En engagerad granne stack i somras till mig en pamflett som ondgjorde sig över de planer på nybebyggelse som pågår i området i och kring det gamla Tobaksmonopolet där vi bor i vår hyresrätt. Pamfletten beskrev byggplanerna och uppmanade oss boende i området att mejla in en protest mot dessa. Planen är att 300 nya lägenheter ska produceras, dels genom att bygga om det gamla Tobaksmonopolet och dels genom att nio punkthus á 5-8 våningar högt.
Jag mejlade aldrig in någon protest trots att ett punkthus på åtta våningar rakt över gatan skulle sabba min kanalvy totalt. Jag kände inte att min vardagslyx med kanalglitter utanför fönstret rättfärdigade ett nej till fler lägenheter för folk att leva och bo i. Än mindre rättfärdigat om det byggs efter behov, dvs hyresrätter i både mindre och större storlekar till bra hyror.
Jag respekterar dock att man väljer att protestera mot förslaget, och protestivern verkar ha gett resultat! I dagens Länstidning står att läsa att höjden på husen föreslås sänkas. Det är ju ett resultat som jag gärna hade varit med och frammanat. Dock oroar det några att det skulle vara hyresrätter som planeras byggas och det medför ju en "risk för att bidragstagare ska flytta in i området".
Kanske är jag naiv och omedveten om vilka jag är nabo med, men det hände någonting med luften här i kvarteret Lejonet efter att jag läst artikeln. Den blev liksom unken.
Dags att dra vidare!
En uddlös och inkonsekvent blogg om allt och ingenting. Ömsom ytterst opålitlig och opolitisk, ömsom något poetisk och pretentiös. Välkommen!
tisdag, december 7
måndag, december 6
Det hände mig
Går in i en hiss från vilken en man går ur. Han har lagt en illasinnad mök i hissen.
Ska ner 4 våningar. Efter 2 stannar hissen. En kvinna stiger in. Rynkar på näsan. Jag överväger att informera henne om att möken inte är min. Bestämmer mig för att det varken skulle kännas mer avslappnat eller mindre pinsamt om jag började reda ut möklukten.
Så jag säger ingenting.
Jag hatar när såndant händer.
Ska ner 4 våningar. Efter 2 stannar hissen. En kvinna stiger in. Rynkar på näsan. Jag överväger att informera henne om att möken inte är min. Bestämmer mig för att det varken skulle kännas mer avslappnat eller mindre pinsamt om jag började reda ut möklukten.
Så jag säger ingenting.
Jag hatar när såndant händer.
onsdag, december 1
Vi måste flytta, del 2.

Är det inte detta det vackraste skåp någonsin skådat hitom vintergatan?
VILL HA VILL HA VILL HA!
Hördes det där till Nordpolen tror ni? Jag tar det igen för säkerhets skull:
VILL HA VILL HA VILL HA!!!
tisdag, november 30
Det bästa av två världar
Det är så fint och fullt här hemma jämna veckor! Då är mina stora bonusflickor här och livet blir storfamiljens med alla olika schemor, hemkomster, aktiviteter och allmännt häng här och där. Tycker jämt det är fullt hus dessa veckor med aldrig är vi fulltaliga vid middagsbordet. Alltid är någon iväg på någonting, men behöver man själv iväg på någonting finns alltid någon tillhands för den minsta familjemedlemmen som väl helst inte ska lämnas ensam! Här finns utrymme för effektivitet och planering, vilket jag störtgillar!
Det är så tomt och tyst här ojämna veckor, men också vilsamt och luftigt i jämförelse! Treeningheten är en familj den med, om än inte fulltalig. Här är fullt fokus på lillTyran och hennes bravader, och vardagsstressen är någonting vi hör andra talar om men inte känner av själva. Vi är ju också väldigt bortskämda med villiga barnvakter om det kör ihop sig. Här finns utrymme för lek och vila, vilket jag också störtgillar!
För att nyansera idyllen, och också förklara varför jag kan njuta av den såsom jag gör, bör tilläggas att det tog nästan tre år för oss att landa som familj, och nästan fyra år att känna lugn och värme i maggropen då boendet för storasystrarna blev jämt uppdelat veckovis. Nu känns inte separationen lika tung som när de bodde merparten hos sin mamma. Och då är jag inte ens i närheten av känslan av orättvisa och separationsångest som deras pappa var i!
Men nu som sagt! Det bästa av två världar. Hoppas att det känns så för alla inblandade!
Det är så tomt och tyst här ojämna veckor, men också vilsamt och luftigt i jämförelse! Treeningheten är en familj den med, om än inte fulltalig. Här är fullt fokus på lillTyran och hennes bravader, och vardagsstressen är någonting vi hör andra talar om men inte känner av själva. Vi är ju också väldigt bortskämda med villiga barnvakter om det kör ihop sig. Här finns utrymme för lek och vila, vilket jag också störtgillar!
För att nyansera idyllen, och också förklara varför jag kan njuta av den såsom jag gör, bör tilläggas att det tog nästan tre år för oss att landa som familj, och nästan fyra år att känna lugn och värme i maggropen då boendet för storasystrarna blev jämt uppdelat veckovis. Nu känns inte separationen lika tung som när de bodde merparten hos sin mamma. Och då är jag inte ens i närheten av känslan av orättvisa och separationsångest som deras pappa var i!
Men nu som sagt! Det bästa av två världar. Hoppas att det känns så för alla inblandade!
fredag, november 26
söndag, november 21
Fullbordat
Så. Då har jag klippt mig själv också. Ansat hockeyfrillan.
Jag är så whitetrashig man kan bli med tanke på mitt förra inlägg.
Men jag är uppenbarligen glad ändå.
Av någon outgrundlig anledning.
Jag är så whitetrashig man kan bli med tanke på mitt förra inlägg.
Men jag är uppenbarligen glad ändå.
Av någon outgrundlig anledning.
torsdag, november 18
Förfall!
Herre min je, nu är det inte längre mycket bevänt med varken intellektet eller stilen!
Exempel 1: Intellektuellt förfall
Mina 8 senaste böcker är inköpta på Willys i Weda, helt oöverlagt i kassakön. Dessutom urskillningslöst då läsbarheten är på samma låga nivå som den litterära kvaliteten.
Exempel 2: Stil utan finess:
Min senaste dress är i velour och inköpt på familyavdelningen på IKEA.
Hur tänkte jag?
Såhär: Men så praktiskt, nu behöver jag ju inte gå på stan!
Vad blir nästa steg?
Tur att de inte har kläder på Willys.
Exempel 1: Intellektuellt förfall
Mina 8 senaste böcker är inköpta på Willys i Weda, helt oöverlagt i kassakön. Dessutom urskillningslöst då läsbarheten är på samma låga nivå som den litterära kvaliteten.
Exempel 2: Stil utan finess:
Min senaste dress är i velour och inköpt på familyavdelningen på IKEA.
Hur tänkte jag?
Såhär: Men så praktiskt, nu behöver jag ju inte gå på stan!
Vad blir nästa steg?
Tur att de inte har kläder på Willys.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


