Måttlighet är inte min dygd

Köpte en flaska dyrt dessertvin igår. Tänkte att det är trevligt att ha hemma. En flaska som kan stå i kylskåpsdörren, ständigt kall och redo att tillfredsställa ett ofta besökande sötsug. I ställer för efterrrätt tar man sig ett glas kallimmigt sött dessertvin.
Njuter.
Sparar till nära helg. Och nästa.
Och nästa.

Om man är en normal människa.

Själv drog jag i mig hela flaskan.

Inte helt sunt.

Inte helt bra bas för 75-minuters galenspinning med Mia på lördagmorgonen. Ville kräkas och svimma flera gånger.

Lär jag mig av detta till nästa gång?

Troligtvis inte.

Upp till kamp!

Nu trodde du att jag ska bli politisk med ser du idag handlar det om yta!

Om att "Återskapa den hälsosamma solkyssta lystern vilken tid på året som helst." Ursäkta men jag lyckas faktiskt aldrig uppnå det där. Jag är glad om jag bara slipper se ut som ett utskitet plommon. Allt bortom det är fräschör för mig.

Så.

Idag har jag rustat mig för strid mot höstgrågrötsglåmigheten som gått till grov attack i allians med de fallande höstlöven!

Sponsrade syrrans dagskassa genom att storhandla nya väldoftande och välgörande rengöringsartiklar med diverse undergörande ämnen och utan diverse skadegörande innehåll på Body Shop. Dessutom byttes hela lilla sminkväskans innehåll mot ny, härlig och blänkande färgpalett och nya tricks och tips att applicera och duttelitdutta med blänket på glåmiga hyn.

På hälsokosten botaniserade jag en hel halvtimme och funderade över både Detox, fettförbränningskapslar och solbrännekarotentabletter, men beslutade mig för att slå till på en ny Chi San - detta under av pigghet på flaska. Energibutelj - skål och hej då tröttheten!

Nu en orange klegga från Hårkonstnären i rufset för att gömma de grå tinningarnas charm.

Hålli´rej vad jävla färgsprakande och alert jag ska vara imorgon!

S:t Patricks eve?

Bild från filmen Can´t by me love från 1987.

Jag var kär i Patrick Dempsey redan då.

Det gick inte att lura mig att han var varken ful eller töntig.

Och han har ju inte direkt sjangserat med åren.

Behöver jag upplysa er om att jag gillar onsdagkvällar?

Särskilt som jag har min alldeles egna McDreamy

bredvid mig i soffan?

Värsta bästa mamman

Klivet från självömkan till självbeundran känns väl långt nu, och det är alls inte med pekfingret riktat mot mig själv jag skriver rubriken.

Tänkte malla mig lite över min mamma. Mitt barns mormor. Min mor Britt Bergman. Den snällaste människa man tänkas kan, med ett tjockt lager skinn på näsan. Bästa kombinationen!

Som hon finns tillhands, flänger runt, ställer upp, hittar på, ringer runt, lagar till, packar ner, skrattar till, skriver upp, lackar ur, säger till, tar omhand, packar upp, lägger sig i, skiter i vad man tycker och ger och ger och ger så mycket att man aldrig kommer hinna ge tillbaka!

Undrar om det är en generationsgrej? Eller en könsgrej? Som i uppoffrande tänkte jag. Men jag vet jag inte. Hon gör ju liksom massa bra saker för sig själv! Går på linedance och jympa och möten och promenader och vinskvallrar med väninnan. 

Väninnan som hon åkte bil med och de båda tyckte det var lite väl varmt i kupén. Därför tryckte de igång ACn och åkte vidare i godan ro och i samtycke konstaterade att nu blev det ju mycket svalare! Tills polisen stoppade dem och undrade varför de åkte runt med dimljuset mitt på blanka odimmiga dagen. 

Om det var hennes vackra blå ögon eller hennes magnifika förmåga att snacka sig ur det mesta, eller det att de två damerna i bilen höll på att kissa på sig av skratt som fick polisen att låta boten bli oskriven vet jag inte, men att jag är stolt över henne är ett som är säkert!

