast jag vet att hon har det bra.
99 av 100 dagar är det inget problem. Men när det händer: Känslan av svek blir i stundens affekt så stark, och en liten bit av mig dör när jag måste försöka övertyga mitt gråtande, bönande och bedjande barn om att vi inte kan åka hem tillsammans igen. Att hon ska släppa det krampaktiga taget om mammabenet och låta mig gå till jobbet.
Det river och sliter i mammahjärtat att behöva tvinga loss hennes lilla hand från min, sätta den motvilliga lilla handen i en finfrökens hjälpsamma, och med övertygande och glad röst säga hej då och försäkra att dagen blir lika toppen som alla andra.
Så fan heller att jag är övertygad om det!
Man har skitdagar, stor som liten.
Som stor kan du sjukskriva dig eller låsa kontoret och sparka sönder element eller stänga in dig i ett förråd och skrika ur dig ilska/frustration/ledsenhet eller något annat destruktivt och frigörande.
Men en liten ledsen en får liksom inte välja.
En liten en får se mammaryggen bli mindre och mindre och försvinna runt ett hörn och mammahjärtat går sönder när hon tänker på hur det måste kännas i barnet. Det gör ont. Överjävligt ont.
Mamman får koppla bort mammahjärtat, koppla på resonabla hjärnan och upprepa mantrat "om 5 minuter är hon glad igen om 5 minuter är hon glad igen om 5 minuter är hon glad igen jag ringer om 5 minuter och får höra att hon är glad igen" för att överleva och uthärda.

När jobbmamman sedan kastas rakt in i händelsernas centrum väl framme på jobbet och GLÖMMER det viktiga samtalet, och inte förrän vid hämtning kommer på att lillT var så ledsen på morgonen går hjärtat sönder lite till. Lilltrollet verkar också ha glömt morgonens trauma då hon inte alls har tid att följa med hem utan att först visa gungbrädestricket 47 gånger.
Då blir mammahjärtat lite varmt ändå, om än resonabla hjärnan undrar hur i helvete den kunde GLÖMMA det ledsna barnet för lite jobbstress.

Man kanske bara ska vara tacksam för att 5-minutersregeln gäller både stora och små?

tisdag, oktober 4

Hypokondri-tricket!

 
Jag har kommit på ett skitbra trick att finta bort annalkande sjukor. Gör såhär:
  • Vid minsta lilla ökad trötthet - slå på stortrumman och beklaga dig för familj, vänner och arbetskamrater över hur enormt och groteskt SJUK du håller på att bli!
  • Vid minsta lilla hostning, må så vara att du nyss svalde en blomfluga - slå på stortrumman och beklaga dig för familj, vänner och arbetskamrater över hur enormt och groteskt SJUK du håller på att bli!
  • Vid minsta lilla ledkänning  - slå på stortrumman och beklaga dig för familj, vänner och arbetskamrater över hur enormt och groteskt SJUK du håller på att bli!
  • Vid minsta lilla snörvel i näsan - slå på stortrumman och beklaga dig för familj, vänner och arbetskamrater över hur enormt och groteskt SJUK du håller på att bli!
  • Vid minst lilla huvudvärk - slå på stortrumman och beklaga dig för familj, vänner och arbetskamrater över hur enormt och groteskt SJUK du håller på att bli!
Förklarade mig smått döende vid ankomst till jobbet imorse,  sa att jag skulle gå hem igen, letade vikarie till mitt spinnpass, hittade ingen, körde själv, mådde prima och jobbade bra hela dagen!
Förra veckan flaggade jag upp för sjukskrivning i flera dagar utan att det slog igenom.

DET FUNKAR! Inte fasen har jag blivit sjuk!
Fast nu är det nog på gång på riktigt, känner att halsen är ond, huvudet värker, känns inte musklerna lite ömma?
Ska jag nu bli sjuk ändå då?
Den som lever får se!

tisdag, september 13

Affärsidé?


Ghanas motsvarighet till Södertäljes alla kombinerade video-kemtvätt-nyckelsmide-skomakeri-skrädderier! Endast fantasin sätter gränser.

Bilden hittade jag på en eminent tidsfördrivarsajt - klicka här! Ställ äggklockan annars kommer du aldrig i säng.

tisdag, september 6

Sent ska syndaren vakna

eller nåt. I alla fall så satt jag i bilen efter veckans matinköp och lyssnade på radion som vanligtvis manövreras av min hårdrockälskande sambo. Det var väl Bandit eller Rockklassiker inställt och jag brydde mig inte om att ratta in P1 denna gång, utan lät mig hänföras av Metallicas Enter Sandman. Vilken jävla bra låt!

