Måndagsmonstret

Jag börjar 06.45 på måndagmornar. I min värld är det galet tidigt. Helgalet heltidigt.
Då lördagen och söndagen oftast bjudit på sovmorgonar går jag just inte och lägger mig i god tid på söndagkvällen.
Uppstigningen vid 05.50 är dock märkligt nog smärtfri.
Promenaden uppför Algatsbacken likaså.
Röran med lappar och kvarglömda effekter på mitt skrivbord likaså.
Den undantagslöst gnällige finnen bekommer mig inte nämnvärt.
Helgens ouppklarade gåtor och mysterier löser jag i ett kick och jag har min lenaste stämma i luren till den ständigt ringande telefonen.
Jag småspringer i iver till dagis för att få hämta hem lillTyran och inleder kvällens bestyr med en hyfsat hög energinivå.
Jag äter middag och samspråkar med familjen, brygger kaffe och byter om till träningkläder.
Spinnar och snackar lite rusig av energi.
Kommer hem lite rusig av energi.
Tänker; det blir nyheterna sen bums i säng.
Klockan passerar elva.
Monstret tar över.
Jag svär.
Muckar.
Gnäller.
Tjatar.
Skäller.
Beter mig som en jävla idiot.

Nästa måndag är det nyheterna sen BUMS I SÄNG. Hör jag det? BUMS!