God & glad

kräftorna ligger i hemkokt lag, osten ska få komma fram och svettas en stund i rumstemperatur, snapsen ligger i frysen, jag är nytränad, regnet rinner snyggt på fönstren, ölen är kylskåpskall, ljus ska tändas, darling ska väckas ut sin snuviga middagssömn och jag älskar den här dagen.

Oväntad godhet

Just nu är jag alldeles varm i hjärtat och en liten molande klump i magen har lösts upp upp flyter ihop med endorfinerna!

Ibland kommer hjälpen till de som behöver den mest därifrån man minst anar.

Städa städa varje fredag och så varje jul

det tyckte Pippi var kul. Men på hennes tid fanns inte Rut-avdrag.

Jag hatar att städa. Verkligen hatar att städa. Jag kan småplocka, småtorka, smådesinficera, smådiska, småsträcka lakan, småputsa och småtvätta, men hell vad jag hatar att storstäda! Idag fanns ingen återvändo.

Imorse låg dimman tjock utanför när jag drog upp rullgardinen, men när jag kom ut var luften hög och klar och solen sken. På riktigt dags att putsa fönster.

Imorse trodde jag att jag gick i sömnen och i drömmen befann mig barfota i ett grustag, men jag var faktiskt helt klarvaken på passage i min hall.

Imorse högg en dammråtta mig i hälsenan.

Det var liksom helt klart och tydligt städdags.

Så idag, efter jobbet, har det putsats fönster, skurats kök och badrum, dammtorkats fria och ofria ytor, dammsugits och vårtorkats golv, lagats ugnslax, druckits ett glas vin och svimmats. Allt med hjälp av sambo och tvåochetthalvtåring (för denna bör tilläggas att det gäller nästan allt, köksskurande och vin betackade hon sig för), aldrig att jag skulle klarat allt detta på egen hand innan fredagsunderhållningen.

Nu har jag kvicknat till och ska väl våga mig ut i köket där två tonåringar bakat kakor med elvisp, från min dimhöljda avsvimmade soffposition hörde jag något om kaksmet uppåt väggarna...

Nåja, det är en dag imorgon också!

En barnfri fredag i faggorna

I fredags fick sambon och jag en kväll på tu man hand. Vi var ute och åt och gick sedan på bio. Man kan ju lätt få för sig att det ska spira något romantiskt skimmer över "tu man hand, restaurang, biobesök", inte sant? Men kära ni: en kväll på Heron City är inte unset skimrande, endast slamrande och uttröttande.

Nåja, jag är ju heller ingen romatiker så nu är jag ju inte alls besviken.

Tvärtom, för att slå ihjäl de två timmar som uppstod mellan ätande och filmtittande, hann vi med LED-TVtittande på en närliggande brakstor media marknad, och att släntra över till IKEA och köpa massa bra förvaring som vi nu styrt upp i vår oreda bland gamla urvuxna kläder och röriga förrådshyllor med. Den lilla kontrollfreaken i mig är som på valium.

Efter att ha ätit sushi från en meny som erbjöd "hackad rå fis" och sett en överskattad och överdrivet lång film med Leonardo Di Caprio, kan konstateras att det bästa på hela BF-fredagen var lådköpen på IKEA. Och det ska sambon, som utöver sin enorma charm och stilighet, också kan besitta envishet och veta att avstyra mina tråkplaner på att, istället för att vänta 2 timmar på en biofilm, åka hem och kolla en DVDrulle i trygga hemmasoffan, ha tack för. Annars hade hammaren forfarande legat skavfötters med lågenergilamporna, och Tyras urvuxna kläder hade legat kvar i ovikta högar på mitt nattygsbord.

Jag tror jag börjar bli gammal.

Både för att jag är så trött och vill åka hem istället för att gå på bio.

Och för att jag just skrev "Nattygsbord"

Men vackrast av allt

är denna tös.

Carolina Gynning

är snyggast i världen. På riktigt.

Hon kan inte stava och kan inte skriva intressanta blogginlägg, hon publicerar nästan bara bilder på sig själv och jag bara njuuuter. Fick jag bara höra hennes högljudda skånska gapa fram de innehållslösa texterna skulle lyckan vara total.

Nä hörrni

om man skulle ta och blogga lite?

Hösttröttheten har slagit till. Däckade efter dagishämtning och middagsfix. Väcktes med kaffe av mina finaste. De som jag inte kan se mig mätt på. Nu sover LillT och P spelar innebandy. Storasystrarna är hos sin mamma.

En stund för mig själv.

Lite plock med tvätt. '

Lite sockersug.

Lite inventering av vantar och mössor till dagisungen.

Premiär för mössa idag på den skuggiga, blåsiga dagisgården. På krönet ovanför dagis lyser solen och värmer med 20 grader. Man pälsar på på morgonen och svettas ihjäl på eftermiddagen. Precis som på våren.

Men hösten är min årstid. Trötthet till trots. Jeans, tröjor och kängor är mycket mer bekvämt än kjol och linne.

Luften är lättare att andas.

Färgerna är vackrare än vackrast.

Sköna september är nu välkommen! - varför finns ingen sång som heter så?