Efter en instensiv helg med träning och umgänge har jag tagit en dag för mig själv. Skrotar runt hemma och återhämtar mig mentalt och fysiskt. Njuter av tystnaden och av att inte prata och inte lyssna.
Bäst som jag står och viker tvätt hör jag en stämma från köket: Jag är hungrig!
Jag hinner sucka lite tyst för mig själv och kontstatera att det nu är slut på friden, innan jag kommer ihåg att: Hey, jag är väl ensam hemma?!
Letar upp rösten och finner denna läskigt välsminkade docka på sin potta i ett hörn i köket. Hon har suttit tyst där sedan två veckor då hon hamnade där i väntan på rengöring efter att Tyran och pappan gett henne neongul gröt att äta.
Två veckor och två Bag-In-Box senare är hon alltså hungrig igen.
Jag förklarade att jag inte alls planerade att laga mat, torka spyor eller på annat sätt ta hand om henne idag, och att om hon knystade det minsta skulle jag dränka henne i kallt vatten.
Än så länge är det tyst där ute, men jag ser för mitt inre hur hon googlar numret till DRIS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar