Hämtade lillTyran en av de svarta timmarna och fick ligga med hennes lilla arm runt halsen. Symbiosen oss emellan märks. Hon sov inte heller, låg och klappade mig på kinden, strök mig över håret, som för att trösta. Lilla älskade skatten!
Kom småningom in i en dröm. P och jag befinner oss i ett iskallt, öppet vatten. Tyra befinner sig lekandes och klättrandes uppe på en glaciär alldeles invid oss. Hon tappar plötsligt fotfästet och far i vattnet som en spik, helt rak i kroppen med fötterna först. Vattnet slukar henne. Jag som befinner mig närmast henne försöker simma mot henne men är fastfrusen eller paralyserad, kan bara trampa vatten och kommer ingen vart. P simmar snabbt fram och börjar dyka efter henne. Paniken, ångesten, skräcken!
Tankar och känslor som inte går att formulera i ord, en vild förtvivlan som river i hjärtat och själen ännu såhär en dag och en kväll senare. Drömmen släpper inte taget om mig.
Kom hem sent efter kvällsmöten på jobbet, tassade in till mitt sovande troll, kröp nära, sniffade, pussade och kände mig så oändligt otillräcklig att hantera de hot och faror ett liv och en dröm innehåller.
Fick besked under dagen att min skruttpappa ligger på sjukhus igen. Det gör mig inte mindre modfälld.
Ber till månguden att jag får sova gott inatt så jag är stark och stursk igen imorgon!
Kram!
SvaraRadera