Sladdar upp på garageuppfarten med musiken dånande ur högtalarna och känner mig riktigt hardcorebadassmom med matkassar och nya ryamattor i bakluckan. Ser med förväntan fram emot sambons respekt och beundran när jag kliver in och delar min upplevelse av mitt nyfunna musikstycke. Att han liksom skulle tycka att jag ju inte bara är ledsna flickor och pojkar med girarr, utan lite Rocker jävlarimej.
Så jag baxar matkassar och ryamattor ur bilen, sliter upp halldörren och gastar med ovanligt mycket bas i rösten: Du älskling, Enter Sandman är ju en förjävla skitbra låt!
Efter en stunds tystnad hörs ett litet skrockande och han möter mig med ett, jag kan inte beskriva det bättre än, överseende leende och konstaterar torrt att den ju kom så sent som tidigt 90-tal. 20 år sedan.
SO?!! Ibland behöver man några lyssningar för att haja. Lite av hardcorebadassfeelingen gick förlorad där. Jag går och rullar ut mina ryamattor istället.

torsdag, september 1

Dagens Husmorstips


Ha inte pannkakssmetsbunken och ärtsoppekastrullen stående invid stekpannan när du tillreder den klassiska torsdagsrätten.

Det blir bara pannkaka då.

Eller?
Nej.
Just det.

Stekt ärtkaka och pannsoppa.

Buon appétit!

tisdag, augusti 30

Dags att damma av här?

Alltså jag vet. Jag behöver damma av här, vädra ur, bädda rent och flytta in. Leva lite. Bokstavligt talat, fast bildligt.

Eller så får det gro igen och självdö.

Kommer liksom inte på något finurligt eller fräckt. Heller inte någonting intelligent eller intellektuellt. Inget hjärteknipande eller magknipande.

Vem bryr sig liksom om att jag gillar mitt jobb, min familj och skogspromenader? Eller vad fan, jag går aldrig i skogen. Spinner gör jag en del. Men vem bryr sig?

Du din stackare som ändå tittar in ibland för att mötas av det igendammade bloggfönstret - vad hade du önskat läsa?

Vippan eller tippen?

torsdag, juni 16


LillTrollet och jag är gräsänkor t.o.m söndag, och gör lite som vi vill. Exempelvis städar vi inte och plockar inte undan särskilt efter oss. Dammsuger gör vi absolut inte. Vilket lämnat hemmet mindre trivsamt, så idag for vi ner på stan efter jobb och dagis för shopping och middag ute.
Efter tvunget plaskande i alla vattenkällor staden bistår med och påföljande kisspaus fick vi med oss moster Lena till solig uteveranda för gräddig pasta, kall öl och kall mjölk.
Efter middagen kastade sig LillT i loungesofforna och slängde upp fötterna till ingens förtret, sedan var det dags att ta oss an uppgraderingen av kläder till en knakväxande 3,5-åring.
Inne på Lindex hittade trollet så mycket, så mycket fint, som hon ska önska sig i julklapp. Ännu har hon inte börjat tjata om att vi ska köpa det hon ser, allt lägger hon på önskelistan till jul!
Men skålen med små nagellack vid kassan kunde hon inte motstå, och menade allvarligt att hon behöver ha ett eget nagellack. När jag sa att hon skulle välja färg fiskade hon upp ett blått, och tjoade lyckligt att "den här färgen är perfekt för mig!"
Vi trampade hem på cykeln till Brunnsängs Hage, tappade upp ett bubbelbad som vi njöt av en stund, innan vi gick upp och målade naglarna.
Knappt hann lacket torka förrän det var dags att läsa godnattsaga!


Mamman har fortsatt fira genom att städa badrum och hall, tömma diskmaskin och vika tvätt, man ska väl inte bara ha glamour en hel torsdag?!

tisdag, maj 31

Festliga Juni



Vilken månad i annalkande vänner!

Halvjobbardag imorgon, hundkalas på torsdag, barnledigt, inflyttningsknytis med brännboll på lördag och två hela lediga dagar på det!
Föjs av tvådagarsvecka på jobbet då jag drar på andra och avslutande kursen för blivande spinledare torsdag-söndag, eget rum på Siggesta Herrgård!
Tjejhelg helgen därpå då sambon går sin steg 2 och jag får finbesök av Zinkendamerna.
Och sedan är det väl midsommar?! Och jag har en semestervecka mitt uppiallt!

