Utan avsikt att kokettera eller malla mig, men kommande berättelse kräver efterstående information: jag fullständigt kletar ner min dotter med kärlek; pussar och kramar och klappar tills hon värjer sig och med all sin tvååriga auktoriet stoppar mig med: SLUTA mamma, du FÅR INTE pussa mig nu!!! Jag talar minst ett par gånger om dagen om för henne att jag älskar henne. Blir det fler än så säger hon: NEJ mamma, du FÅR INTE älska mig!
Man får förstå henne, det blir kladdigt. To much love will kill you, sjöng ju någon.
De få gånger man får gensvar på sin deklamerade kärlek med ett älska dej åsså blir man ju så djupt in i hjärtat och själen lycklig och varm så man inte vet var man ska göra av allt man känner. Hon kan det där med lagom doser. Är liksom sparsmakad i sina betygelser för att dela ut bästa effekt när det väl är dags. Väl valda tillfällen. Noga utvalt.
På sistone tror jag dock vårkänslorna anstormat lilla Tyran. Nu pussas och kramas det i tid och otid! Kärleksorden kommer spontant! Man pyser och smickras. Känner hur det stramar skönt i mamma-barn-bandet. Vi hör ihop! Vi älskar varandra!
Igår hälsade jag på en byggarbetare på väg till dagis. Vem va det? undrade Tyran. Det var en byggarkille. svarade jag. Jag älskar byggarkillen! skiner hon.
Eventuellt att det där med noga utvalt blev lite osäkrat i och med det!
Härligt att Tyran har vårkänslor! Njut, man vet aldrig när det går över! ;-)
SvaraRaderaMan kan banne mig aldrig få för mycket kärlek, speciellt inte från sina barn.
Och ens barn kan väl inte få för mycket heller va? Även fast de värjer sig så ska de bara ha´t!!!
SvaraRadera