Det här med kusinen

är det som finns i hjärtat och huvudet idag också. Tänk att en människa som i 36 år varit helt främmande på en kväll blir en del av ens eget kött och blod! Att ett band av kärlek direkt knyts till denna människa. Denna vackra kvinna som liknar min vackra farmor. Som har gått på samma gator som jag i alla dessa år, i samma stad. Som jag hälsat på och småpratat med. Som jag undrat över. Som jag saknat. Först nu förstår jag hur mycket!