Undrar vem som ska göra mitt jobb på jobbet bara?!

måndag, maj 30

Handskrift

Inser med vemod att jag tappat min handstil. Ja, alltså inte helt, jag kan fortfarande krafsa ihop en inköpslista vid behov, men det är väl också det enda tillfälle jag tar fram papper och penna för att skriva för hand.
Det är ju till och med sällsynt att jag skriver min namnteckning då jag sköter de mesta affärerna via internet och där identifierar mig med e-legitimation.

Och jag som skriver så snyggt! Eller skrev nu då.

Jag har till och med haft ett heltidsjobb som texterska! Förvisso handlade det mest om snabbtextning (butiksskyltar typ: Extrapris! Köttfärs 49:98 100% nöt) men ändå! Nu printas ju allt centralt och skickas till butikerna, vilket resulterar i ett handeskriftförfall även i butiksvärlden. Ingen övning ger ingen färdighet!

Det är nästan som att ett hantverk håller på att förtvina! En konstart håller på att dö ut! Jag vill varna för detta!

Kanske måste jag börja handskriva dagbok igen? Då ligger bloggen risigare till än vanligt.

OBS! Ser på andra, ordentliga bloggare, som kan vett och etikett, att man tydligen ska redogöra för om en blid är lånad. Alla mina bilder är snodda på google bildsök. Förutom de som uppenbart föreställer mig, mitt barn, min snubbe, mitt hem och - ja, ni hajjar!

fredag, maj 27

Tack! Eller?




Ibland händer det. Jag får uppleva en stunds magi och blir helt golvad!
En vän delar med sig av denna Joplinraspiga soulsångerska och jag bara brister. Hjärtat fylls, själen sjunger och ögonen gråter, hon sjunger rakt igenom hela mitt nervsystem.

Men! Det är ju även jobbigt med de starka känslor som väcks av en sång och en artist som denna. För jag tror inte bara det handlar om handlös förälskelse och gränslös beundran, utan jag tror att jag gråter mest för att JAG VILL VARA SÅDÄHÄÄHÄÄÄR!

BUHU!

Sådär lagom nochig, avslappnat ostylad och vanvettigt begåvad.

HULK!

Sådär lite smårufsig, hänghöftad och passionerat inlevelsefull.

SNYFT!


Men jag har en utgången hockeyfrilla, kontorsarsle och en jävligt taskig pipa, så jag antar att jag får gråta mig till sömns.

Tack ändå Daniel!

onsdag, maj 25

konversation i afton

P (ganska likgiltigt, knapprandes på telefonen) - Jag träffade Julia och Lucas på Willys.
J (överraskat) - Jaha, vad roligt, hur var det med dem?
P (ganska likgiltigt och fortfarande knapprandes) - Jag vet inte.
J (upprört)- Vaddå vet inte, pratade du inte med dem?
P (alltjämt likgiltig och knapprandes) - Nej.
J (bestört nästan)- Meh! Varför inte det?
P (irriterat) - Jag vet inte, de verkade så stressade, och jag stod vid löken.
J (likgiltigt) - Det förklarar saken.

måndag, maj 16

Tjöööta


Vi läser ofta Rut & Knut som godnattsaga för trollet, och de senaste kvällarna är det denna titt ut på skolan som gäller. På en sida berättas det om skolmatsalen och denna illustreras av en bild på ett barn som tar mat ur ett tråg. Rätten som serveras är en av Tyras favoriträtter och igår undrade jag om hon såg vad det var på bilden. Hon tittade nogsamt efter och sken upp när hon kunde leverera svaret: -Fiskpinnar! Det rätta svaret åtföjdes av en high-five och sen läste vi vidare.

Ikväll fick jag den äran att natta trollet igen, och denna kväll var inget undantag, det var dags för Rut och Knut att titta ut på skolan igen. När vi så kom till matsalssidan ville jag återuppleva high-fivestunden från kvällen innan, och pekade så återigen på bilden med fiskpinnarna och undrade om Tyra såg vad det var för mat? Plötsligt var treåringen tretton, himlade med ögonen och riktigt suckade irriterat fram: -Men jag sa ju det igår! Jag måste väl inte säga det idag igen!!?

Rejält tillplattad kunde jag inte annat än att storskratta åt denna diss!


tisdag, maj 10

Enligt vems mått är jag mätt?


