Imorse när vi låg och mornade oss i sängen sade Tyra ut ur det blå Johan Falk. Jag tänkte först att jag hört fel, för varför skulle en tvååring namedroppa en fiktiv söndagssnut? Men jodå, på förfrågan upprepande hon Johan Falk. Pappan meddelar då att han denna morgonstund låg och tänkte på just Johan Falk!
Är hon tankeläsare månne?
Häromdagen hörde jag en KBTare prata om hur vi projicerar våra tankar på andra, och hur detta gör att den vi projicerar på omedvetet kan börja leva upp till våra tankar. Märkligt fenomen.
Varför sambons morgonstund har Johan Falk i mund kan man ju också undra, men det är mindre intressant i sammanhanget.
Fler märkligheter: Idag återuppstod videospelaren på jobbet från de döda! Innan påsk var den tvärdöd. Inte minsta surr eller småblinkande. I väntan på begravningsentrepenör/reparatör fick den stå kvar på sin post. Strax innan lunch idag hör jag dock det bekanta ljudet av Den lilla sjöjungfrun och rusar ut för att upptäcka att den gamla videospelaren stod och harvade på som på tiden innan sin död! Under påskhelgen har den så återuppstått! Vilket mirakel gott folk!
Halleluja systrar och bröder!
Märkligt att Patrik tänker så intensivt på Johan Falk! Fast det där med att projicera tankarna tror jag på, har märkt samma sak med Minna ett otal gånger. Rätt spännande. Men egentligen, barn som vi burit i våra kroppar (eller skapat), att de mer eller mindre läser våra tankar är väl det minsta miraklet i sammanhanget? Det faktum att ett liv skapats och fötts fram som ett resultat av kärlek är väl egentligen ännu mer mirakulöst? Nåja, nu blir jag lite djup och blödig här snart...
SvaraRaderaHalleluja för videon! Jesus, video, same same but different. :-)