det tyckte Pippi var kul. Men på hennes tid fanns inte Rut-avdrag.
Jag hatar att städa. Verkligen hatar att städa. Jag kan småplocka, småtorka, smådesinficera, smådiska, småsträcka lakan, småputsa och småtvätta, men hell vad jag hatar att storstäda! Idag fanns ingen återvändo.
Imorse låg dimman tjock utanför när jag drog upp rullgardinen, men när jag kom ut var luften hög och klar och solen sken. På riktigt dags att putsa fönster.
Imorse trodde jag att jag gick i sömnen och i drömmen befann mig barfota i ett grustag, men jag var faktiskt helt klarvaken på passage i min hall.
Imorse högg en dammråtta mig i hälsenan.
Det var liksom helt klart och tydligt städdags.
Så idag, efter jobbet, har det putsats fönster, skurats kök och badrum, dammtorkats fria och ofria ytor, dammsugits och vårtorkats golv, lagats ugnslax, druckits ett glas vin och svimmats. Allt med hjälp av sambo och tvåochetthalvtåring (för denna bör tilläggas att det gäller nästan allt, köksskurande och vin betackade hon sig för), aldrig att jag skulle klarat allt detta på egen hand innan fredagsunderhållningen.
Nu har jag kvicknat till och ska väl våga mig ut i köket där två tonåringar bakat kakor med elvisp, från min dimhöljda avsvimmade soffposition hörde jag något om kaksmet uppåt väggarna...
Nåja, det är en dag imorgon också!
Jag är otroligt imponerad! Dessutom är det lite komiskt att jag under min städning igår sjöng på Pipps låt. :-)
SvaraRadera