Minns att jag för ganska precis ett år sedan hade en viktminskning på 8 kg som målsättning innan midsommar. Fullständigt befängt förstås, både tidsmässigt och kroppsmässigt. Någonstans glömde jag att min trivselvikt sattes upp innan jag burit på skatten som växte i magen i 9 månader. Någonstans fanns hoppet att kunna komma i märkesjeansen, och då åtsyftas inte Lindex- eller KappAhlmärket.

Nu är jag ett helt år klokare.

Slänger vågen och går på känn. Handlar kläder på Lindex och KappAhl som är snälla och sköna mot min nya kropp som trots att den ser mer ur form ut än någonsin nog aldrig varit så vältränad och stark!
Istället för att jaga kilon jagar jag energi, skärper till intagen och skär ner på sockret. Påminner mig själv om att muskler är tyngre än fett.

Det där med Lindex förresten - jag och mina två vänninor konstaterade sist vi sågs att vi alla bar något plagg därifrån. Två av oss konstaterade imponerat att Lindex, som alltid varit så tantigt, faktiskt tuffat till sig! Den tredje, mer klarsynte av oss, korrigerade med att det inte alls är så att det är Lindex som tuffat till sig, snarare vi som tantat till oss.

Nåväl, summa summarum - man ska trivas både i sin kropp och i sina kläder. Då blir livet så mycket lättare! Att det ska vara så jävla svårt.



tisdag, april 19

Bye bye blöja bye bye

Trollet på dryga tre år har varit blöjfri ganska lång tid nu, förutom för nummer två. Då ska den på. Helt OK enligt mig som värjer mig mot att skynda på, muta eller uppmuntra - även om jag i samband med att hon blev torr gjorde ivriga försök med samtligt. På senaste tid har jag dock bara låtit det vara.


Men så i söndags när jag sköljde bajsrumpa och tömde blöjhink kände jag att jag var så klar med det. Så jag bestämde att det var dags. Till trollet sa jag att det from måndagen var slut på blöjorna och att hon skulle få uträtta sina ärenden på toaletten. Inte mer pedagogiskt än så. Hon var med på noterna. Jag hade hög tro på att detta var det rätta.


Måndagen spenderas lämpligt nog hemmavid då vattkoppor angripit lilla trollkroppen. När jag höll mitt ord gällande blöjorna vägrade trollet bajsa alls, och nattades bajsnödig och vattkoppig. Då sved det i mammahjärtat och jag började vackla i min tro.
Googlade i ämnet.
Hittade allehanda inlägg, artiklar och diskussionstrådar som alla behandlade blöjförvägrans vara eller icke vara. Överlag ansågs att barnet måste få ta beslutet att bli blöjfri själv/vara moget för förändringen/bör respekteras i sitt behov/sin separationsångest/få en ingående regogörelse över sophantering som sedan ska översättas i de egna kroppsfunktionerna/bajsa loss i blöja så länge det vill/bör mutas med presenter som trehjulingar o dyl. Herregud! Blev snabbt övertygad om att min strategi hörde till en av de vettigare i debatten.


Dock var oron för veckolång bajsvägran stor när jag gick till jobbet imorse, men fick en upplyftande bajsrapport av VABsambon som berättade att morgontoalett var avklarad på pottan med minilaptopen i knät! PHU! Och kvällstoaletten visade att det inte var en engångsföreteelse.


Kan det vara så enkelt?


Återstår bara att flytta från pottan till toan...

tisdag, april 12

Den som söker

Sedan inflytt i vårat 60-talsfunkisradhus med blomsterbrädor i mörkbrun teakfanér har jag målinriktat sökt efter en gammal hederlig robust mormorsstång i matchande mörkbrunt utförande för skapa lite hemtrevnad i ett i övrigt ännu så länge kalt och oombonat hem.
Har besökt alla hemmagrejselimojsåterförsäljares hemsidor utan framgång. Har googlat, scrollat, smsat, lagt ut på entrepenad, dissat alltför kreativa förslag om att köpa rundstav och betsa, gett upp hoppet och förlikat mig med tanken på nakna fönster för jag vägrar köpa någonting annat än det jag ser för mitt inte estetiska öga.
På nätet fanns bara ekon av mina desperata rop på hjälp i frågan, alltså finns det både en och annan som vill åt dessa klenoder, men i IKEAs och bondromatikens 2011-tal finns mest tunna stänger i aluminium som på sin höjd är misslyckat antikbetsade.

MEN SÅ! Av en slump släntar jag in på textilaffären i Weda och hittar en liten reststång i reakorgen. När jag pratar med de skralt servicebegåvade expediterna förstår jag att jag kan MÅTTBESTÄLLA klenoden. Jag får till och med välja väggfästen ur en oglamorös katalog. Och ringar! Åååååh, ljuvaste lycka!

Nu ska jag bara vinna på LOTTO för stångfan kostar 160 kr metern, fästena 65 kr styck och jag har 7 meter fönster! Plus frakten. En hel liten förmögenhet som liksom bara ska bära upp piffet.

Men det kommer det vara värt! Vem behöver semesterresor när man kan sitta hemma och titta på gardinstången? Alternativt köra armgång i den? Lite chins? Hänga knäveck?

Mottager tacksamt förslag på fler användningsområden för att övertyga sambon om att det är en högst relevant investering som ska tas från hushållskassan! Ni är väl med mig?

tisdag, april 5

genomlyslig?


Jag vet ärligt talat inte var gränsen går. Mitt sinne för min egen integritet har svimmat av. Igen. Vad är det som gör att jag tror att mina kollegor när minsta intresse för mina kissintervaller? (Tre täta toabesök kort efter lunch.) (Ni ser!!!!!?)

Och allt annat jag bjuder oombett på.



Herregud!







tisdag, mars 29

Skitgöra

Det ska vara balans i tillvaron.

Ena dagen: ledig måndag med härlig treåring som får bestämma takten och göromålen. Då släpper man allt vad ordning heter och sover länge, äter halvdan frukost, leker med lera, dushar bara för att det är kul och inte för att det behövs, agerar Lilla Gubben till Pippiklädd...Pippi, äter sen lunch, leker altanlekar, drar runt på en trehjuling i rullgruset, promenerar, leker i lekparken, fikar med kakor och varm choklad, kollar Nalle Puh och läser precis så många böcker ett treårigt troll kan önska.

Andra dagen: öppningstisdag, stiga upp 05.30, cykla till jobbet i pinsnöblåst, komma in och mötas av bajsvatten längs väggar och golv.

Så var det jämvikt på hur bra man får ha det!

tisdag, mars 22

Vårkänslor?



Fy fanvad den jävla solen ligger lågt och bländar en blind så fort man går ut.

Jävlar vad dammigt det är här hemma och jävlar vad det syns när solfan gassar in från morgon till kväll.

Fan vad jävla trött, blek och glåmig jag är.

Helvete vad ömsom rullgrus ömsom isfläckar det finns att riskera livet på när man cyklar till jobbet/dagis.

Satan vad temperaturskillanden är stor när man cyklar till respektive från jobbet.

Skit också vad skitiga alla skor, jackor, byxor är, och vad noppiga alla koftor är och vad fula alla andra kläder är.

Våren är här hörrni - vad härligt va!?

lördag, mars 19

Skör och stel

blir man av inaktivitet, det lärde jag mig på kursen jag kom iväg på efter allehanda örter och mantran som lyckades jaga iväg sjukan som attackerade inför förra veckoslutet. Tur att det bara är på bloggen jag är inaktiv nu då!

Ovan nämnda helg gav kickstart på träning, och den omgärdande teorin gav sug att hålla ångan uppe! Känner mig stark och frisk - bästa känslan! Tänk om jag fick lika mycket tid som energi av att träna, att det liksom gick att spinna ikapp några timmar? Då kanske det inte skulle stå kvar ouppackade kartonger och hyllor, ligga en massa ovikt tvätt och olästa böcker överallt?

Trots en natt med dålig sömn blev denna dag bra. Tränade på förmiddagen, hem och lunchade med famíljen innan vi tog oss ner på stan och mötte upp mormorn som hjälpte Tyran och mig att beta av ärende-&inköpslistan medan pappan representerade Friskis&Svettis på stadshuset. Avrundade stadsbesöket med en fika på Café Valencia på Kringlan, dock inte med den efterlängtade latten, för - hör och häpna: de hade stängt av kaffemaskinen eftersom de skulle stänga om en halvtimme! Blev så förbannad att jag skulle gå därifrån, men då lillTyran hade pekat ut ett vaniljhjärta kunde jag inte genomföra den principiella avfärden jag kände var det enda rätta. Innan vi ens fikat klart kom disktrasemannen och skulle torka vårt bord! Det var sista besöket där. Mormorn ska sedvanligt framföra sitt missnöje enligt konstens alla regler. Go girl!

Väl hemma fick vi middags-&leksällskap av södradamerna, och nu ligger jag proppmätt i soffan och trycker i mig godis - det är ju ändå lördag!

