Försöker fortfarande komma ikapp efter julledighet på jobbet. Inte helt lätt på en arbetsplats där man delar kontor med tre fantastiska, roliga, arbetsamma och entusiastiska kollegor, och där ca hundratalet idella, spirituella och orginella funktionärer springer in och ut hela tiden. Och alla dessa glada motionärer, som är hela anledningen till att jag har ett jobb, som frågar mejlledes, telefonledes och kontorsledes. JAG FÅR INGENTING GJORT!!! JAG BLIR GALEN!!! Min enda dag i veckan när jag jobbar hemifrån är långt ifrån nog. Samtidigt är närheten till allt jag behöver till mitt jobb ibland en förutsättning för att kunna göra mitt jobb. GAHHHHH!!!
MINA NERVER!!!
Dopar mig med vin.
Tröstar mig med vin. För att känslorna av ett besök hos en jävla skitdoktor kommer ikapp när man får en björnkram av en medmänniska som såg att jag var trött (man sover inte sådär jättegott brevid en feberhet, sparkande kamin som ska dricka och kissa och knorka med nappar stup i kvarten alla nätter på raken) och ledsen efter mitt besök på vårdcentralen med lilla trollet som är inne på sjunde dagen med feber, ihärdig hosta och täppt näsa. Hon var så ledsen, trött och ovillig att vara där, och skitgubben kunde inte ens sänka sig till att säga hej till varken troll eller trollmamma. Kan man inte begära att man ska besitta ett visst mått av empati och socialt patos om man ska vara läkare?
Sover kanske gott på två glas vin nu? Imorgon är en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar