Slätaste, sockrigaste!

Igår kan möjligtvis varit sommarens sista sommardag. Det kan möjligtvis regna, storma och åska resten av sommarmånaderna. Vad vet vi?

Men igår rasslade solen mellan fladdrande björklöv och vajande körsbärsblommor!

Tyra och jag firade efter jobb och dagis med att handla bröd på Svens Hembageri. Vi köpte ett alldeles nödvändigt frukostbröd,och som vi stod där i det lilla hembageriet som fastnat i någon era jag har svårt att tidsbestämma, kände vi hur mellismagarna sög till vid anblicken av de sockriga, stora vetekringlor som låg i lagom Tyra-ögonhöjd. Vi slog till! Kringlan fick Tyra i en papperspåse som snart fick mörka fläckar, och hon höll krampaktigt den dyrbara lasten med båda händerna ända ner till Tobaksparken. Där på bänken men solen spelandes i kanalkruset nedanför delade vi på vår bulle. Säkert bidrog både sällskapet och stunden med sin charm, men upplevelsen av denna bulle är ett himmelskt minne!

Vilken perfekt guldgräddad yta! Vilket vitt, lent innanmäte! Vilket sprött, sött socker i lagom mängd i kringlans alla skrymsler och vrår! Vilken sofistikerad smak! Vilken välkomponerad njutning! Vilken lagom stor bulle för ett par munnar att dela på!

Så sköljde vi ner de sista sockersmulorna med päronsaft, Tyra deklarerade att hon INTE hade bajsat så då fick vi gå hem och byta blöja.

Även om det verkligen var årets sista sommardag så ska den där bullen värma i magen fram till nästa sommar. Eller fram till nästa bulle!