Arla uppstigning imorgon då en femtedel av familjen ska tävla på SRK, tre femtedelar ska till gärdet på basketmatch och den sista femtedelen ska till lägenheten på Skogsgatan och flyttstäda. Om man sedan summerar helgen tror jag lördagen tar plats som nummer ett på topp tre! (I alla fall ur perspektivet från den femtedel som åkte på städningen...)

tisdag, mars 8

Kan nån, kan jang


Har i en veckas tid nu gått och dragits med känslan av en smygattackerande sjuka som liksom svallar runt i kroppen. Trodde jag sov bort den i helgen men se nu är det inte tal om smygattack längre, nu brakar det runt i huvudet och lederna och musklerna!

PANIKEN!

Jag ska för fan till Lillsved och kursa och träna torsdag till söndag, första steget i min spinledarutbildning. DET ÄR INTE LÄGE! Hör du det, skitsjuka? Försvinn!

Jag ska dränka dig i Kan Jang.

Det kommer funka.

Jag är helt övertygad.

(Tron kan försätta berg - heter det inte så?)

Håll tummarna eller skicka mig dina bästa blåsa-förkylningar-tips. Eller både och!



lördag, mars 5

Bissi days, happy days!

Nu börjar vi landa här i radhuset!
En vecka i vårt nya hem har passerat och det har vi firat med att ha bästa mormorn och morfarn på middag igår, och när lillT somnat slappade vi första kvällen i soffan med snacks och fredagsunderhållning, parallellt med förstrött uppackande av några lådor som fanns på armlängds avstånd.

Idag var lillT och jag på stan för presentshopping medan pappan borrade upp hyllor och dammsög, för att sedan gå på 4-årskalas hos FinMinnan, SötVikorv och SnyggMia. Sicket liv och sicket kiv - precis som det ska vara! 

Sedan bar det hemåt för att ta emot middagsgäster av bästa slag, Tyras kompis Agnes med pappa hade lämnat halsflussig mamma hemma för lite lasagne och lek hos oss. Tjejerna leker så bra tillsammans och gråter blod varje gång det är dags att bryta upp. Tänk när de är lite större och kan sova över så vi slipper dessa hjärtskärande farväl!

Imorgon väntar upptäcktsfärd i vårat nya område och en lunchbjudning i grannskapet!

Det börjar bra - hurra!

torsdag, februari 24


Vi spacklar hål, skrubbar skåp och lådor, viker upp kartonger, målar, tömmer förråd och äter snabbmat alla lediga timmar, så jag ber att få återkomma!

tisdag, februari 15

Drivkraft

Fastighetsägare är inte min kopp te just nu.

Varken på jobbet eller hemma. Tänk om alla fastighetsägare ville vara fastighetsägare och tjäna pengar, och inte vara fastighetsägare endast för att tjäna pengar. Att liksom drivas lite av en servicevilja och omsorg. Men då kanske man inte tjänar några pengar?

Ett gammalt IQtest funnet i flyttpackningen visar att jag har en väldigt god verbal förmåga, men ibland får jag helt enkelt bestämma mig för att knipa igen för att inte språkberika somliga långt upp i dalhålet.

MORR!

söndag, februari 13

Älskade ungen

är hemma hos mig igen!

Visst har ff-helgen varit bra på alla sätt och vis, men HERREJÖSSES vilken lycka att få hem henne!

lördag, februari 12

The ensam-hemma-effect

Tänk vad en ledig fredag och en familjefri helg kan göra för effektiviteten!

Fredag
Arla uppstigning och tejpning av socklar och hörn.
Skotta fram hel bil under halvt isberg.
Hämta målarfärg.
Måla ett lager.
Äta god god lunchsallad med lite lite salami.
Äta upp resten av salamin när lunchen var slut.
Rensa i förvaring och sopsortera.
Ringa skälla på fastighetsägaren för att de inte snöröjt.
Bära ut skräp till bilen och åka till återvinningen.
Hälsa på fastighetsägaren som stod och skottade när jag kom tillbaka.
Måla ett andra lager.
Till Friskis och spinna med Mia.
Äta god god middagssallad med lite mozarella. Eller ganska mycket mozarella faktiskt.
Få mersmak och äta lite av Brien och Chevrén också. Eller ganska mycket faktiskt.
Packa några lådor till.
Ta taberass på vinet.
Uppfyllas av skräckblandad förtjusning att jag ska leda några låtar under Spin Of Hope.
Spotifya hela kvällen på jakt efter spinlåtar.
Läsa morgontidning som nattlektyr.
Sova sött, djupt och ostört.

Lördag
Läsa morgontidningen i sängen.
Sätta på ägg-&tevatten och en tvättmaskin.
Titta ut genom fönstet och lockas att skita i att-göra-listan.
Måla ett tredje lager och hoppas det är det sista.
Äta pasta så jag bli mätt så jag inte äter upp den salami och ost som nu finns kvar efter gårdagen.

Skruva ner allt väggmonterat och täppa igen hålen.
Packa några lådor till?
Gå på ett aerobicspass.

Sen tror jag minsann att att-göra-listans alla rutor är ibockade och då blir det fria aktiviteter.
Så passande en lördagkväll!

torsdag, februari 10

En insnöad kväll på Skogsgatan

Ibland är oväder av godo. Som när parabolen eller antennen eller vad vi nu har för mottagare på taket snöar igen, och endast ettan tvåan och fyran funkar.

Vad intressanta program man får se när sambon inte kan zappa runt bland alla CSI, hemsökta hus och ogenomtänkta tjugominuterskomedier!

Jag har suttit helt trollbunden av en norsk dokumentär om ett pakistanskt par som flyr sina familjer och sitt land för att deras kärlek är förbjuden. Kärlek på liv och död. På det Debatt och En idiot på resa. Sambon har somnat i soffan av tristess.

Jag känner att jag måste återta makten över TV-tittandet, åtminstone mitt eget. Tvillingkort nästa! Eller oväder alltjämt!

tisdag, februari 8

Lilla lyckan


Jag har (skitasentomsider kanske men skit i det nu!) hittar en desktop gadget som är en att-göra-listfunktion med rutor att bocka i när man gjort det man ska. Och då, *flåsar exalterat* då, när man bockar i, *flåsar exalterat och ivrigt* då gråas punkten och ramlar längst ned på listan och liksom ligger där och påminner om ens framåtanda och effektivitet.

Jag har en för jobbgrejjer och en för privatgrejjer.

Åååå, den lilla kontrollfreaken i mig hjular och slår kullerbyttor och moonwalkar!

söndag, februari 6

Vitt - check!

Bordet är vårat. Hittade ett i Nynäshamn på Blocket. Igår hämtade vi det och nu står det på P´s jobb och väntar på att få komma på plats i vårat nya stora kök!

Bordet är 2.20 utan iläggsskiva och 2.60 med. Det är herrejössesstort vänner! Fatta stormiddagar! Fatta spejs! Fatta rita, måla, pyssla i en en ände, plugga läxor i en annan, surfa i en tredje, käka senmiddag i en fjärde och ta kvällteet i en femte.

Och till jul/påsk/födelsedagar, och alla andra anlednnigar till att umgås och dinera tillsammans, kan tjocka släkten och alla barn sitta tillsammans. Vid samma herrejössesstora bord.

1300 pix och en släpkärra från Statoil. Så. Jävla. Värt.

Några brokiga stolar och turkosa väggar runt det så tror jag att jag sover i köket .

onsdag, februari 2

Mentol, korall och vitt


Åh, vad snyggt det ska bli!

I´m gonna love you



like I´ve never been hurt before. I´m gonna love you like I´m indestructable.

Fantastiskt vackert. Och otroligt svårt.

torsdag, januari 27

Här ska flyttas X 2!


Vi lämnar ju inom kort den här höghöjdstakade trägolvade genomcharmiga men för lilla lägenheten för ett radhus med grå linoleummattor och fyrkantiga rum. Dock finns ett varsitt rum till alla, rymligt kök, förråd, garage och tomt! Helt klart ett uppköp, även om det har tagit ett tag för mig att kkomma över separationsångesten från vår 4-rumsvåning där vi startade vårat liv som familj på riktigt. 

Jag har ett väldigt sentimentalt förhållande till alla mina gamla hem, från radhuset på Varpavägen där jag växte upp, första lyan i Ronna, BR-tvåan på Heimdallsvägen jag hyrde av mamma och hennes bröder när min älskade mormor dött, min första sambolägenhet på Syréngatan, min unkarlskvinnelägenhet på Kaplansgatan (vilken underbar tid i livet jag spenderade där!), ettan på Rådhusgatan med bullret från helvetet (där utvecklade jag tveklöst min ljudallergi), tvåan med balkong och öppen spis på Templaregatan där jag och P gömde vår förbjudna kärlek, till hit på Skogsgatan. Jag kommer gå förbi här och tycka att det är lite mitt, att det är lite märkligt att någon annan har sitt hem och sitt liv innanför dessa väggar.

