Efter kraschlandningen

Jag är trött. Mentalt matt. Kanske utmattad?
Dagarna då det bara är jag orkar jag nästan ingenting.
Dagarna med Tyra är jag starkare, gladare. Bättre.
På jobbet är jag glad. I mina kollegor är jag glad.
Men jag får ingenting gjort.

Är längre fram i tanken än i känslan och handlingen.
Tanken säger att jag ska ta tillvara på dagarna då det bara är jag och göra saker för bara mig.
Träna, umgås med vänner, vara ute, i farten, charma och stå på!
Men.
Då det bara är jag ligger jag mest och glor. För jag är så trött.
Jag är så trött för att jag har krisat, kraschat, kaosat och så smått börjat landa. Det är väl nu sorgen tar över.
Inte längre den skärande, rivande sorgen.
Mera en stillsam, molande och oändligt energikrävande sorg.

På det en nedbrytande förvirring.
Det gick så fort.
Jag är så arg.
Sviken.
Lurad.

Och så oändligt ledsen.

Ledsen för att jag inte fick vara den bra vän jag faktiskt är.
För att jag fråntogs rätten att reagera på sanningen.
För att jag inte fick vara del av en förtroendefylld vuxen tvåsamhet.
För att jag inte fick känna att jag var trygg och lugn.
För att jag försökte och försökte och försökte, men gjorde det helt själv.

Jag är trött.
Inte så konstigt.

Jag vet att jag gör rätt och tänker rätt och är så jävla storsint och duktig. Att jag agerar för allas bästa.

Mitt rationella jag vet allt detta.

I sinom tid kanske mitt känslojag tar in och förstår det.
I sinom tid kanske jag inte känner mig halv utan den som varit min stora kärlek tills allt rasade samman.
I sinom tid kanske jag inte känner mig som ingen alls utan mitt barn.

Hur fan lever en på halvtid utan sin familj? Vem är en då?

Önskar mig sårskorpor, näsdukar och en rejäl fylla. Jag kanske kan önska mig det i födelsedagspresent?

Av allt vad vi kände

Våra leendens draksådd
skall skördas idag
vi ska samla de krälande, blodfyllda
frukterna
som bläckfiskar slingra de sig om våra liar
och som röda jätteiglar bita de sig fast
vid våra skuldror och bröst.
I deras hungriga sugtänder
skummar vi våra leenden
som skrämda solar på en åsktung himmel
och i deras slingrande armar
ser vi en duktigt gjord karikatyr
av allt vad vi kände
den gången vi gick ovanför klipporna
och ovanför fälten och sådde våra leenden
i varandras nyplöjda hjärtan.

Elsa Grave, Kärlekens nidvisor.

Skärtorsdag

Idag har jag haft en påskkäring med mig till jobbet. Vi har haft idel tuffa avsked på dagis denna vecka, så det kändes fint att kunna erbjuda henne att hänga med till Friskis idag.

Behöver jag säga att hon gjorde succé?

Sedan kom pappan och hämtade på cykel till påskkäringens stora lycka och mamman kunde åka på PSO-SPA.
När jag sitter i bastun brukar jag göra tåjymnastik och knipövningar.

Det kallar jag att förena nytta med nöje!

GLAD PÅSK!

Alla dina olika ansikten.
Nu vet jag inte vilket som är mitt.

Piss of Pricks!

Imorgon ska jag på SPA. Sola, basta, duscha och bli insmord i hårbotten och på kroppen. För andra gången den här veckan. Tamejtusan om jag inte tar ett tredje besök på fredag! För att avrunda veckan liksom. Undrar om de serverar lite bubbel på PSO? Troligtvis inte.

Efter en halsfluss och antibiotikakur för tre veckor sedan fick jag kliande prickar på armarna och ryggen. Fick antihistamin då jag gissningsvis fått en allergisk reaktion på antibiotikan. Fick fler kliande prickar, i huvudet, på bröstet, på benen, magen. Fick remiss till hudläkare som ringde i mitten på förra veckan och erbjöd mig att få komma nu på fredag. Fler prickar på händer och fötter och små snöhögar varhelst jag flaxat med håret fick mig att strängeligen kräva av bokningssköterskan att få komma tidigare. Plötsligt fanns en tid redan i fredags!

Då jag ännu inte fyllt 40 ville jag såklart ha mamma med mig till doktorn. Mamma -  min ständiga klippa och jorhavande hjälp vad helst det gäller. På hudkliniken konstaterades att prickarna var psoriasis utlöst av halsinfektionen. En kronisk sjukdom som man kan leva symptomfri med i perioder om man har tur. Det tänker jag ha. 
Blev omgående skickad till psoriasisförbundet PSO hemma i Södertälje för en första värme- & hårbottenbehandling. Varmt mottagen och omhuldad av fina, proffsiga personalen som svarar på alla mina frågor och besvarar några oställda. Som ordinerar mig att komma 3 ggr/veckan för behandling. Jag får en låda där jag kan ha mina tofflor. Känner mig liksom lite hemma redan då.

Orkade inte stanna på hemvägen och köpa utlovade chips till fredagkvällen hemma. Kände mig trött, modfälld och ledsen. Bästa mamma uträttade chipsärendet medan jag låg i sängen och bestämde mig för att jag skulle deppa den kvällen. Över sjukdomsbeskedet. Över den angripna kroppen som jag vill skyla. Över kliandet och hudflagorna.
Sedan bestämde jag mig för att jag ska svara bra på behandlingen. Så bra att prickarna försvinner helt utan att lämna några ärr. Att jag sedan ska vara symptomfri och fin i huden precis som vanligt. Tills nästa halsinfektion vill säga, men vem vet - kanske slipper jag fler sådana också?
Jag bestämde också att den tidskrävande behandlingen är fullt jämförbar med ett SPA-besök- det finns badkar, värmeskåp, bastu, krämer, duschar, handdukar och varma helande händer.

Jag har nu gjort min andra behandling och ser en enorm förbättring på kroppen. Kliet i hårbotten är så gott som borta, liksom hudflagorna. Jag tror inte Beach 2012 är en omöjlighet! Och går det åt pipan kan jag ju alltid satsa på Bitch 2012?

En stilstudie

Den där fyraåringen kan hon. Roa sig på ett kreativt sätt.

När skröppelmamman somnar på soffan lånar hon mobilen och dokumenterar dagen.Utsikt från vardagsrumsfönstret

Closeup på fjärrkontrollen

Halv helt slocknad vårdnadshavare

Prydnadsvasstjafs

Resten av vårdnadshavaren

Det där med kodlås på telefonen kanske vore något..?