Kroppsvätskor.
Pretty äckligt ord både bildligt och bokstavligt talat.
Stackars kvinna som hamnade jämte mig på lördagens 75-minuters spinpass! När uppvärmningen fyllt sitt syfte är jag igång liksom inifrån och ut. Och som det flödar! Svettas gör jag nog helt normalt, var nu normen för en genomsnittlig träningssvettsdos ligger, men det är alla andra vätskor som liksom kommer upp till ytan under första konditionspasset som oroar mig. Blodet rusar upp i huvudet för att syresätta hjärnan som kroppen verkar tro har tiltat.
VAD GÖR VI HÄR? VARFÖR ÄR VI HÄR? VAD FAN HÅLLER VI PÅ MED!?
Förvånande nog låter ingen i salen sig hindras av det mänskliga stoppljuset som ilsket och ihållande signalerar rött. Alla trampar vidare. Snoret rinner, slemmet samlas, jag hostar, flåsar och frustar.
Tjippar efter syre.
I andra konditionsblocket eskalerar det. Jag stånkar och stönar och för att ta mig genom skärselden börjar jag instinktivt att profylaxandas!
När det hela är över är jag lycklig som en nyförlöst och pånyttfödd som en...nyfödd, antar jag.
Undrar om spingrannen känner sig pånyttfödd eller mest äcklad?
Äsch, du gjorde det så galant och inte tusan var du SÅ svettig och röd! Jag som såg er alla från andra hållet kan konstatera att alla var svettiga och käckt friskisröda. Själv ska jag kräva att få en stupränna framme vid ledarcykeln...
SvaraRadera