Kalopsa!

Nu jävlar är väl våren här ändå?

Man går utan jacka hem från jobbet.
Man ser precis exakt alla dammkorn och skavanker i hemmet.
Man tycker det är rätt OK att gå upp på morgonen.
Man ser små sopbilar sopa rullgrus från trottoarerna.
Man vill grilla i trädgården.
Eller någon annan stans i naturen.
Man vill ha solbrillor.
Man vill ta en promenad på lunchen.
Man ser minigolfbanor bli piffade för kommande säsong.
Man vill planera semester.
Man kollapsar när ytterligare ett aprilväderssnöfall kommer!

De finns de som säger att det ska snöa i helgen. Det tror man vad man vill om. Jo, jag pådyvlar er bloggläsare dessa man-påståenden för de stämmer på er alla. Sånt vet man bara.

På tal om kollaps. Jag jobbade en gång på ett gruppboende för lätt begåvningshandikappade. En eftermiddag kom en uppgiven brukare, en korpulent dam i 70-årsåldern med störtskön personlighet och ett sjuhelvetes humör, in i rummet där jag satt. Hon hade en av kvällstidningarna i handen som braskade om Lars Berghagens kollaps. Då hon tyckte mycket varit motigt i livet en period, och detta med hennes kollapsade favorit Berghagen liksom blev för mycket, dängde hon tidningen i bordet och utbrast: Jaha, nu har Lasse Berghagen kalopsat också!