Kanske inte helt lätt för henne att tolka in mellan himlande med ögonen och suckar över hennes bravader, men det är mest illa dold förtjusning.

Bara så du vet mamma.

Teknikstress

Fick sova rätt bra i natt, men vaknade inte särskilt stursk. Nerverna lite utanpå även denna dag. Stressen på jobbet intensifieras, eller avtar åtminstone inte. Datorn lägger av att kommunicera med musen och tangentbordet. Flera gånger om dagen. Jag älskar min arbetsplats, men ibland drömmer jag om ett stillsamt kontor med snabbknapp till en stor, kompetent IT-avdelning. Jag blir nästan knäsvag när jag tänker på det. Idag släckte och låste jag in till kontoret, säkrade upp med en "dra-åt-helvete-skylt" på dörren och satte mig att storböla över min havererade dator och to-do-list.

Gick ut och andades hög och klar höstluft, hämtade lillT på dagis och gick till Tobaksparken och handlade Nogger och Piggelin i glasskiosken under rutchkanan. Betalade med pinnar. Mådde mycket bättre.

P.S. Kamouflerade dra-åt-helvete-skylten i artigare ordalag, för jag vill trots allt ha kvar mitt jobb.

Dämoner

Tung dag idag. Jobbig natt inatt. Kallsvettig och orolig i sängen. Sömnen har varit sisådär sedan fullmånen visade sig i all sin runda glans på svarta himlavalvet.

Hämtade lillTyran en av de svarta timmarna och fick ligga med hennes lilla arm runt halsen. Symbiosen oss emellan märks. Hon sov inte heller, låg och klappade mig på kinden, strök mig över håret, som för att trösta. Lilla älskade skatten!

Kom småningom in i en dröm. P och jag befinner oss i ett iskallt, öppet vatten. Tyra befinner sig lekandes och klättrandes uppe på en glaciär alldeles invid oss. Hon tappar plötsligt fotfästet och far i vattnet som en spik, helt rak i kroppen med fötterna först. Vattnet slukar henne. Jag som befinner mig närmast henne försöker simma mot henne men är fastfrusen eller paralyserad, kan bara trampa vatten och kommer ingen vart. P simmar snabbt fram och börjar dyka efter henne. Paniken, ångesten, skräcken!

Tankar och känslor som inte går att formulera i ord, en vild förtvivlan som river i hjärtat och själen ännu såhär en dag och en kväll senare. Drömmen släpper inte taget om mig.

Kom hem sent efter kvällsmöten på jobbet, tassade in till mitt sovande troll, kröp nära, sniffade, pussade och kände mig så oändligt otillräcklig att hantera de hot och faror ett liv och en dröm innehåller.

Fick besked under dagen att min skruttpappa ligger på sjukhus igen. Det gör mig inte mindre modfälld.

Ber till månguden att jag får sova gott inatt så jag är stark och stursk igen imorgon!

Saker hon säger

Tittar bekymrat ut genom förnstret och ser regnet falla: Men fy vicket fitväder!

Förklarar, klättrandes upp på skrivbordsstolen, för stressad pappa varför hon inte alls har tid att klä på sig och komma i tid till doktorn: Jag ska fejsbooka lite föst baja.

Ser lite drygt på sin gnällande mamma som försöker tillrättavisa hennes ombytliga vilja: Är du suj på mej ellej? Jag sa ju fölåt.

På väg hem från dagis, out of the blue? Mamma, jag är ingen pjutt.

Med huvudet på sne: Veeet duuu? Jag har tänkt på en sak...Du luktar tåbija.

Pulandes med cykelpumpen som inte riktigt samarbetar: Fi faaaaan, fi faaaan!

Svårt längtande efter storasystrar som bor hos sin mamma varannan vecka: Jag ska jinga och snacka med Fanette.

Förnöjsamt när hon får som hon vill: Jättetoppenkanon!

Rutinerad vid nattning: Nu släckej jag, säg god natt min skatt nu.

Nu sover hon, lilla skatten, och jag kan knappt vänta tills jag får möta henne imorgon!