lördag, oktober 31

klubben för inbördes beundran

I torsdags åt jag på restaurang med två fantastiska kvinnor som jag har förmånen att ha som vänner. Vi firade att den yngsta av oss precis klivit över och blivit lika gammal som oss andra två. Vi firade med lammfärsbiffar, vin och efterrätt på en söderkrog med horribel inredning men med fantastisk mat och service. Vi blev sittande i tre timmar och hann komma in på vad som pågår i livet, huvudet, magen, hjärtat, kroppen just nu.

Den ena har precis haft premiär på en novell i SR och ska få göra en pilot för ett helt eget program på P1. Den andra avancerar som klasslärare och dramapedagog och har börjat rida på sin fritid. Hur coolt är inte det!? Som gammal kulturkofta som tranformerat till kontorsråtta berättar jag blygsamt om mina arbetsuppgifter på F&S. De blir alldeles till sig och tycker att det låter helspännande och menar att jag minsann är en KONTORSPUMA. Med genuint intresse frågar de hur mina pärmar ser ut, om jag textar etiketterna själv, vad jag har för jobb-kaffe-kopp/mugg, hur min arbetsdag ser ut. De är lika stolt över mig som jag över dem! Sedan lämnade vi jobbsnacket för allt annat livet rymmer. Tre timmar är alldeles för kort tid. Jag vill ha mer. Jag behöver mer. Oftare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar