konversation i afton

P (ganska likgiltigt, knapprandes på telefonen) - Jag träffade Julia och Lucas på Willys.
J (överraskat) - Jaha, vad roligt, hur var det med dem?
P (ganska likgiltigt och fortfarande knapprandes) - Jag vet inte.
J (upprört)- Vaddå vet inte, pratade du inte med dem?
P (alltjämt likgiltig och knapprandes) - Nej.
J (bestört nästan)- Meh! Varför inte det?
P (irriterat) - Jag vet inte, de verkade så stressade, och jag stod vid löken.
J (likgiltigt) - Det förklarar saken.

Tjöööta

Vi läser ofta Rut & Knut som godnattsaga för trollet, och de senaste kvällarna är det denna titt ut på skolan som gäller. På en sida berättas det om skolmatsalen och denna illustreras av en bild på ett barn som tar mat ur ett tråg. Rätten som serveras är en av Tyras favoriträtter och igår undrade jag om hon såg vad det var på bilden. Hon tittade nogsamt efter och sken upp när hon kunde leverera svaret: -Fiskpinnar! Det rätta svaret åtföjdes av en high-five och sen läste vi vidare.

Ikväll fick jag den äran att natta trollet igen, och denna kväll var inget undantag, det var dags för Rut och Knut att titta ut på skolan igen. När vi så kom till matsalssidan ville jag återuppleva high-fivestunden från kvällen innan, och pekade så återigen på bilden med fiskpinnarna och undrade om Tyra såg vad det var för mat? Plötsligt var treåringen tretton, himlade med ögonen och riktigt suckade irriterat fram: -Men jag sa ju det igår! Jag måste väl inte säga det idag igen!!?

Rejält tillplattad kunde jag inte annat än att storskratta åt denna diss!

Enligt vems mått är jag mätt?

Minns att jag för ganska precis ett år sedan hade en viktminskning på 8 kg som målsättning innan midsommar. Fullständigt befängt förstås, både tidsmässigt och kroppsmässigt. Någonstans glömde jag att min trivselvikt sattes upp innan jag burit på skatten som växte i magen i 9 månader. Någonstans fanns hoppet att kunna komma i märkesjeansen, och då åtsyftas inte Lindex- eller KappAhlmärket.

Nu är jag ett helt år klokare.

Slänger vågen och går på känn. Handlar kläder på Lindex och KappAhl som är snälla och sköna mot min nya kropp som trots att den ser mer ur form ut än någonsin nog aldrig varit så vältränad och stark!
Istället för att jaga kilon jagar jag energi, skärper till intagen och skär ner på sockret. Påminner mig själv om att muskler är tyngre än fett.

Det där med Lindex förresten - jag och mina två vänninor konstaterade sist vi sågs att vi alla bar något plagg därifrån. Två av oss konstaterade imponerat att Lindex, som alltid varit så tantigt, faktiskt tuffat till sig! Den tredje, mer klarsynte av oss, korrigerade med att det inte alls är så att det är Lindex som tuffat till sig, snarare vi som tantat till oss.

Nåväl, summa summarum - man ska trivas både i sin kropp och i sina kläder. Då blir livet så mycket lättare! Att det ska vara så jävla svårt.



och jag som påstår att grönt är min favoritfärg

Bye bye blöja bye bye

Trollet på dryga tre år har varit blöjfri ganska lång tid nu, förutom för nummer två. Då ska den på. Helt OK enligt mig som värjer mig mot att skynda på, muta eller uppmuntra - även om jag i samband med att hon blev torr gjorde ivriga försök med samtligt. På senaste tid har jag dock bara låtit det vara.


Men så i söndags när jag sköljde bajsrumpa och tömde blöjhink kände jag att jag var så klar med det. Så jag bestämde att det var dags. Till trollet sa jag att det from måndagen var slut på blöjorna och att hon skulle få uträtta sina ärenden på toaletten. Inte mer pedagogiskt än så. Hon var med på noterna. Jag hade hög tro på att detta var det rätta.


Måndagen spenderas lämpligt nog hemmavid då vattkoppor angripit lilla trollkroppen. När jag höll mitt ord gällande blöjorna vägrade trollet bajsa alls, och nattades bajsnödig och vattkoppig. Då sved det i mammahjärtat och jag började vackla i min tro.
Googlade i ämnet.
Hittade allehanda inlägg, artiklar och diskussionstrådar som alla behandlade blöjförvägrans vara eller icke vara. Överlag ansågs att barnet måste få ta beslutet att bli blöjfri själv/vara moget för förändringen/bör respekteras i sitt behov/sin separationsångest/få en ingående regogörelse över sophantering som sedan ska översättas i de egna kroppsfunktionerna/bajsa loss i blöja så länge det vill/bör mutas med presenter som trehjulingar o dyl. Herregud! Blev snabbt övertygad om att min strategi hörde till en av de vettigare i debatten.


Dock var oron för veckolång bajsvägran stor när jag gick till jobbet imorse, men fick en upplyftande bajsrapport av VABsambon som berättade att morgontoalett var avklarad på pottan med minilaptopen i knät! PHU! Och kvällstoaletten visade att det inte var en engångsföreteelse.


Kan det vara så enkelt?


Återstår bara att flytta från pottan till toan...

Den som söker

Sedan inflytt i vårat 60-talsfunkisradhus med blomsterbrädor i mörkbrun teakfanér har jag målinriktat sökt efter en gammal hederlig robust mormorsstång i matchande mörkbrunt utförande för skapa lite hemtrevnad i ett i övrigt ännu så länge kalt och oombonat hem.
Har besökt alla hemmagrejselimojsåterförsäljares hemsidor utan framgång. Har googlat, scrollat, smsat, lagt ut på entrepenad, dissat alltför kreativa förslag om att köpa rundstav och betsa, gett upp hoppet och förlikat mig med tanken på nakna fönster för jag vägrar köpa någonting annat än det jag ser för mitt inte estetiska öga.
På nätet fanns bara ekon av mina desperata rop på hjälp i frågan, alltså finns det både en och annan som vill åt dessa klenoder, men i IKEAs och bondromatikens 2011-tal finns mest tunna stänger i aluminium som på sin höjd är misslyckat antikbetsade.

MEN SÅ! Av en slump släntar jag in på textilaffären i Weda och hittar en liten reststång i reakorgen. När jag pratar med de skralt servicebegåvade expediterna förstår jag att jag kan MÅTTBESTÄLLA klenoden. Jag får till och med välja väggfästen ur en oglamorös katalog. Och ringar! Åååååh, ljuvaste lycka!

Nu ska jag bara vinna på LOTTO för stångfan kostar 160 kr metern, fästena 65 kr styck och jag har 7 meter fönster! Plus frakten. En hel liten förmögenhet som liksom bara ska bära upp piffet.

Men det kommer det vara värt! Vem behöver semesterresor när man kan sitta hemma och titta på gardinstången? Alternativt köra armgång i den? Lite chins? Hänga knäveck?

Mottager tacksamt förslag på fler användningsområden för att övertyga sambon om att det är en högst relevant investering som ska tas från hushållskassan! Ni är väl med mig?

genomlyslig?

Jag vet ärligt talat inte var gränsen går. Mitt sinne för min egen integritet har svimmat av. Igen. Vad är det som gör att jag tror att mina kollegor när minsta intresse för mina kissintervaller? (Tre täta toabesök kort efter lunch.) (Ni ser!!!!!?)

Och allt annat jag bjuder oombett på.

Herregud!