Utomhusträning är ju liksom the shit. Det säger jag er. Så länge solvinden smeker kinden och inte haglet.
Har passat på att jympa med Friskis&Svettis brevid minigolfbanan de tillfällen som erbjudits i sommar. Armhävningar och situps är tusenmiljarder gånger lättare i fylligt, mjukt gräs än på ett plastgolv. Att solen glittrar i kanalen invid och musiken stiger fritt och sprider sig för vinden ger en känsla av frihet och friskhet som ingen svettig jympasal kan bjuda på, måvara hur högt i tak som helst!
Jag har också svikit min välbesökta spinningsal för att flyga med falken landsvägen fram. Falken är då verkligen falken och inte min cykel för den som trodde det. På samma ställe under min tvåmilatur sluter den upp och glider med mig högt däruppe. Cirklar runt när jag tappar farten i uppförsbacken förbi biodlingen för att sedan lämna mig åt mitt öde när jag når säteriet. Jag känner någon slags förtjust samhöriget med den där fågeln. Saknar den när den inte dyker upp.
Ikväll blev turen senare än planerat. Var på närakut med snavande rytterska med djup reva i benet. Efter bestialisk bedövning och tre stygn kunde vi landa hemma och få middag och ta hand om tvätt. Sedan gav jag mig sentomsider iväg.
Solen stod lågt och kvällsbrisen virvlade milt runt de trampande benen. Bakom backkrönet efter Talby gick skördetröskan på ett av fälten och i himlen låg fem röda luftballonger på olika höjd, skiftande höljda av kvällssoldiset.
Jag uppfylldes av en salig lycka som jag endast känner i stunder då det är jag, naturen och musiken i mina hörsnäckor.
Det är så nära religion jag kan komma tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar