Hang on in there

Ikväll skjutsade vi in Tyras morfar till akuten igen. Han hade lyft Tyra och fått hjärtflimmer vilket medför andnöd, kolsyra i kropp och knopp och gissningsvis dödsångest. Jag får så ont i hjärtat. Men det är troligtvis ingenting mot vad han får.

När jag sitter på spinningcykeln eller skuttar runt på jympagolvet och kommer till den där överjävligt jobbiga fasen undrar jag varför jag gång på gång frivilligt utsätter mig för denna upplevda plåga. Svaret är alltid: HJÄRTAT! Klart vill jag hålla kroppen i form, men framför allt hjärtat. Så jag tar mig över peaken och flåsar envetet vidare.

När vi släppt av morfarn och for vidare hemåt för nattning blev Tyran fullständigt förtvivlad. Jag vill va på kukhuset tjöt hon hela vägen hem med snoret och tårarna glänsande i väglyktornas sken. Där finns roliga stolar med hjul på, hissar med knappar, skåp med nycklar, snören till dörrar, morfar med godispåse och akvarium. Klart att kukhuset lockar.

Häng i pappsen!