Bortkopplad och utslagen

Jag har erfarit det hårda turnelivet. Ett par dagar on the road med Friskiskollegor har lämnat en spillra av mitt inbillat vältränade jag nedkroknandes på olika stolstyper här hemma. Ett galet skönt och tydligen överdrivet effektivt skivstångspass har sånär begått massmord på samtliga muskelgrupper i min kropp. Ryggsäckspromenader milsvida runt i den stora staden och en komplett sömnlös natt hjälper inte läkningen nämnvärt. Och - nej, det var inte det enda passet, men om jag ska komma in på allt annat jag utsatt min trötta kropp för kommer jag behöva återuppleva hela bootcampen igen och jag hänger mig nu åt förträngning i stället. Nu när I´ts out there. Nu när ni vet. Mitt slit. Min anledning till att inte kunnat öppna laptopen, än mindra lyfta armarna till tangentbordet. Jag tänker glömma det bara.

Det där med sömnlöshet är förövrigt någonting jag lider av även utanför turnerandet. Jobbar på nätterna nämligen. Mycker dumt då jag inte får betalt annat än i en zombietillvaro där en parklek med mitt dagisbarn ter sig oöverstigligare än Mount Everest. En månads insomnia. Idag gick jag till doktorn och fick sömntablett. Ej alls beroendeframkallande sa han. Bäst det, sa jag. Nu har jag tagit mina två Propavan och väntar på att ridån ska gå ner. Undrar om jag hinner in till sängen?!