Men som sagt  - flytten är av godo och jag kommer nog älska de där linoleummattorna när små treåringsfötter fått springa över dem, tonåringar hårsprayat dem hala och sambon spillt in kaffedoft i dem.

OCH! Jag ska flytta på jobbet också! Jag och kollegan flyttar en trappa upp och kommer bort från spontanspring, onödigt spring och socialt spring (fast det är väldigt trevligt spring så avbryter det mitt arbete hela tiden!) och jag kommer ha möjlighet att stänga dörren och jobba ostört och obrutet - vilken dröm!!! Jag har, just för att det känns så tråkigt att stänga in sig och bli otillgänglig, inte tillåtit mig att se till att kunna göra det, men för att rädda både mig själv och mitt arbete så måste jag. Den här veckan har ihärdiga droppar fått bägaren att rinna över och jag tog upp med min chef att vi har en ohållbar arbetssitution. Min mycket lyhörda och sympatiska chef lovade flytta mig till en bättre plats utan att tveka - och bäst av allt: jag behöver inte ens göra det själv! Under min jobba-hemifrån-dag kallar hon in flyttgardet och swip-swop: NYTT KONTOR!!!

Klumpen i magen och trycket över bröstet lättade lite idag när detta blev bestämt.

Och jag tänker inte vara minsta lilla sentimental över mitt gamla kontor med saloondörrar!

Movin´all up!


söndag, januari 23

the Magsjuka

Kroppen besitter ju en enorm intelligens som kickar in vid fara, brist och graviditet till exempel. Behöver en gravid kropp järn blir mammman to be sugen på att knapra på en gammal rostig järnstång, helt logiskt.

Då kan man tycka att kroppen efter en natts magsjuka borde signalera till hjärnan att det som ska förtäras ska vara livgivande och hälsofrämjande och efterlämna en känsla av välbefinnande.

Så vad tryckte jag i mig igår efter nattens bajskaskader?

  • Ostburgare
  • Kaffe
  • Coca Cola
  • Toblerone McFlurry
  • Lördagsgodis
  • Skinkstek
  • Mer lördagsgodis
Inte så hög IQ i min kropp inte.

torsdag, januari 20

Kommer ikapp

Försöker fortfarande komma ikapp efter julledighet på jobbet. Inte helt lätt på en arbetsplats där man delar kontor med tre fantastiska, roliga, arbetsamma och entusiastiska kollegor, och där ca hundratalet idella, spirituella och orginella funktionärer springer in och ut hela tiden. Och alla dessa glada motionärer, som är hela anledningen till att jag har ett jobb, som frågar mejlledes, telefonledes och kontorsledes. JAG FÅR INGENTING GJORT!!! JAG BLIR GALEN!!! Min enda dag i veckan när jag jobbar hemifrån är långt ifrån nog. Samtidigt är närheten till allt jag behöver till mitt jobb ibland en förutsättning för att kunna göra mitt jobb. GAHHHHH!!!

MINA NERVER!!!

Dopar mig med vin.

Tröstar mig med vin. För att känslorna av ett besök hos en jävla skitdoktor kommer ikapp när man får en björnkram av en medmänniska som såg att jag var trött (man sover inte sådär jättegott brevid en feberhet, sparkande kamin som ska dricka och kissa och knorka med nappar stup i kvarten alla nätter på raken) och ledsen efter mitt besök på vårdcentralen med lilla trollet som är inne på sjunde dagen med feber, ihärdig hosta och täppt näsa. Hon var så ledsen, trött och ovillig att vara där, och skitgubben kunde inte ens sänka sig till att säga hej till varken troll eller trollmamma. Kan man inte begära att man ska besitta ett visst mått av empati och socialt patos om man ska vara läkare?

Sover kanske gott på två glas vin nu? Imorgon är en annan dag.

onsdag, januari 12

Återanvändning

Nyste just som jag åt min fisksoppa. Fick en bit vältuggad lax i handen. Tippade ner den i soppan igen. Fortsatte äta.

Jag är både jätteekonomisk och superäcklig.

fredag, januari 7

Efter tre julaftnar, nyårsfirande och trettondagsdinerande med gäster av allehanda slag tog treåringen i familjen ett initiativ under dagens lunch till en vana hon sett alltför mycket av. Vi sitter tysta tuggandes våran mat och ingen hade någor särskilt på hjärtat så maten så att säga tystade våra munnar.

Då bryter Tyran tystnaden med ett Nähä hörrni!, så grabbar hon sitt glas, lyfter det och utbrister SKÅL!

Kanske ska vi fundera på en vit månad?