Omval

Semester. Tid för tankar.
Nya miljöer ger nya perspektiv.

Jag tänker på en kvinna som berättat att hon varje semester gör omval. Kring livet, kärleken, karriären.
Klokt.

Vissa val innebär nytt, andra val innebär att en väljer att fortsätta.
Med skillnaden att en gjort ett medvetet val.
Tagit ställning.

Jag har nyligen valt ett nytt liv eftersom mitt gamla bestod i lögner och feghet, parallellt med den kärlek och familj som jag fann ro i.

När lögnerna uppdagades fanns inte alternativet att välja om.
När en människa i tvåsamhet fattar ödesdigra beslut i ensamhet får den stå för det. Jag valde att rädda mig och mitt barn undan de konsekvenser som kom av besluten.
För att överleva emotionellt och ekonomiskt. För att slippa bli bitter.

Nu måste jag acceptera det som hänt och välja hur jag ska leva det nya livet.

Hoppas jag hittar rätt så jag får göra omval nästa sommar. Annars får en ju alltid välja nytt!

Dagar med troll är bra dagar

Inatt somnar jag och trollet med kvällsbadets svalka i kroppen och mälarens vatten i håret.

Denna kväll lägger jag i den guldkantade asken och spar för alltid.

Jaha.
Här ligger jag och kollar fotboll och dricker öl!

Det ligger tvätt över hela golvet, min middag glömde jag i kylskåpet på jobbet och nycklarna lämnade jag ifrån mig när jag gick ikväll.
Jag har gamla borrhål att fylla igen, nya att borra upp och en hel bok att läsa.

Men eftersom jag är så enormt fotbollsintresserad, alltså verkligen typ värsta fänet, så måste jag ju ändå proritera matchen!

Efter kraschlandningen

Jag är trött. Mentalt matt. Kanske utmattad?
Dagarna då det bara är jag orkar jag nästan ingenting.
Dagarna med Tyra är jag starkare, gladare. Bättre.
På jobbet är jag glad. I mina kollegor är jag glad.
Men jag får ingenting gjort.

Är längre fram i tanken än i känslan och handlingen.
Tanken säger att jag ska ta tillvara på dagarna då det bara är jag och göra saker för bara mig.
Träna, umgås med vänner, vara ute, i farten, charma och stå på!
Men.
Då det bara är jag ligger jag mest och glor. För jag är så trött.
Jag är så trött för att jag har krisat, kraschat, kaosat och så smått börjat landa. Det är väl nu sorgen tar över.
Inte längre den skärande, rivande sorgen.
Mera en stillsam, molande och oändligt energikrävande sorg.

På det en nedbrytande förvirring.
Det gick så fort.
Jag är så arg.
Sviken.
Lurad.

Och så oändligt ledsen.

Ledsen för att jag inte fick vara den bra vän jag faktiskt är.
För att jag fråntogs rätten att reagera på sanningen.
För att jag inte fick vara del av en förtroendefylld vuxen tvåsamhet.
För att jag inte fick känna att jag var trygg och lugn.
För att jag försökte och försökte och försökte, men gjorde det helt själv.

Jag är trött.
Inte så konstigt.

Jag vet att jag gör rätt och tänker rätt och är så jävla storsint och duktig. Att jag agerar för allas bästa.

Mitt rationella jag vet allt detta.

I sinom tid kanske mitt känslojag tar in och förstår det.
I sinom tid kanske jag inte känner mig halv utan den som varit min stora kärlek tills allt rasade samman.
I sinom tid kanske jag inte känner mig som ingen alls utan mitt barn.

Hur fan lever en på halvtid utan sin familj? Vem är en då?

Önskar mig sårskorpor, näsdukar och en rejäl fylla. Jag kanske kan önska mig det i födelsedagspresent?

Av allt vad vi kände

Våra leendens draksådd
skall skördas idag
vi ska samla de krälande, blodfyllda
frukterna
som bläckfiskar slingra de sig om våra liar
och som röda jätteiglar bita de sig fast
vid våra skuldror och bröst.
I deras hungriga sugtänder
skummar vi våra leenden
som skrämda solar på en åsktung himmel
och i deras slingrande armar
ser vi en duktigt gjord karikatyr
av allt vad vi kände
den gången vi gick ovanför klipporna
och ovanför fälten och sådde våra leenden
i varandras nyplöjda hjärtan.

Elsa Grave, Kärlekens nidvisor.

Skärtorsdag

Idag har jag haft en påskkäring med mig till jobbet. Vi har haft idel tuffa avsked på dagis denna vecka, så det kändes fint att kunna erbjuda henne att hänga med till Friskis idag.

Behöver jag säga att hon gjorde succé?

Sedan kom pappan och hämtade på cykel till påskkäringens stora lycka och mamman kunde åka på PSO-SPA.
När jag sitter i bastun brukar jag göra tåjymnastik och knipövningar.

Det kallar jag att förena nytta med nöje!

GLAD PÅSK!